Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
■12!)
dena rättvist avgjorda med en så. kort skriftväxling.
Vad angår förslaget att låta en sökande betala en extra
avgift (kr 50:—) för »förmånen» att erhålla ett
extra föreläggande, så synes detta förslag synnerligen
olämpligt. Det torde komma att föreligga många fall,
då sökanden gjort på vad honom ankommer att efter
bästa förmåga fullgöra det andra föreläggandet, men
Patentmyndigheten kan likväl finna ett eller annat
hinder för patentets omedelbara beviljande. Att i sådana
fall »pliktfälla» sökanden, måste anses orättvist.
Föreningen kan därför icke biträda en sådan hård praxis.
Men föreningen anser att strävandena böra gå ut på
att nedbringa antalet föreläggande, avseende
resultatet av den tekniska granskningen, till 2 å 3. Detta bör
i många fall kunna lyckas, om hänvisningar givas i det
första föreläggandet med hänsyn tagen till själva
uppfinningen, i de fall densamma tillräckligt tydligt
framgår av beskrivning och event. ritning, och med fordran
att begränsa patentanspråken till angivna event.
skiljaktigheter. Det bör kunna förväntas, att. sökanden i sitt
första svaromål framhåller de ytterligare
skiljaktigheter, som han möjligen anser förefinnas, och även
omformulerar sina patentanspråk. Sker icke detta senare, så
borde, därest Patentverket ej anser sig övertygat av
sökandens argument, ett andra föreläggande gå ut på
fordran att begränsa anspråken i antydd riktning, event.
vid äventyr av. avslag. Föreningen anser, att
behandlingen i Patentverket härigenom skulle ansenligt
förkortas, i det att åt föreläggandena skulle givas större
pondus, och patentombuden skulle erhålla ett stöd i sina
strävanden att från särskilt de utländska
uppdragsgi-varne erhålla omsorgsfullare utarbetade instruktioner
under behörigt hänsynstagande till givna hänvisningar.
Den s. k. »portionsgranskningen» skulle, såsom
föreningen framhållit i nämnda skrivelse av den 28 febr. 1924,
ävenledes bortfalla åtminstone i de flesta fall.
Till följd av patentärendenas olika natur torde något
fastslående av ovan antydda granskningsmetod
naturligtvis icke kunna göras. I en del fall är beskrivningen
uppställd på ett sådant sätt (särskilt de amerikanska
beskrivningarna), att det torde vara ytterligt svårt om
icke omöjligt att ur densamma extrahera uppfinningen
eller vad sökanden tror sig hava uppfunnit, och något
stöd i patentanspråken torde heller icke kunna
erhållas. Dessutom torde det vara svårt att i en clel fall från
hörja.n fastslå uppfinningens enhetlighet. Det kan i
sådana fall icke hjälpas, att behandlingen kommer att
kräva flera än 2 à 3 förelägganden, men även i dylika
fall torde, sedan ett par tydligt motiverade
förelägganden givits, sökanden kunna tvingas att taga behörig
hänsyn till Patentverkets fordringar, om desamma äro
berättigade, genom ett meddelande om att ansökningen
eljest icke torde kunna godkännas.
Patentombudsföreningens medlemmar hava under sin
praktik funnit, att orsaken till otillfredsställande
svaromål särskilt från utländska sökanden, ofta är att finna
uti knapphändig oce schablonmässigt avfattade
förelägganden. I sitt under åren 1907—1908 utarbetade
betänkande angående ifrågasatt ny patentlag, avlämnat
till patentlagstiftningskommittén, anför föreningen
såsom en önskvärd formulering av § 5, att skriftlig med
motivering försedd underrättelse angående brister i
ansökningshandlingarna skola delgivas sökanden eller
hans ombud. Ävenså framhåller föreningen
önskvärdheten av att beslut om avslag bör åtföljas av en
fullständig motivering för avslaget. I skrivelse till Konungen
den 19 nov. 1920 angående
Patentlagstiftningskommit-téns förslag till ny patentlag anför föreningen: »19 §.
