Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
ett slags värde. Somliga bruk hava blivit anlagda på
orter, som ej hava haft synnerligt att skryta med skog,
och likväl ser man dem bärga sig väl fast allmogen
runt omkring ej haver en pinne.
Summan och slutet bliver det, att bruken öda skog,
lantmannen likaså, men då bonden svedjat och bränt
bort sin skog på onyttiga platser, så spar bruket sin
skog till kolning, och om det än nyttjar riset till svedja,
så brännes dock ej matjorden bort, trakten
konserveras för skog, vilket bonden litet mödar sig om.
Gusums mässingsbruk
är beläget i Ringarums socken Hammarkinds härad på
Gusums ägor, som tillika består av ett helt rusthåll
med sina augmenter.
Brukets historia är korteligen denna.
År 1652 sålde löjtnanten Sven Thorsson Gusums
hemman till en vid namn Henrik De Try, vilken år
1653 tillika med sin svåger Hubert De Besche på
samma hemmans ägor inrättade ett järnbruk, bestående
av en masugn till styckegjuteri samt en
stångjärnshammare. Men sedermera blev De Try ensam ägare av
järnverket och erhöll 1661 den 27 november k.
bergskollegii privilegium att i Gusums ström få inrätta ett
fullkomligt mässingsbruk, vårföre han småningom
nedlade och alldeles 1685 förstörde järnverket.
Till att så mycket snarare sätta mässingsbruket i
stånd och i bättre drift, anmodades Claude Roquet
Häger stjerna att i sitt namn begära någon förmån och
understöd, vilket lyckades på det sättet att
Häger-stjerna år 1663 den 3 april bekom k. m:ts frihetsbrev
på 6 års tid, att själv, dess arvingar och kommitterade
få på fria eller ofria skepp utföra till främmande land
500 skepp, av brukets tillverkade mässing eller
effekter, emot den tull, som allenast erlades på fria skepp,
förrän försäljningen skedde i Göteborg år 1658.
Efter De Trys död råkade bruket nästan alldeles i
ödesmål, och därtill stötte olyckan av en vådeld, som
den 11 november 1677 lade alla 4 brännhyttorna med
sina 16 ugnar i aska. Sterbhuset stod dessutom uti
ansenlig skuld hos assessorn Abraham Cronström, varför,
till att söka någon räddning slöt änkan Catharina De
Besche jämte sönerna Henrik och Hubert de Try
förlagskontrakt med guldsmeden och handelsmannen i
Stockholm Hans Klerck, tillika med brakets
pantsättande emot det hon för deras skuld hos assessorn
Cronström gick i borgen.
Icke dess mindre, på en i k. revisionen fastställd
fordran om 138 670 d:r koppm. erhöll Cronström
inventering och värdering den 27 mars 1629 på Gusums
bruk. Hans efterlämnade broder assessor Markus
Cronström lät så lagfara därmed och uppbjuda egendomen
3 gånger, såsom sin pant, och avgick därpå med
döden, lämnande sin änka fru Sigrid Ekehielm att ärva
samma panträttighet varefter hon efterhand av
arv-tagarne och deras representanter blev utlöst.
Emellertid gick Henrik Steinhausen genom
bolagskontrakt med Hans Klerck in uti hälvten av allt vad
som med De Trys sterbhus slutet var, och delte så
bruket sig emellan år 1684.
Steinhausen drev sin halvdel och lagfor därmed;
men den andra halvdelen disponerades av Klerckiska
huset, intill Hans Klercks svåger Diderich Wittfogel
blev av den delen ägare, och efter honom dess barn
och änka, med sin senare man, sekreteraren Schmidt.
