Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N
gen god och äger framför allt den ej ringa fördelen
framför kolkornsmikrofonen, att den i sitt viloläge är
i fullkomlig avsaknad av brus samt fri från varje
störande biljud. Karakteristiska kurvor för de
elektromagnetiska mikrofonerna ha icke stått att erhålla.
5. Den elektrostatiska mikrofonen.
En annan lösning av mikrofonproblemet, som kan
sägas gå ut på att i sig förena kolkornsmikrofonens
fördelar med den elektromagnetiska mikrofonens
frihet från störande biljud, är den elektrostatiska
mikrofonen. Principiellt utgöres en dylik av en enkel
kondensator, vars ena belägg tjänstgör som membran. Då
ljudvågor infalla mot belägget, kommer detta att
försättas i svängningar och kondensatorns kapacitet att
undergå vissa små ändringar, vilka ge upphov till
elektriska spänningsvariationer, som sedan tillföras
gitter-katod hos ingångsröret i förstärkareapparaturen.
Ur teoretisk synpunkt förefaller en dylik
lösning-av mikrofonproblemet idealisk. I praktiken åter
ställer sig problemet betydligt svårare ur ren
konstruktionssynpunkt, och av de många utföranden, som
gjorts, torde Western Electrics vara en bland de få,
som vunnit användning i någon större utsträckning.
En kondensatormikrofon av sistnämnda slag har bland
annat emellanåt även nyttjats å den försöksstation i
Stockholm, från vilken rundradio utsänts genom
telegrafstyrelsens försorg under sistlidna år.
Western Electrics kondensatormikrofon består av
en isolerad solid stålplatta som bakre samt ett mycket
tunt stål- eller duraluminiummembran som främre
belägg. Membranets tjocklek utgör 0,05 mm, avståndet
mellan kondensatorbeläggen 0,025 mm samt
kapaciteten i runt tal 350 cm.
I likhet med den ovan beskrivna kolkornsmikrofonen
är även kondensatormikrofonens membran mycket
hårt inspänt, så att dess egenfrekvens ligger vid ett
svängningstal av ca 10 000 perioder per sekund.
Särskilda anordningar äro dessutom vidtagna för att med
tillhjälp av den i mikrofonen varande luftmassan
åstadkomma en effektiv dämpning. Mikrofonen är i
övrigt till sin storlek utförd identiskt med
kolkornsmikrofonen. —
Jämförd med kolkornsmikrofonen torde det ej vara
tvivel underkastat, att kondensatormikrofonen riktigt
hanterad inom studiolokalen är den förra i viss mån
överlägsen, främst i fråga om upptagning och
transformering av toner i skalans lägre register samt på
grund av dess avsaknad av brus i viloläget. De av
kondensatormikrofonen alstrade spänningsvariationerna
äro emellertid mycket små — kapacitetsändringen vid
normal belastning belöper sig till endast omkring en
tiotusendel av totala kondensatorkapaciteten — varför
en extra 2-rörsförstärkare måste användas i förening
med mikrofonen. Denna förstärkare måste därjämte
vara placerad omedelbart intill mikrofonen samt
förbindas med densamma medelst speciellt tillverkade
ledningssnören med låg egenkapacitet för att undvika
eljest uppkommande förluster vid överföringen.
Ur sistnämnda synpunkt är kondensatormikrofonen
följaktligen mindre lämplig för upptagning å platser
utanför studion. Härtill kommer, att mikrofonen icke
är helt okänslig för fukt och temperaturväxlingar,
vilket ytterligare försvårar transporter av densamma
utomhus samt gör dess användning nära nog
uteslutande begränsad till studiolokalen.
6. Mikrofoner utan membran.
Av de hittills beskrivna mikrofontyperna ha
samtliga varit i besittning av vissa olägenheter, som i
regel hänfört sig till membranet eller dess motsvarighet.
Om en mikrofonkonstruktion därför vore möjlig
framställa, som icke betjänade sig av rörligt membran med
mekanisk tröghet eller utbildat egensvängningstal,
skulle en sådan innebära en lösning av mikrofonpro:
blemet, som kunde förväntas vara föregående typer
överlägsen.
Försök att konstruera dylika mikrofoner hava ej
saknats. Vid vissa tyska rundradiostationer använder
man sig sålunda av en mikrofon, konstruerad av
Lorenz Aktiengesellschaft i Berlin, vilken grundar sig på
den inverkan akustiska svängningar utöva på en
mellan en glödande katod och en anod i luft gående
elektronström (katodofon). Den med densamma erhållna
spänningsvariationen uppgår till några tiotal millivolt,
vilket är något mera än de vid kondensatormikrofonen
erhållna värdena. Katodofonen företer dock en del
olägenheter, av vilka den s. k. kratereffekten (variationer
i elektronströmmen tillfölje olikformigheter i
glödtråden) är den besvärligaste.
En annan membranlös mikrofonkonstruktion är den
amerikanska pallofotofonen (utarbetad vid General
Electric Co. i Schenectady), vars verkan grundar sig
på egenskapen hos grundämnet selen att ändra sin
elektriska ledningsförmåga med den belysning, för vilken
det blir utsatt. Ljudvågorna få träffa en liten,
lättrör-ligt upphängd spegel, mot vilken ett ytterst smalt
ljusknippe infaller. Då spegeln förändrar läge, blir en
större eller mindre del av en selencell, dvs en kropp
försedd med ett tunt belägg av selen, belyst. Strömmen
i den krets, i vilken cellen är inkopplad, varierar då i
takt med de akustiska svängningarna och förstärkes
sedan på vanligt sätt.
Pallofotofonens känslighet är, tack vare en nära nog
torsionsfri upphängning av spegeln och systemets
fullständiga avsaknad av tröghet i övrigt, långt större än
vad som i regel är behövligt för en rundradiomikrofon.
Anordningen är till och med i stånd att fungera för
frekvenser, som ligga över hörbarhetsgränsen. Utom
som mikrofon användes den därför jämväl som
oscillograf.
De membranlösa mikrofonerna äro tydligen av det
slag, vars användning uteslutande är begränsad till
rundradiostationens inspelningslokal.
Ytterligare ett slags mikrofon skall slutligen
beröras i detta sammanhang, ehuru densamma strängt taget
icke är att hänföra under rubriken utan membran,
nämligen den piezoelektriska mikrofonen. Vissa kristaller
liava egenskapen att, då de genom mekanisk inverkan
försättas i dallring, alstra elektriska spänningstillstånd
i på kristallens yttre yta anbragta metalliska belägg.
Denna s. k. piezoelektriska effekt är verksam även för
de 3’tterst små krafter, som ljudvågsrörelser utöva,
vilket givit anledning till försök med dylika kristaller
som mikrofoner. Anordningen karakteriseras av ett
högt liggande egensvängningstal hos kristallen själv,
under det att frekvenser av lägre ordning omsättas
sämre. Som mikrofon kan anordningen ifråga icke
sägas ha kommit över experimentstadiet, och de resultat,
som hittills ernåtts med densamma, ställa ej heller i
utsikt, att den framdeles skall få någon större
betydelse som rundradiomikrofon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