Föreningen vill skarpt betona önskvärdheten av att i
föreläggande enligt 19 § nyhetshänvisning åtföljes av
motivering, angivande i vilket avseende
överensstämmelse anses föreligga, och annan anmärkning så
avfattas, att det blir tydligt, var den funna bristen består».
Samma önskemål uttalar föreningen i sin ovan nämnda
skrivelse till Konungen den 29 febr. 1924. Dessa
önskemål hava framträtt under föreningsmedlemmarnas
mångåriga (för en del 30—40 åriga) verksamhet,
under vilken det visat sig, att de särskilt från utlandet
kommande, otillfredsställande svaromålen i de flesta
fall förorsakats av att vederbörande ej förstått, varför
en clel hänvisningar blivit gjorda. Med hänvisning till
vad föreningen har anfört på sid. 5 i skrivelse av april
1921 till generaldirektören och chefen för Kungl,
patent- och registreringsverket, där föreningen sökt
klarlägga patentombudens ställning till sina
uppdragsgivare, måste föreningen i detta sammanhang protestera
emot riktigheten och befogenheten av de uttalanden,
som kommittén tillåter sig göra, särskilt på sid. 94, samt
reservanten på sicl. 7 och 8. Någon förfrågan hos något
patentombud, har, så vitt detta är föreningen bekant,
Kommittén icke gjort angående
patentombudsverksam-heten.
För att i någon mån tydliggöra den ställning ett
patentombud intager i förhållande till sin uppdragsgivare,
kan han lämpligen liknas vid en vicevärd för ett hus.
Kommittén torde nog icke vara av den uppfattningen,
att husägaren (patentsökanden) skulle känna sig
tillfredsställd, om hans vicevärd (patentombudet)
egenmäktigt vidtoge de reparationer eller omändringar av
huset (patentansökningen), som vicevärden (ombudet)
ansåge behövliga eller önskvärda. Såväl kommittén som
reservanten har på andra ställen av betänkandet
tydligen likställt »ombud» med »sökande».
Förutom den ovan antydda omläggningen av
Patentverkets arbetssätt anser föreningen att ett stort antal
ärenden skulle kunna avverkas fortare, om ingivna
svaromål icke såsom hittills behandlas i tur och ordning
som de inkomma, utan om åtminstone svaromål, som
avse endast rent formella ändringar av
ansökningshandlingarne, tagas före andra svaromål, som fordra en
teknisk behandling. Föreningen har länge änskat en
reform i denna riktning och dess medlemmar bruka för
att för Patentverket underlätta igenkännandet av en
svarshandling, avseende endast formella ändringar,
stämpa dessa med »Obs: Endast Formellt». Det synes
föreningen olämpligt, att svaromål, som endast avse
exempelvis en omredigering av beskrivningen, skall
behöva ligga 6—8 månader, innan de upptagas till
behandling, vilken i och för sig tar en tid av kanske någon
timme.
Kommitténs förslag att behandla »m
indervär-d i g a» ansökningar eller uppfinningar på ett
särskilt sätt, kan föreningen ej biträda. Det framgår
ej av förslaget, vad kommittén menar med
»mindervärdiga» ansökningar, i vad avseende de skola anses vara
»mindervärdiga», efter vilken måttstock de skola
bedömas, eller vem, som skall bedöma dem.
Kommitténs förslag att i varje besvärsfall en
byråchef och två byrådirektörer skola vara medlemmar av
besvärs instansen, och att dessa medlemmar
skola vara ojäviga och således ej få hava medverkat vid
ärendets behandling och handläggning, vilket är en
riktig fordran, synes föreningen ej utförbart, i betraktande
av den samtidigt likaledes riktiga fordran, att
medlemmarna skola vara sakkunniga inom den klass, ärendet,
tillhör. Det torde icke vara möjligt att bland nuvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
