- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiotredje årgången, 1925 /
178

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N

Fig. 2. Ohms och Guerickes elektricitetsmaskiner.
(Deut-sches Museum.)

lokaler. De flesta, som besökt München, ha väl även
sett Deutsches Museum i de gamla byggnaderna.

När museet den 7 maj i år kunde taga sina nya, för
ändamålet avpassade lokaler helt i anspråk, kunde
museiledningen se tillbaka på en tid fylld av icke blott
musealt arbete utan även på ett ofta otacksamt och
prövande arbete på byggnadsfrågans lösande. I spetsen för
dem som, utan att någonsin svikta, burit den tunga
bördan att trolla fram detta museum, dess byggnad och
samlingar står Oskar von Miller, initiativtagaren till
museet, dess ledare och andlige fader. På museets
invigningsdag ingick han i sitt 70:de år och kunde på den
dagen se tillbaka på ett enastående livsverk, först som
framstående aktiv ingenjör och industriman och därtill
som museiman. Det torde vara få personer förunnat att
bli föremål för sådana hyllningar och utmärkelser som
de, vilka med rätta kommo Oskar von Miller till del på
hans livs största dag.

En vandring genom museet betyder en promenad på
ungefär 1 V2 mil och bör således ta en tia av ungefär
3 timmar, och då får man akta sig för att stanna och
närmare fördjupa sig i föremålsstudier. Det kan man
emellertid näppeligen låta bli, och fördenskull kommer
ett museibesök att draga ut betydligt längre. Vill man
flyktigt se allt, får man komma igen flera dagar.
Givetvis är det omöjligt att här ens omnämna alla
avdelningar och grupper som finnas, och jag skall därför
inskränka mig till att ge några antydningar.

*



Fig. 3. Interiör av ett alkemistiskt laboratorium, omkr. år
1600. (D. M.)

Av en ren händelse råkade jag invigningsdagen först
av allt hamna i museets stora sal för kraftmaskinernas
utveckling. Det överväldigande intryck av ett levande
museum, som de därstädes uppställda i gång varande
maskinerna ger besökaren, följer honom sedan genom
de övriga lokalerna och rummen. Överallt rasslar,
surrar och dunkar maskiner och apparater, därigenom
fångande besökarens intresse på ett alldeles särskilt sätt.
Det finns stora balansångmaskiner som ständigt äro 1
gång (med elektrisk kraft), det finns ångmaskiner,
vilkas rörelser demonstreras med en genomskuren
modellmaskin, som^av besökaren kan med ett handgrepp
sättas i rörelse, det finns serier av schematiska ritningar,
som levandegöra arbetsförloppet vid andra maskiner,
osv. Om än etiketten »Nicht berühren!» förekommer i
väl stor utsträckning, så finns det dock ,så oerhört
mycket att peta på, att den klåfingriga delen av
allmänheten — och det är den största delen — bör kunna känna
sig belåten, och för dem, som äro verkligt intresserade av
att komma de tekniska problemen in på livet, och de äro
förvånansvärt många, för dem äro dessa rörliga
föremål ett ytterligare pius, som gör att man minst av allt
tänker på att man rör sig inom ett museums väggar,
där man ju tyvärr sällan har tillfälle att njuta av
livfulla framställningar.

Om man skall följa den av museiledningen tänkta
vägen genom museet och den väg, som angives i den vid
museets öppnande färdiga, utomordentligt översiktliga
katalogen, bör man börja vandringen i avdelningen för
geologi för att därefter hamna i en i källarvåningarna
iordningställd gruva. Det är inte enbart
malmbrytning och därtill hörande verktyg, apparater och
maskiner som demonstreras, utan även arbetet i kolgruvor
och saltgruvor återfinnes i gruvans orter, gångar och
schakt. Även här är rörelse och liv. Vattnet forsar om
ett uppfordringshjul och en »farkonst» rör sig upp och
ned i sin karaktäristiska takt.

I anslutning till gruvan följer så sal efter sal, i vilka
skildras metallernas utvinning och bearbetning.
Järnhanteringen har här satts såsom det centrala och kring

Fig. 4. Interiör av en liesmedja från tiden omkr. år
1800, som i original flyttats till Deutsches Museum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1925/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free