Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
103
Kombinerad brännarlåga och ljusbåge för smältugnar.
I Chemical and Metallurgical Engineering lämnar
G. T. Southgate en redogörelse för en ny metod att
förhöja intensiteten av en brännarlåga med tillhjälp av en
elektrisk ljusbåge. Såsom förbränningsmaterial kan
man använda gas, pulvriserat bränsle, olja, kort sagt
allt slags bränsle, som kan tillföras genom munstycken,
som samtidigt omsluta elektrod för den elektriska
ljusbågen.
Ändamålet med kombinationen är att höja lågans
temperatur för en relativt låg kostnad; bränslet, såsom
det billigare medlet presterar cirka 80—90 % av det
utvecklade värmet, medan den elektriska ljusbågen så
att säga sätter »sprätt» på det hela.
Metoden har många fördelar. Med vanlig gas i luft
kan man ej erhålla högre temperatur än 1 800° C och
ofta knappast detta, medan den elektriska ljusbågen har
en temperatur av 3 600° C. Genom lämplig »blandning»
kan man sålunda få vilken som helst temperatur inom
mellanliggande område. Skulle man vilja åstadkomma
en sådan temperatur medelst den elektriska ljusbågen
ensam, skulle detta bliva dyrare samt medföra en större
elektrodförbrukning, emedan elektroderna hastigt
förtäras av luftens yre, under det att gaslågan verkar
reducerande och sålunda sparar elektroderna.
Gaslågan kan medelst lämpligt tryck givas formen
av en sticklåga, och, då den elektriska ljusbågen
följer gaslågan, kan den kombinerade lågan också
koncentreras efter önskan. Likaledes uppnår man genom
kombinationen en hastigare och mera koncentrerad
förbränning av gaserna. Man kan sålunda iakttaga, att
gaslågan, i detsamma man sluter den elektriska ström-
mittén ansett, att man under alla förhållanden bör
eftersträva att komma ifrån, är den
»portionsgranskning», som sträcker sig ut över två materiella
förelägganden, och som enligt den föreliggande utredningen
förekommer i ej ringa omfattning.
Att arbetet med patentansökningarna och deras
granskning hittills utvecklat sig på det anmärkta
sättet, synes i första rummet bero på en principiellt
oriktig arbetsfördelning mellan granskare och sökande eller
deras ombud. Principiellt bör det åligga den enskilde
uppfinnaren att styrka, att hans anspråk på särskilt
rättsskydd för uppfinningen är befogat. På den
statliga myndigheten ankommer det att tillse, att det
framställda anspråket icke gör intrång på vad som redan är
det allmänna näringslivets egendom eller blivit särskilt
skyddat för en annan rättsinnehavares räkning. Denna
uppfattning skulle konsekvent kunna motivera avslag
ä alla de patentansökningar, som i sin ursprungliga
form icke kunna godkännas. Då det emellertid, såsom
torde framgå av den föregående utredningen, endast är
ett fåtal storindustrier, som själva kunna bekosta den
erforderliga undersökningen för ett från början
definitivt formulerat patentanspråk, har
granskningsförfarandet blivit ett medel att under samverkan mellan
granskare och ombud kristallisera ut kärnpunkten i en
ny uppfinning. Granskningen har härigenom fått
alltför stor betydelse för ett väl avvägt beviljande av
patenträttigheter för att den skulle kunna avvaras. Men
det synes vara alldeles ohållbart, att patentombuden
inskränka sitt arbete vid besvarandet av patentverkets
föreläggande till det minsta möjliga och överlåta åt ver-
nien, förkortas till nästan hälften med motsvarande
koncentration av intensiteten. En annan fördel är, att
man icke behöver nedtransformera spänningen till ett
lågt värde med motsvarande hög strömstyrka såsom vid
vanliga ljusbågsugnar, utan kan man använda hög
spänning, emedan gaslågan drager ut ljusbågen på
längden.
Själva elektroderna äro omslutna av munstyckena, så
att bränslet, blandat med erforderlig mängd luft
strömmar ut runt elektroderna. Lämpligen tillföres även
sekundärluft till lågan. Vid en av de med den nya
brännaren utförda ugnarna var spänningen 2 200 voit och
strömstyrkan cirka 40 ampere, och såsom bränsle
användes råolja. Ugnen tillfördes kontinuerligt ett
värmevärde motsvarande 750—1 000 kilowatt, varav 150
kilowatt utgjordes av elektrisk energi. På 15 minuter
lyckades det att smälta stålskrot och på 45 minuter
järnmalm med basisk slagg.
Då elektroderna äro omgivna antingen av bränsle
eller en reducerande låga, är elektrodförbrukningen
beroende blott av själva ljusbågen. Emedan spänningen
är från 600 till 6 600 voit och den huvudsakliga
värmeenergin tillföres från bränslet, kunna elektrodernas
diameter hållas nere i blott några få centimeter. Viel
den omnämnda ugnen var elektroddiametern 4,5 cm och
förbrukningen 5 cm i timmen. Då en sådan
högspän-ningsljusbåge är mycket stabil och konstant med
avseende på strömförbrukningen, kan regleringen ske
med lämpliga intervaller under driften. Den kan också
lätt anordnas automatiskt såsom vid en båglampa.
FJc.
ket att genom förnyade förelägganden så småningom
göra klart, hur den för sökanden minst inskränkta
formuleringen skall kunna erhållas.
Enligt kommitténs mening bör man inrikta sig på
koncentration av granskningen i allmänhet och
speciellt inskränkning av granskningen av en del
mindervärdiga ansökningar, som för närvarande behandlas i
alltför tyngande former. För detta ändamål har
kommittén övervägt åtgärder, som ställa större anspråk på
både sökandens ombud och granskarna, nämligen dels
att bestämma ett normalantal förelägganden, dels att
låta ansökningar i vissa fall, då för närvarande
fullständig realgranskning verkställes, avföras såsom icke
fullföljda med rätt till återupplivning mot särskild
avgift och dels att införa en besvärsinstans i
patentverket, en anordning, som anses bidraga till att påskynda
och underlätta granskningsarbetet. Vinnes syftet,
innebär detta icke endast en besparing i utgifter för
patent-verket och därigenom för uppfinnarna, utan även en
verklig förmån för näringslivet genom att de beviljade
patenten få längre användningstid och således större
värde samt genom att näringslivet hastigare frigöres
från inskränkningar i följd av de oavgjorda
patentansökningarna.»
Härefter yttrar kommittén i fråga om
inskränkning av föreläggandenas antal:
»Vad således beträffar fastställandet av ett
maximi-antal förelägganden må till en början framhållas, att
icke så sällan särskilt utländska patentsökande synas
avsiktligt draga ut på tiden med utvecklingen av sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
