Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
funnits i marknaden och till ett pris, som var så pass lågt,
att det ej längre lönade sig för tvålfabrikanterna att
själva tillverka kaustik lut, Kaustik pottaska
tillverkades visserligen också och torde först hava kommit i
marknaden någon gång på 80-talet, men dess pris var
på den tiden så högt i förhållande till pottaskepriset,
att det var otänkbart att använda densamma vid
såp-tillverkning. Den elektrolytiska kaliluten kunde
däremot redan från början säljas till ett pris, som stod i
god relation till pottaskepriset, och erbjöd våra
såpfabri-kanter en stor lättnad i arbetet —- den expedierades på
järnfat och utspäddes helt enkelt med vatten till önskad
styrka. Den bidrog till att minska det för lutberedning
erforderliga utrymmet, och hela bekymret med
kalkavfallet försvann. Det kan ju synas underligt att påstå,
att ett obestridligt tekniskt framsteg även medförde
nackdelar för industrin. Så blev fallet, ty den
elektrolytiska kalilutens införande på marknaden underlättade
i hög grad arbetet vid småfabrikerna, varigenom en
välbehövlig koncentration av tillverkningen till de större
företagen hindrades. Det torde vara ställt utom allt
tvivel, att åtskilliga såpfabriker aldrig kommit till stånd,
om ej den elektrolytiska kaliluten funnits att tillgå. År
1895 tillverkade i vårt land endast ett dussintal
företag såpa, men 1912 hade antalet ökats till 34 och år
1919 till 48, av vilka flertalet med en rätt obetydlig
tillverkning. Det är väl antagligt, att den kaustika
sodans införande på marknaden på sin tid gynnade en
liknande tillväxt av antalet mindre tvålfabriker.
Det gångna århundradet har även att uppvisa stora
förändringar beträffande industrins övriga råvaror.
Sålunda var talg fordom egentligen det enda f ettämne som
användes vid tvål fabrikationen. På 1820—30-talen
började man, så vitt känt tidigast i Marseille, att använda
bomolja till fabrikation av tvål. Det är från denna tid,
som Marseilletvålens rykte härrör. Snart följde emel-
lertid även kokosolja, palmolja, palmkärnolja mfl oljor.
Tillförseln av de tropiska fettämnena ökade ej blott
urvalet av råämnen utan hade en ännu mycket viktigare
följd, nämligen att tillgången ökades. Särskilt blev
detta av betydelse, sedan stearinfabriker på 1830-talet
började anläggas och sluka den inhemska talg, som stått
till tvålfabrikanternas förfogande. Användningen av
kokosolja resulterade i en helt ny metod vid
tvåltillverkningen. Den tvål som erhölls vid förtvålning av
kokosolja, kunde nämligen ej utsaltas i likhet med annan
tvål, en omständighet, som ledde till det ännu i dag viel
framställning av de s. k. kallrörda tvålarna använda
förfaringssättet. Av stor betydelse blev vidare, att
olje-slageriernas apparatur allt mera moderniserades,
varigenom ett högre oljeutbyte erhölls än vad förut varit
fallet. Raffineringsmetoderna förbättrades samtidigt
mer och mer, och därigenom vunnos renare fettämnen,
varigenom tvål- och såpfabrikernas produkt i kvalitativt
hänseende höjdes.
Det är naturligt, att även förtvålningsprocessen så
småningom i viss mån fullkomnades, men i det stora
hela genomfördes densamma på hävdvunnet, empiriskt
sätt ända in till de sista årtiondena av
adertonhundratalet. En mångfald olika tvålsorter hade visserligen
skapat en hel del olika modifikationer vid
tillverkningen, ofta rätt komplicerade, men de voro alla bundna
vid en under arbetet vunnen erfarenhet utan teoretiskt
underlag. Den tekniska kemins framsteg kunde ej
underlåta att, om ock långsamt, utöva sitt inflytande.
Kemisk kontroll blev allt vanligare, och samtidigt
började inom stearinindustrin vunna erfarenheter att spela
en stor roll även för tvättmedelsindustrin. Det var det
allt mer ökade behovet av glycerin — detta ämne
upptäcktes redan år 1783 av Schéele — som ledde
densamma in på nya spår.
T. H—g.
Uppfinnareverksamhetens dirigering under diskussion.
Sedan ingenjör Chr. Sylwan uti sitt föredrag vid
Allmänna Chalmeristmötet den 8—9 sistl. juni, återgivet
under rubrik »Uppfinnarverksamhetens anpassning» i
denna tidnings nr 26, påpekat hurusom en icke
oväsentlig del av uppfinnarearbetet, i stort sett, måste
konstateras såsom varande ineffektivt, men att, å andra sidan,
många områden av näringslivet och tekniken kräva
större beaktande och mera intensivt arbete från
uppfinnarnes sida, än vad som nu kommer dem till del,
samt att vägen till förbättringar härutinnan ginge
genom upplysning och undervisning, följde några
diskussionsinlägg.
Ingenjör James Sandberg, Göteborg: Det är
ett stort fel, att de unga ingenjörerna ej ha reda på
patentlagarna, så att de kunna skydda sig och själva
draga nytta av sin uppfinning. En annan sak,
nämligen i fråga om en uppfinnings resp. ett patents
effektivitet, är att enligt gällande lagstiftning ett patents
giltighet inträder först sedan det beviljats. Dessförinnan
kan en utomstående, som på ett eller annat sätt
erhållit kännedom om uppfinningen, utnyttja denna i och
för tillverkning, utan att uppfinnaren liar någon
möjlighet att ingripa. Först sedan patentet beviljats kan
uppfinnaren (el. patentinnehavaren) göra sin rätt
gällande. Det kan då ofta vara för sent. enär uppfinningen
kanske varit en tillfälligt eftersökt artikel, å vilken
senare icke någon efterfrågan finnes. Behandlingen av
patentansökningar får därför ej vara för långsam.
Emellertid är det svenska patentverket känt för sin
noggrannhet, varför om detta beviljar ett patent
utsikt finnes till att detsamma beviljas i alla
kulturländer. Patent skall för att beviljas utomlands sökas inom
tolv månader räknat från den dag, då clet första gången
sökts, varför behandlingen i hemlandet ej bör
överskrida 6—8 månader, för att man skall få tillräcklig
tid på sig för inlämnande av patentansökningar i
utlandet. Alltnog, det är en brist, som snarast bör
avhjälpas, att vid Chalmersska institutet icke lämnas
undervisning om patentskyddslagen.
Direktör S. Aug. E s k i 1 s o n, Stockholm: I
avseende på ett patents effektivitet måste man säga, att
patenttiden är för kort; den borde utsträckas till 25—
30 år. Förenta staterna har 17 à 18 år och Sverige
blott 15 år. Denna tid hos oss är alldeles för kort, ty
patentet hinner nätt och jämnt fullständigt utarbetas,
förrän patenttiden är slut. Beträffande ing. Sylwans
påpekande av möjligheterna att dirigera
uppfinnare-verksamheten är det. tvivelsutan så, att uppfinnarne
icke låta dirigera sig, utan följa merendels blott sina
ingivelser och idéer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
