- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiotredje årgången, 1925 /
109

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan.
Publikationsorgan för Svenska
Uppfinnareföreningen o.
Stockholms Allm. Teknikerförband.

INDUSTRITIDNINGEN NORDEN

GRUNDLAGD 1872

Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken m. m.,
innehållande av svenska patentverket
utfärdade patent m. m.

Nr 14 _STOCKHOLM DEN 8 APRIL 1925

Innehåll. Ind. Norden: Elektriska autobusslinjer med luftledning. Av Sd. — Beräkning av kuggantalet i planetväxlar. Av prof.
W. AVeibull. — Besparingskommittén och patentverket. (Forts.) — Lättandet av trafiken över Stockholms sluss. — Teknisk översikt. —
Vinkeltransmission utan konisk växel. — Sveriges kem. industrikontor om den lägre tekniska undervisningen. — Föreningsunderrättelser.
— Marknaden för kemikalier, metaller m. m. — Notiser. — Sv. tidskr. f. ind. rättsskydd: Patent offentliggjorda av K.
patent-och registreringsverket. — Patentverkets kungörelser ang. patent. — Eftertryck av signerade uppsatser utan angivande av källan
förbjudes. — Redaktionen påtager sig ej någon som helst obligatorisk åsiktsöverensstämmelse med ärade förf:s uttalanden.

Elektriska autobusslinjer med luftledning.

Det torde numera vara en verklig nationell övertygelse i vårt land, att de
importerade motordrivmedlen förr eller senare måste kunna ersättas med inhemska. För
den spårfria vägtrafikens vidkommande hava hittills påvisats och även börjat prövas
motorer för träkolsgas och för ackumulerad elektricitet; i det följande fästes
uppmärksamheten på ett med våra elektriska järnvägar och gatuspårvägar analogt
system, vilket på sina håll torde befinnas användbart. Red. av I. N.

Redan år 1897 byggdes i England den första linjen
för elektrisk automobilclrift med luftledning och
ström-tillförsel medelst trolley, men det är först på de senare
åren som systemet fått någon större utbredning.

Fördelen med systemet gent emot elektriska
spårvägar är, att man kan använda elektriska motorer, som
erhålla sin ström medelst trolley från en luftledning,
utan att man behöver några spår, korsningar och
växlar, vilket, dels medför betydligt lägre kostnader, dels
kortare tid för
anordnandet av en linje. Därjämte
få vagnarna en större
rörelsefrihet, då de kunna
röra sig över hela
vägbanan.

Gent emot automobiler,
drivna av
förbränningsmotorer, erbjuder även
systemet åtskilliga fördelar,
såsom lättare
manövrering, frånvaron av
avloppsgaser, mindre
skakningar och till följd
därav mindre slitning av
ringar och vägbana samt i
sådana trakter, där god
tillgång finnes på
vattenkraft, billigare
driftkostnader.

Systemet synes nu hava
passerat experimentstadiet,
och på, flera ställen har man till och med övergått från
elektrisk spårvägsdrift till elektrisk autobussdrift
under användning av redan befintliga luftledningar,
särskilt i sådana fall, då man ansett, att en nödvändig
omläggning av spåren skulle medföra stora kostnader. Här
nedan redogöres efter »Le Génie civil» för några dylika
fall.

I staden Keighley i England voro spåren på stadens
10,6 km långa spårväg i ett sådant skick, särskilt på
en sektion av 4 km längd, att en omläggning var
oundgängligen nödvändig. Detta skulle draga en kostnad av
33 500 pund. Då detta översteg spårvägsbolagets möj-

ligheter, beslöt man sig för att anskaffa elektriska
auto-bussar, som skulle erhålla ström från spårvägens redan
befintliga luftlinje, vilken behövde ändras blott helt
obetydligt genom tilläggandet av en återledning.
Auto-bussarna i Keighley äro av två typer, en utan och en
med sittplatser på taket, den förra avsedd för 31
passagerare och utan konduktör, den senare för 50
passagerare. Hjulen hava en diameter av 0,85 m samt äro
försedda med clunlopringar av 140 mm bredd och 1,016 m

yttre diameter; bakhjulen
hava tvenne ringar,
framhjulen en.

Den mindre typen
drives av en enda motor, den
större av tvenne.
Motorvikten är ungefär 475 kg
och effekten kan
uppdrivas till 40 hkr vid en
spänning av 500 voit och
en strömförbrukning av
70 ampère. Under normal
gång är
strömförbrukningen blott 48 ampère. Under
de månader autobussarna
hava varit i gång har
något trafikmissöde ännu ej
inträffat.

Vid West Hartlepools
spårvägar var en linje på
2 km i ett mycket dåligt
skick och krävde för
omläggning ett belopp av 20 220 pund, under det att en
omändring till elektrisk autobusslinje jämte en
utsträckning av linjen med 800 m ej behövde kosta mera
än 9 600 pund. Detta system föredrogs av stadens
myndigheter framför autobussar, drivna av
förbränningsmotorer, enär man ansåg driftkostnaderna böra
bliva väsentligt lägre. Anskaffningskostnaderna för
autobussar med förbränningsmotorer vore visserligen
relativt låga, men de ansågos böra amorteras på 5—7
år, medan för de elektriska autobussarna räknades med
en amorteringstid av 10 år och för ledningssystemet
20 år. Slutligen ansågs även, att hjulringarna skulle

Fig. 1. Luftledningarna i en knutpunkt för autobusstrafik i
Keighley (England). (Le Génie Civil.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1925/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free