Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
■12!)
Fig. 10. Ej långt från San Diego ligger Los Angeles, »filmstaden».
Flygfotografen har passat på, medan inspelningarna för Douglas
Fairbanks film »Tjuven i Bagdad» pågingo.
trakt var ännu ej noggrant kartlagd och höjdmätt, och
T-2:s altimeter visade 3 000 m i st. f. beräknade 2 400.
Man letade sig emellertid fram över platån så lågt
som möjligt. Landskapet var vilt men färgrikt vackert.
Terrängen tedde sig röd och gul med grå inslag och,
till höger, svarta lavabäddar kring släckta kratrar. Ett
lavafält befanns dock vid närmare bekantskap vara en
högstammig skog av väldig utsträckning. T-2
tillryggalade inemot 130 kilometer över denna, nätt och
jämnt klarande trädtopparna, — avståndet var ibland
endast ett 20-tal meter. Härefter flög man över en trakt
av utpräglat vulkaniskt ursprung, med djupa klyftor
och hålvägar och skarpa bergsspetsar.
Omsider blev man varse Santa Fe-järnvägen nära
Wickenburg. Denna ort — ett minimalt samhälle —
passerades och snart därpå Colorado-floden. Landskapet
förändrades, det sterila utseendet skiftade om till gröna
nejder. Imperial-dalen tedde sig som en skön syn med
sin grönska och sina små nätta städer.
Efter en klättring över den sista bergsryggen på
2 500 m höjd kom man i sikte av San Diego. Macready
satt som förare. Han beskriver sina känslor. »När jag
nu tänker tillbaka, undrar jag varför vi inte kände mer
av en »stöt», när vi först sågo San Diego. Jag tyckte
blott det var för väl, att den fruktansvärda spänningen
och det hårda arbetet snart skulle vara över, men
något särskilt hänförd kände jag mig inte. En smula
irriterande tyckte jag dock det var, att man därnere ej
visade tecken till att vi voro observerade.»
Men då T-2 dykt ned från de högre regionerna och
på ungefär 30 m höjd över husen genomfor San
Diego, märkte de båda flygarna svarta fläckar
överallt på taken och konstaterade att det var åskådare,
som med tydliga tecken till begeistring hälsade T-2
välkommen.
Maskinen gjorde en lov mot North Island utanför
staden, och kl. 26 minuter över 11 f. m. landade den
på Roekwell-fältet. Den 4 320 km långa färden hade
varat i ett sträck 26 timmar och 50 minuter.
Macready och Kelly stego ned från sin trogna T-2,
överstänkta med olja och smuts, styva i lederna och
ansträngda efter den utomordentliga bedriften. De
tillhörde nu Onkel Sams skaia av nationalhjältar. Fest-
liga hyllningar bestods dem i San Diego, Los Angeles,
San Francisco. Gratulationstelegram anlände från alla
håll, bl. a. från president Harding, general Pershing
och regeringens medlemmar. En herre hade slagit vad
om 5 000 dollars, att flygningen skulle lyckas;
Macready och Kelly mottogo vinsten som present, hälften
var.
De båda officerarna fingo emellertid order att
återvända till Washington innan 1 juni med clen
beprövade T-2. Vilket ock skedde. Maskinen behövde
sedan ej göra tjänst mer. Den överlämnades att njuta sitt
otium cum dignitate som museiföremål i Smithsonian
Institution i Washington, där den finns utställd i
Luftfartsbyggnaden. Kellys karta på hyttens gavelvägg
sitter alltjämt kvar.
Chr. S.
Mikrofoner för rundradio.
(Slut fr. föreg, nr.)
4. Elektromagnetiska mikrofoner.
En mikrofontyp, vars verkningssätt är grundat på
helt annan princip än den, för vilken ovan redogjorts,
är den elektromagnetiska mikrofonen. Denna består
principiellt av en i ett permanent magnetfält anbragt
rörlig ledare, i vilken, då ledaren av infallande
ljudvågor försättes i svängningar och skär fältets
kraft-linjer, elektromotoriska krafter induceras samt
ström-impulser uppkomma, som i sin tur tillföras
primärlindningen å ingångstransformatorn av den till
sändaren hörande förstärkningsanordningen. Den rörliga
ledaren har i detta fall samma uppgift och gör samma
tjänst som membranet hos kolkornsmikrofonen.
Tvenne utföringsformer finnas av clen
elektromagnetiska mikrofonen, nämligen Marconis och Siemens £
Halskes, clen förra ofta även benämnd magnetofon, den
senare vanligen kallad bandmikrofon
(»Bändchen-ndkrohpon»). —
Det är huvudsakligen med hänsyn till det låga
egensvängningstalet, som de elektromagnetiska
mikrofonerna äro överlägsna dem mecl inspänt membran. Till
följd av den låga egenfrekvensen sträcker sig nämligen
mikrofonens rätlinjiga karaktäristik till ett betydligt
lägre svängningstal än hos de förra, samtidigt som
dämpningen av den rörliga ledaren i magnetfältet är
så stor, att svängningarna bliva helt och hållet
aperio-diska och en riktig transformation av
ljudvågsfrekvensen följaktligen kan äga rum. För svängningstal av
högre frekvens åter vill det synas, som vore denna
mikrofon just på grund av sin stora dämpning mindre
känslig än kolkornsmikrofonen med hårdspänt
membran.
En annan ej oväsentlig nackdel, som de
elektromagnetiska mikrofonerna äro behäftade med, är, att de i
den rörliga ledaren inducerade elektromotoriska
krafterna äro relativt små, vilket nödgar till en
motsvarande högre förstärkning. Detta slag av mikrofoner äro
fördenskull mindre lämpade att begagnas vid
upptagningar utom studion, alldenstund det är nödvändigt,
att förstärkare samtidigt installeras på själva
upptagningsplatsen. Det större utrymme, dessa mikrofoner
jämväl kräva, göra dem även ur den synpunkten
olämpliga för dylika fall. Använd i studion åter
halden elektromagnetiska mikrofonen visat sig synnerli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
