Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N
betydligt större värde än ett patent, som beviljats utan
sådan prövning — låt vara, att ett i och för sig
värdelöst patent ej tillföres något värde genom granskningen.
Ett offentligt vittnesbörd, att lians uppfinning är
skyddad genom ett patent, som med största sannolikhet är
hållbart, ställer uppfinnaren i ett bättre läge gent emot
spekulanterna på uppfinningen än hans eget blotta
påstående, att den patenterade uppfinningen är ny.
Industrins såväl som uppfinnarens intresse kräver
alltså, att i regel en grundlig förprövning sker. De
industriföretag, som själva äga resurser för en
tillfredsställande nyhetsgranskning, kunna dock tänkas komma
i en förmånligare ställning, om förprövning ej
verkställes av offentlig myndighet, så till vida att de
därigenom erhålla visst övertag såväl gent emot andra
industrier som emot uppfinnarna. De förra industriernas
intresse är dock knappast befogat. Givetvis är det ock
sannolikt, att svensk industri skulle, om endast ett
anmälningsförfarande funnes, komma att utan protest
utöva en del svenska patent, som kolliderade med äldre,
eventuellt av utlänningar ägda, svenska patent, vilkas
innehavare på grund av obekantskap om vederbörande
uppfinnings utnyttjande eller vanskligheterna av en
process underläte att göra sin rätt gällande. Detta skulle
obestridligen kunna tillföra den svenska industrin
någon ekonomisk fördel. Även nu nämnda fördel skulle
dock innebära en obehörig vinst för vederbörande på
andras bekostnad och torde för övrigt neutraliseras
därigenom, att företagarverksamheten skulle hämmas
genom förekomsten av en mängd patent på icke nya
uppfinningar, vilka rätteligen skulle få tillgodogöras av en
var.
Frågan 0111 förfarandet i patentärenden är emellertid
ej härmed i sin helhet uttömd. Intresserad av
patent-förfarandet är nämligen, utom uppfinnarna och den
industri, som exploaterar uppfinningarna, i viss mån även
den stora allmänheten. Ett indirekt intresse föreligger,
i det allmänheten alltid är beroende av
näringsföretagens existensvillkor — i detta avseende sammanfaller
tydligen allmänhetens intresse med industrins. Men
därjämte är den skattdragande allmänheten direkt
intresserad av att dess kostnader för patentväsendet bliva så
låga som möjligt.
Denna synpunkt torde dock i jämförelse med den
förra vara avgjort underordnad, men clen må dock
påpekas i detta sammanhang.
Sett ur ren kostnadssynpunkt är det under
förutsättning, att patentförfarandet skulle av staten gäldas med
skattemedel, ovisst, huruvida icke ett
anmälningsförfarande skulle ställa sig billigare än ett
förprövningsför-farande.
Ett förfarande av det förra slaget skulle
otvivelaktigt medföra avsevärt lägre kostnader för patentverket
men skulle å andra sidan säkerligen på grund av
patenträttegångarnas ökning föranleda stegring av
kostnaden för domstolarnas verksamhet i patentärenden.
Svaret på vilket system som skulle vara i och för sig
billigast skulle alltid bliva beroende på huru
kostnaderna för förprövningen ställde sig i förhållande till
den merkostnad för det allmänna, som utan en
förprövning bleve en följd av de ökade rättegångarna.
Nu föreligger emellertid icke nämnda förutsättning.
Patentförfarandet har sedan gammalt betalats av
uppfinnarna själva. Denna princip torde också vara
riktig. Kostnaden för granskningen av de uppfinningar,
som exploateras, lärer uppfinnaren i regel taga igen hos
industrin. Den omständigheten, att kostnaden i övriga
fall stannar på uppfinnaren, lärer i viss mån bidraga
att återhålla tillströmningen av ansökningar å värde-
lösa uppfinningar. Utlandet får även bära sin del
a\-kostnaden. Kostnaden för domstolsförfarande i
patent-rättegångar gäldas däremot i huvudsak av allmänna
statsmedel och stannar i samma mån på den
skattdragande allmänheten — möjligheten att inrätta en
särskild patentdomstol, som skulle helt bekostas av
vederbörande parter, torde här kunna lämnas å sido. Då ett
anmälningsförfarande, såsom ovan nämnats,
ovillkorligen måste medföra en ökning av antalet
patenträttegångar, skulle en övergång till ett dylikt system — liksom
till ett mindre effektivt förprövningssystem — betyda
ett överskjutande av en del av kostnaderna för det
offentliga patentförfarandet från uppfinnarna själva till
den stora skattdragande allmänheten. För denna
allmänhet är det fördenskull ur direkt ekonomisk
synpunkt fördelaktigare med ett förprövningsförfarande än
med övriga system, och förmånligare ju grundligare
granskningen sker.
Vid en avvägning av den föreliggande frågan ur
nationalekonomisk synpunkt kan man visserligen till
förmån för anmälningsförfarandet åberopa det
förhållandet, att med ett sådant förfarande någon
nsdietsgransk-ning överhuvudtaget icke kommer att äga rum
beträffande det stora antal värdelösa uppfinningar, på vilka
industrin alls icke reflekterar, men en betydande del av
kostnaden även för denna granskning stannar dock på
utlandet. Att förprövningssystemet ur
nationalekonomisk synpunkt torde ställa sig förmånligare än
anmälningssystemet sammanhänger för övrigt, dels därmed,
att en enhetlig och metodisk granskning hos ett
patent-verk måste ställa sig betydligt billigare än en splittrad,
oenhetlig och ofta upprepad privat granskning, som
delvis torde få ske på grundval av bristfälligt material,
varför med samma kostnad ett avsevärt större antal fall
kan medhinnas med den förra metoden än med den
senare, dels ock därmed, att kostnaderna i en enda
patenträttegång vanligen uppgå till belopp, varmed
nyhets-granskningen av ett stort antal patentansökningar
skulle kunna bekostas. Men viktigast är dock, att
endast med ett förprövningssystem patentmedclelandet ger
åt de praktiskt användbara uppfinningarna det
mervärde, som för näringslivets allmänna utveckling
ansetts motivera patenträttigheten.
Hos de svenska uppfinnarna lärer råda en ganska
enstämmig uppfattning om önskvärdheten av ett
effektivt förprövningssystem. Det lärer ej råda något tvivel,
att de hellre vilja själva bekosta en sådan förprövning
än nöja sig med ett anmälningsförfarande. Denna
uppfattning torde i stort sett delas av industrin.
Under dylika förhållanden finner statens
besparingskommitté det ur sina utgångspunkter uppenbart, att
anledning saknas att övergå till ett anmälningsförfarande
eller ett mindre effektivt förprövningssystem.»–-
»Från patentverkets sida har gjorts gällande, att
gransknings ar betets uppdelning i olika
stadier, såsom för närvarande sker, har skäl för sig.
Kommittén har emellertid icke kunnat finna annat
än att en teknisk granskning med två förelägganden att
besvara materiella invändningar i de flesta fall bör vara
tillfyllest. Understundom lärer det vara nog med ett
dylikt föreläggande, men ej sällan torde det, särskilt på
grund av patentsökandenas vana att formulera
patent-anspråken alltför vidsträckt och otydligt, vara
behövligt att uppdela de eventuella materiella invändningarna
i två förelägganden. Härtill bidrager sannolikt
svårigheten att skilja på invändning enligt 4 §
patentförordningen mot bristande tydlighet och materiella
invändningar enligt 6 § beträffande omfånget. Men vad kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
