Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
som detta kan lyckas och få goda bokslut, så kan även
uppfinnaren få sitt rätt bra på det torra. Och såsom
bolaget kan misslyckas, så kan han det även.
Skillnaden är, att de enskilda uppfinnareödena under
missräkningarnas tecken äro mångfaldigt talrikare än de
förolyckade finansieringarna, och att slagen drabba
individen mycket kännbarare än konsortiet.
Även sådana misslyckanden — skola de räknas till
de rena ödeshändelserna, alldeles, såsom vi sade, utom
räckhåll för mänsklig förtänksamhet och beräkning?
*
Härmed ha vi kastat en blick in i
uppfinnareverksamhetens psykologiska och ekonomiska miljö. Yi ha
ju ej funnit något nytt, utan det hela är allmänt
iakttagna förhållanden. Eftertanken, som dessa erinringar
måste väcka, säger oss, att en icke obetydlig del
uppfinnarearbete bedrives till ingen nytta, ja, att
åtskilligt vållat misstro på sina håll mot uppfinnarnas insats
över huvud taget i kulturlivet, — ändock civilisationen
är i materiellt hänseende helt och hållet grundad på
och uppförd av uppfinningar, såväl icke patenterade
som patenterade.
Ingen statistik har ännu förmått lämna siffror på
proportionen mellan ekonomiskt fruktbärande och
sterila eller nollvärdiga patent. Man brukar säga att
endast ett eller ett par tiotal procent av världsproduktionens
patent bli ekonomiskt utnyttjade. Resten, 80 à 90
procent, skulle således vara till intet gagn. Sannolikt
innebär detta talesätt en överdrift. Månget
industriföretag, som bedriver systematisk, kontinuerlig
uppfinnareverksamhet, kan räkna nästan alla sina patent som
direkt eller indirekt värdefulla. Den enskilde
uppfinnaren skall måhända, då han äntligen nått fram till
målet, finna, att flera av hans sorgebarn till patent dock,
när allt kommer omkring, haft stor betydelse för hans
slutliga framgång. De dödfödda uppfinningarnas och
patentens antal är säkerligen mindre än dessa 80 à 90
procent, men även om det är blott 50 à 60 procent av
alla uttagna patent, så ter sig proportionen
avskräckande nog och manar till eftertanke.
Man skall emellertid finna, att ställningen är ännu
sämre, om man tar i betraktande det arbete och de
kostnader, som nedlagts på uppfinningsideer, för vilka
patent sökts, men ej beviljats. Det kan lätt inses, att i
många sådana fall har uppfinnarens arbete och
penningutlägg varit betydande, och resultatet har således
för honom blivit noll eller kanske mindre än noll, dvs
skuldsättning. I detta avseende ger, den svenska
patentstatistiken vissa antydningar, som torde böra beaktas.
Under år 1921 — det senaste, då man, angivit
frekvensen i förevarande avseende direkt klassvis —
uppgick antalet patentansökningar i klassen för verktyg
och arbetsredskap av allmän art till .34; under .samma
år avslogos inom samma klass 11 ansökningar, således
32 procent av ansökningssiffran eller nära en tredjedel.
Bedömer man antalet avslag mera.; rationellt och
således medtager föregående års, 1920:s, siffror dvs 43
ansökningar och 21 avslag, blir procenttalet avslagna
ansökningar 42. En ytterligare justering genom
med-räkning av 1919 års siffror, 71 ansökningar och 5
avslag, ger till resultat för treårsperioden 1919—1921,
att inemot 32 procent av samtliga patentansökningar
inom denna klass blivit av vårt patentverk
tillbakavisade med avslag. Och varför? Jo emedan de till allra
största delen stött på nyhetshinder; uppfinningen har
icke presterat någonting nytt.
Denna klass — verktyg och dylikt — är den som,
såvitt jag kunnat finna-, anger de relativt flesta
missräkningarna. Klassen är dock kvantitativt sett ej en
av de mest betydande. Den klass, som 1921 nådde upp
till största antalet ansökningar, var elektroteknik, 583
st., och under samma år avslogos 89 st., motsvarande
15 procent av ansökningssiffran. Eör ifrågavarande
treårsperiod är hela antalet, ansökningar 2 143 och
avslagen 216, de senare alltså 10 procent.
Nästa klass i avseende på ansökningsantalet år 1921
var maskinelement, 261 st., inom vilken samma år
avslogos 76 st. eller 29 procent. För treårsperioden är
genomsnittssiffran 20 procent. En karakteristisk klass är
även den för husgeråd och möbler. År 1921 inkommo
142 ansökningar och avslogos 37, dvs 26 procent.
Under treårsperioden avslogos 25 procent.
Övriga patentklasser med minst 100 ansökningar
under år 1921 voro i numerärt avtagande ordning:
vagnar, förbrännings- och vissa andra motorer, instrument,
lånt- och skogsbruk, kemi och järnvägsdrift med
antalet avslagna patent under samma tid från 30 procent
(för lånt- och skogsbruk) ned till 10 proc.
(förbränningsmotorer). Bland patentklasser med mindre
frekvens kan nämnas husbyggnad (23 proc. avslagna),
eldstäder (23 proc.) och ler- och stenvaror (14 proc.).
Ett i Svenska uppfinnareföreningens årsbok 1907
publicerat sammandrag av Sveriges officiella
patent-statistik, särskilt under år 1906, nämner, att av
patentansökningar, som under år 1906 slutgiltigt
avgjordes, ledde 1 462 till patents meddelande, avslogos
255 och förklarades förfallna 363. Det säges vidare:
En undersökning av de statistiska uppgifterna allt
ifrån patentverkets inrättande 1885 visar att i
medeltal var tredje ansökan avslås eller får förfalla, under
det två ansökningar av tre leda till patent. Ytterligare
påpekas, att under samma år förklarades 1 300 patent
förfallna, därav 1271 på grund av uraktlåtenhet att
inbetala årsavgifterna. Det är endast ett obetydligt antal
patent som leva hela patenttiden ut.
Man bör vid analys av dessa exempel hålla i minnet,
att den allra största delen avslag berott på. att
patentverkets granskning givit vid handen att uppfinningen
ej var ny. De största procenttalen avslag komma på
verktyg och arbetsredskap av allmän art, lånt- och
jordbruksredskap, husgeråd och möbler, husbyggnad,
eldstäder och maskinelement, — alla med minst 20
procent avslag. De lägre talen, 10 proc. och därunder,
exemplifieras med elektroteknikklassen och
förbrännings- och vissa andra motorer.
Härav framgår, att de områden inom tekniken, där
uppfinnaren och patentsökanden vanligast finner sig
ha arbeta,t och lagt ut pengar i onödan utan ens ett
patent som resultat, äro sådana som i tekniskt
hänseende äro allmännast och lättast tillgängliga, m. a. o.
sådana, för vilka specialteknisk utbildning ej anses
nödvändig. Det är tydligen bristen på utbildning och
erfarenhet och på teknisk intuition och vägledning,
som vållar malörerna.–—
*
Yi ha nu beaktat de i exploateringsmarknaden
misslyckade patenten och fått anledning befara, att deras
antal är mycket stort; och patentverkets statistik har
belyst något som icke heller är bra, nämligen den del,
i stort sett fjärdedelen, kanske tredjedelen, av
uppfinnareverksamheten, som redan inom patentverkets
väggar visar sig vara bortkastad möda. Tillsammans
utgöra dessa båda kategorier uppenbarligen en grov
post i det allmänna näringslivets förlustkonto, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:02 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indunord/1925/0212.html