Steinhausens andel åter gick sedermera bort, först
till banken och sedermera till Lovisinska sterbhuset,
för det Steinhausen borgat för en hovjunkare Abel
Renstjernas skuld till banken, intill dess Georg
Spal-ding densamma inlöste, och med sin svåger Magnus
Westerberg därav blev ägare. Efter bägges deras död
hava deras efterkommandes sterbhus tillsammans
inköpt och infriat den andra hälvten av Wittvogelska
ar-vingarne, samt sedan de således ägde hela den
Gusum-ska egendomen samfällt, bytte de återigen
mässingsbruket itu sins emellan år 1736 och hemmansägorna
år 1745.
Således äro nu för tiden ägare av Gusums
mässingsbruk: den ena hälvten häradshövdingen Gustaf
Spal-dencreutz med dess fru Althea Adelsvärd, sedan hon
utlyst sina syskon, och den andra hälvten Westerbergs
änka Maria Spalding, som förvaltas av sonen Erie
Westerberg, gift med Emerentia Wilander.
Bruket består nu för tiden av följande verk, som dels
emellan bägge husen äro fördelte, dels av dem samfällt
nyttjas: Spaldencreutz 2 brännugnar, med 4 ugnar
vardera och Westerberg en brännhytta med 4 ugnar;
har dock rättighet till brännehytta till en trådhytta
med 10 tänger.
Samfällt: ett valsverk med glödugn; en
gallmeje-kvarn, men ingen torkugn därtill, utan torkas
gallme-jan antingen på järnhällar med kol under, eller ock i
solen; ett stamphus till kolstybbs stampande; en planer
hammare och en latunhammare för en stock, samt
därtill en glödugn; en glödugn för trådhyttorna; en
hammare, vartill ämnen till valsarna omarbetas. Därtill
måste ämnen köpas från järnbruken, som ej äro
annorlunda än som ordinarie smältstycken till apterade, och
kosta dock ofta intill 90 daler skepp., emedan braket
ej har tillstånd att smida sina valsar av tackjärn; en
valssvarv, brukssåg och mjölkvarn.
Av dessa verk ligga allesammans ej långt ifrån
gården, men trådhyttorna och planerverket ligger % mil
från bruket vid Ursäter.
Under tråddragningen kallas sorterna allt som de
arbetas rumpel, smörgel, drittloch, tryssel och skockan,
eller ock try, fyra och femband, vilken är den finaste
av mässingsbrukstråd. Här skiljes ej emellan lång och
kort tråd, emedan den korta tråden icke försäljes, utan
arbetas upp av bruksägarne själva i deras nålfabriker.
Mesta tillverkningen sker här i tråd, sällan i lattun.
Häradshövding Spaldencreutz har en tid försökt och
arbetar ännu därmed, att i stället för gallmeja bruka
tuttanegue, men han finner icke sin räkning
synnerligen därvid, emedan det brinner så mycket bort.
Kompositionerna äro dessa: koppar 60 mk,
skroniäs-sing 75, gallmeja 75—210 skålp. pr press. Åter med
zink eller tuttanegue sålunda: koppar 60 mark,
skro-mässing 60, tuttanegue 30 eller 150 skålpund pr press.
Utom mässingsbraket och dess verkstäder hava ock
ägarne anlagt särskilda och aparte verk, såsom
följande, av Westerberg anlagda 1742. 1. En nålfabrik med
28 st. stabbar, och 3 gossar vid vardera, varest
tillverkas 1. svenska nålar, 2. engelska nålar, märkte med
E. n:o 1 och numrerade efter sorterna, ifrån grövre till
finare, samt 3 Karlsbadernålar märkta med F. n:o 1.
2. år 1752. 1. En knivfabrik till allehanda sorter,
bordknivar, dessertknivar, rese- och täljknivar av allehanda
fasoner.
Spaldencreutz har i år även anlagt ett stort
nålma-keri, och därtill uppbyggt en stor vidlyftig verkstad,
som ännu ej är inredd, och alltså har han ännu ej
hunnit vidare än att tillverka svenska nålar.
Bruket, som är långt avlägset från sockenkyrkan
Eingarum, har uppå intressenternas ansökning 1668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
