Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
är naturligtvis önskligt att den nedbringas till mindre
betydenhet.
Vilken eller vilka skulle ha intresse av att detta
skedde?
Påtagligen uppfinnarne och deras förlagsmän.
Kunde varje patentansökan genomgå granskningens
skärs-eld och i förklarat skick såsom patent vandra ut i
världen, inbringande guldets mångfald från
tacksamma köpare till belåtna uppfinnare, så tvore ju idealet
uppnått.
Men det gives en tredje part, som måste anses
som högeligen intresserad. Nämligen samhället, den
organiserade allmänheten. Eller om man så vill uttrycka
det: kulturbygget bland människorna. Erån detta håll
kan pekas på så ofantligt mycket, som behöver rättas
och regleras, skapas eller kasseras, för att harmoni
skall råda mellan byggnadskomplexets olika delar.
Krav, som ej alltid äro desamma, utan som skifta
alltefter utvecklingens fortgång. Och i materiellt
hänseende är det i första hand till uppfinnarna man
vänder sig -—• må vara att detta merendels sker indirekt
och oförmärkt under långliga tider.
Den nuvarande materiella kulturnivån är tvivelsutan
den högsta hittills i historien. Den är emellertid långt
ifrån jämn. Ytan visar spetsar och dalar som ett
alplandskap. Medeltidens, ja ännu 1800-talets nivåplan
låg betydligt jämnare. Nutidens största uppfinningar
skjuta i höjden som Gaurisankar och MontBlanc, men
trafiksäkerheten på våra gator och vägar betecknar den
skumma bottnen i djupa klyftor, som nå ända ned till
medeltidens nivå —■ jag tror inte man dräpte varandra
på gatorna så ofta då som nu. Olycksfallen inom
industrin, vid elektriska anläggningar, inom
transportväsendet även till sjöss äro synnerligen talrika •—• läs
tidningarna och bemärk yrkesinspektörernas rapporter!
Den allmänna ekonomiska och tekniska diskussionen
sysselsätter sig oavbrutet med närmare eller fjärmare
problem för näringslivet, som måste lösas. Framför allt
kommer det än på livsförnödenheterna: födoämnen,
kläder, bostäderna, värme och lyse. Fordom löstes sådana
nationalekonomiska problem genom folkvandringarna
och genom krig; numera förslår ej längre emigrationen,
ty de klimatiskt lämpliga landområdena börja bli
upptagna, och kriget har avslöjat sig som den brottsligaste
bland förvärvsmetoder. De europeiskt civiliserade
folken bli alltmer hänvisade till sin fädernejord och till
det arbete för utkomsten, som bäst passar vars och ens
kynne — i jordbruket, på fabrikerna, på sjön, och de
erövringar, som för utkomstens skull måste göras,
kunna ej företagas på andra områden än vetenskapens och
näringsteknikens.
Nu är det så, att varje folks uppfinnareverksamhet
har sina speciella arbetsfält, karakteriserade av landets
naturtillgångar, den nationella begåvningen och den
tekniska utbildningen. Detta brukar man anse som
självklart, — exempelvis att tyskarna äro starka på
de kemiska uppfinningarnas område, engelsmännen
inom sjötransportväsen, amerikanerna som
konstruktörer av arbetsmaskiner, danskarna på
jordbruksområdet, inom mejeri- och vindkraftsbranscherna,
svenskarna i järnförädling och som mekaniker i allmänhet. Men
tvivelsutan ligger en fara uti dessa nationella
ensidigheter, nämligen överproduktion på uppfinningar inom
vissa klasser, beroende på tankevana, på
självöverskatt-ning, på bristande insikt 0111 eget och världsmarknadens
behov av de tekniska alster man specialiserat sig på.
Även därigenom blir denna fara lätt aktuell, att andra
tekniska områden beaktas mindre, ehuru de kunna vara
nog så vitala. Exempelvis är hos oss ett mycket
allvarligt problem, huruledes våra skördar skola säkerställas
mot frost, mot regnbrist eller regnöverflöd, dessa
fruktade ytterligheter, mellan vilka vårt jordbruk alltid
pendlar. Andra folk ha också sina bekymmer:
Danmark för husbehovsbränslet och inhemsk alstring av
motorisk kraft, England för bostäder och
kolbrytningens teknik och varaktighet, Tyskland för vissa
råvaror, Amerika den sinande virkestillgången •— allt
sådant varmed uppfinnareverksamhet måste direkt eller
indirekt taga itu.
Såsom ett för uppfinnareverksamheten förrädiskt
farvatten, där månget företag gått i kvav, torde kunna
betecknas vad som vid någon tidpunkt gör sig gällande
såsom modesak. Sådant kan ju framträda på grund av
en omfattande yttre anledning, t. ex. vissa av det
senaste decenniets s. k. kristidsuppfinningar, men orsaken
kan också vara mycket vardaglig, vilket framför allt
är fallet med vissa konjunkturnyheter. Dit kan räknas
sådana uppfinningar, som följt i släptåg efter någon i
och för sig genial nyhet, vars utomordentliga
framgång i marknaden lockat andra in på samma område,
vilket, när nyhetens behag mattats, visat sig ha varit
icke något behovsområde utan blott ett snart utplånat
område för modet eller nycken.
Tänka vi efter, skola vi däremot lätt kunna rada upp
en hel del önskeuppfinningar, vilkas tillblivelse skulle
skapa de största värden för människorna. Vi ha redan
antytt några. Var och en av oss, allt efter clet fack man
tillhör, har mer eller mindre klart för sig var skon
klämmer. Inom det mekaniska facket dominera
hållfasthets-, materialbesparings- och friktionsproblemen —
dessa icke minst i avseende på fackets inslag i
motorbranschen; inom kemin te sig uppgifterna på
metallurgins, lantbrukets och läkekonstens områden såsom
ganska påträngande och maktpåliggande; inom
elektrotekniken gäller det bl. a. att uppfinna en varaktig och
billig ackumulator av hög kapacitet men liten volym
och vikt; på husbyggnadstekniken ställer det moderna
stadslivet starka krav avseende dämpning av
skakningar och ljud; vägbyggaren måste kunna
åstadkomma bättre körbanor; skeppsbyggaren har flera av sina
största uppgifter gemensamt med mekanikern och
dessutom åtskilliga speciella, ex. tonnagets ekonomiska
effektivitet samt manövrerings- och
livräddningsanordningarnas snabbhet och pålitlighet. Och för alla står
som den dagliga, ständigt manande uppgiften:
nedbringande av kostnaderna för material och
arbetsmetoder.
I stort som smått är det alltnog stora luckor. En del
kunna visserligen fyllas genom organisativa åtgärder,
men på de flesta håll behövas reglerande uppfinningar,
så att det blir jämvikt i det hela. Teknikens stora
frammarsch på bred front under 19:de och 20:de
århundradena har, synes det, nått en linje, där samling och
konsolidering borde äga rum; alltför många delar av armén
ha blivit efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
