- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiotredje årgången, 1925 /
129

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INDUSTRITIDNINGEN NORDEN

■12!)

varför reaktionsmassan samtidigt måste kylas. Det
bildade acetatet går i lösning, men utfälles efter
reaktionens slut med vatten, filtreras, tvättas och torkas. Den
vita, korniga massan löses därpå i aceton, varpå
lösningen omsorgsfullt filtreras. För att ett homogent
fabrikat skall kunna uppnås, är clet nödvändigt att
produkterna från en mängd olika acetyleringar blandas, så
att en lösning av bestämd kvalitet erhålles. Det påstås,
att en sådan lösning kan förvaras mycket länge, utan
att det sedan därav framställda konstsilket röner
någon inverkan. Spinningen av lösningen sker på
ungefär samma sätt som vid nitrocellulosaprocessen, i det
lösningen pressas ut genom fina hål och acetonen på
andra sidan hastigt avdunstas med varm luft.
Därefter är emellertid acetatsilket färdigt; ett försök till
avspaltning av acetylgrupperna skulle endast medföra
förlusten av silkets viktigaste egenskaper, dvs glansen
m. m. På grund av att acetylgrupperna stanna kvar
erhålles enligt denna metod mer konstsilke per kg
cellulosa än vid övriga tillverkningsmetoder, vilket i viss
mån uppväger de stora kostnaderna för
ättiksyreanhydrid, aceton m. m. Dessa produkter måste
naturligtvis regenereras i största möjliga utsträckning för att
metoden skall kunna bliva lönande. Acetatsilke går
vanligen i handeln under namnet »celanese». Det torde
f. n. endast tillverkas av fem firmor i världen.
Produktionen har först tagit fart under de allra sista åren.

4. Kuprammonium-förfarandet.

Detta är den andra i ordningen av de fyra här
nämnda förfarandena, som tillvunnit sig praktisk betydelse.
Metoden består däri, att cellulosan (renat
bomullsavfall eller kemisk trämassa av mycket stor renhet) löses

i ammoniakalisk kopparoxidlösning och sedan åter
utfälles med lämpligt koaguleringsmedel. Tidigare
lyckades man mecl denna metod endast framställa mycket
grova fibrer, under det fabrikationen numera har sitt
existensberättigande just på grand av att man därmed
kan tillverka finare fibrer än efter någon annan
metod. Detta har lyckats genom införandet av Thieles
spinnprocess. Lösningen av cellulosa i ammoniakalisk
kopparoxidlösning pressas härvid ut genom mycket
grövre hål än vid de övriga processerna (0,5—1,0 mm
i genomskärning), men lösningen får endast koagulera
långsamt och samtidigt med att dragning utövas på
de bildade, endast delvis koagulerade fibrerna. På
grund av denna dragning kunna fibrerna till slut
erhållas mecl synnerligen liten genomskärningsarea. Som
koaguleringsmedel kunna nästan alla annars använda
medel brukas, blott de ej koagulera lösningen allt för
hastigt.

Konstsilkeindustrin har utan tvivel sitt största
intresse för Sverige på grund av att utgångsmaterialet
för framställningen som ovan nämnts i allmänhet
utgöres av kemisk trämassa. Då industrin fortfarande
synes vara stadd i kraftig tillväxt, ha också vissa
svenska cellulosafabriker mer och mer börjat inrikta sig
på att söka tillverka en särskild specialmassa, som
råvara för konstsilkeindustrin. Fordringarna på en
sådan massa äro som ovan framhållits i många
avseenden betydligt högre, än de som vanligen uppställas
även för blekt kemisk massa. Särskilt är en jämn
kvalitet av stor betydelse för konstsilkefabrikanterna.

(»Meddel. fr. Sver. Kem. Ind.-Kontor.»)

Besparingskommittén och Patentverket.

Utdrag och referat ur Statens besparingskommittés betänkande.

Vi avsluta utdragen ur besparingskommitténs
betänkande mecl den speciella frågan om graderad
ut-färdningsavgift samt med en passus i reservantens
yttrande beträffande patenttidens förlängning.

Komittébetänkandet, beträffande graderad u
t-f ä r d n i n g s a v g i f t:

»Utfärdningsavgiften är avsedd att täcka
patent-verkets kostnad för tryckning av patentskrifterna. Det
berättigade i att införa differentierade
utfärdningsav-gifter torde framgå redan därav, att medan
patent-skrifterna stundom kunna inskränka sig till en enda
sida text utan ritningar, det gives exempel på att
patentskrifter omfattat åtskilliga tiotal sidor text och
därjämte intill ett femtiotal sidor ritningar. I bådadera
fallen är för närvarande utfärdningsavgiften lika eller
50 kr (förutom 10 kr stämpel), medan kostnaderna i
ett fall sådant som det sistnämnda uppenbarligen
måste mångdubbelt överstiga detta belopp. En
gradering av utfärdningsavgiften innebär för övrigt den
fördel, att clen gör de patentsökande intresserade av att
undvika alltför vidlyftiga patentskrifter, vilka verka
tyngande på granskningen.

(Slut fr. föreg, nr.)

Den graderade utfärdningsavgiften kan bestämmas
antingen så, att clen av generaldirektören för viss tid —
t. ex. ett år i sänder — fastställes med utgångspunkt
från föreliggande tryckningskontrakt med
vederbörande tryckerifirma, eller så, att den efter ungefärliga
grunder fastställes i lag eller annan författning. Mot
den förra anordningen kan framställas den
anmärkningen, att den torde föranleda jämförelsevis täta
ändringar i taxan, varigenom vissa olägenheter torde kunna
väntas uppkomma. Den senare utvägen synes
fördenskull vara att föredraga. Ett dylikt system synes
jämväl vara för våra förhållanden lämpligare än
systemet med en stämpelavgift för varje sida i
ansökningshandlingarna, vilket synes giva rum för ett visst
godtycke. Sistnämnda system har eljest clen fördelen,
a-tt det innebär en differentiering utav avgifterna
även för sådana ansökningar, som icke leda till
patent.

Vid avvägningen av utfärdningsavgifterna synes
det vara av vikt, att en ej alltför låg minimalavgift
bestämmes. De patentsökande böra nämligen
visserligen hålla sina skrifter inom måttliga gränser men
böra ej lockas att av kostnadsskäl göra patentbeskriv-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1925/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free