Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
INDUSTRI TIDNING EN NORDEN 262
rättande av en speciellt för ifrågavarande ärenden
sakkunnig överinstans; men då han det oaktat ansåge sig
icke kunna, åtminstone för det dåvarande, biträda
kommitténs förslag i detta hänseende, hade detta sin grund
däri, att en omläggning av talans fullföljd enligt detta
förslag innebure en så grundväsentlig ändring i
gällande lagstiftning i detta ämne, att han ansåge, det
frågan därom icke borde upptagas till slutligt
avgörande förr än i samband med en revision av hithörande
lagstiftning i dess helhet. Han hade så mycket mera
anledning härtill, som, enligt vad kommitténs
betänkande gåve vid handen, fråga vid en dylik revision
torde uppstå om utvidgad besvärsrätt i patentärenden,
vilken fråga kunde hava ett visst samband med den
föreliggande.
I sitt betänkande den 13 juni 1919 med förslag till
lag om patent m. m. har Patentlagstiftningskommittén
framhållit, hurusom vad kommittén anfört i
organisationsbetänkandet angående behovet av en särskild, med
speciell sakkunskap utrustad besvärsinstans för
patent-ärenden fortfarande ägde sin fulla giltighet och att
kommittén alltjämt hölle före, att en dylik
besvärsinstans borde vara den sista. Emellertid ansåge sig
kommittén icke böra vidhålla sitt förra förslag, åtminstone
i oförändrad form. Med borttagande av den av
kommittén föreslagna besvärsavdelningen följde även vissa
andra jämkningar i organisationen. Ämbetsverkets chef,
som enligt kommitténs organisationsförslag endast
såsom ordförande i besvärsavdelningen skulle deltaga i
patentärendenas behandling, deltoge enligt den nu
gällande organisationen i patentärendenas behandling i
sådana fall, då fråga vore om en ansöknings avslående
eller förklarande förfallen eller, utan att sådan fråga
förelåge, då olika meningar uppstått mellan avdelningens
chef och i ärendets behandling deltagande ledamot. Då
denna organisationsform visat sig fungera på ett
tillfredsställande sätt, syntes det kommittén kunna starkt
ifrågasättas, huruvida det kunde vara lämpligt att nu
föreslå en anordning, som gjorde en så nyligen införd,
såsom god befunnen organisationsform om intet, och
detta så mycket mer som det icke torde kunna förnekas,
att kommitténs förslag om inrättandet av en
besvärsavdelning så till vida led av en viss svaghet, att
detsamma ställde generaldirektören utom varje inflytande
å ärendenas behandling i första instans. Det kunde
nämligen icke vara annat än till gagn för arbetet inom
ämbetsverket och för åstadkommande av enhetlighet, att
generaldirektören finge tillfälle att i större mån deltaga
i detta arbete än hans verksamhet inom
besvärsavdelningen skulle möjliggöra. Chefens personliga beröring
med ledamöterna inom ämbetsverket vore även ett
moment av icke oväsentlig betydelse. Härtill komme, att
invändningar mot en besvärsavdelning enligt
kommitténs förslag framställts på den grund att densamma
såsom en avdelning av ämbetsverket med dess ledamöter
såsom bisittare icke kunde anses fullt opartisk. Ehuru,
yttrade kommittén vidare, farhågorna härutinnan vore
betydligt överdrivna och icke borde tillmätas någon
avgörande betydelse, kunde det icke bortses från att
sådana. farhågor funnes inom intresserade kretsar och att
den föreslagna besvärsavdelningen således måhända icke
skulle komma att uppbäras av det förtroende hos den
sökande allmänheten, varpå en högre instans, alldeles
särskilt den sista, borde vila.
Oaktat således föreliggande fråga enligt kommitténs
mening icke nu borde slutgiltigt lösas, hade det
emellertid i betraktande av frågans vikt synts kommittén
angeläget att tillse, huruvida icke vederbörandes
intresse att kunna få ett patentärende underkastat en förnyad,
allsidig och sakkunnig prövning skulle redan nu kunna
i åtminstone någon mån tillgodoses. Det viktigaste
momentet i en sådan förnyad prövning vore medverkan
av utomstående sakkunniga; och hade kommittén funnit
en dylik medverkan kunna vinnas på sådant sätt, att,
patentmyndighetens plenum, förstärkt med visst
antal utomstående, av Konungen utsedde, i industriella
förhållanden kunnige män, tjänstgjorde såsom ett
slags mellaninstans. Det förstärkta plenum hade
kommittén tänkt sig lämpligen böra bestå av
patentmyndighetens chef, såsom ordförande, chefen för deri
anmälningsavdelning, vars beslut underställdes plenum, såsom
föredragande ledamot samt såsom övriga ledamöter
minst en annan teknisk avdelningschef och minst lika
många utomstående som de tekniska
avdelningscheferna; i vissa frågor borde såsom rättskunnig ledamot
deltaga chefen för ämbetsverkets administrativa och
varu-märkesavdelning.
En på sådant sätt sammansatt myndighet, yttrade
kommittén, vore tydligtvis icke ojävig — en ledamot
hade såsom chef för vederbörande anmälningsavdelning
deltagit i det underställda beslutet och detsamma
kunde vara fallet med ordföranden. Majoriteten skulle dock
alltid bestå av personer, som icke förut tagit befattning
med ärendet. Med hänsyn till denna bristande ojävighet
vore enligt kommitténs förslag plenum icke inordnat
såsom ett ovillkorligt led i instansordningen. Trots att
K. m :t fortfarande skulle vara högsta instans, kunde
det icke vara riktigt att tvinga den, som ville söka
rätt-telse i avdelningens beslut, att gå till en icke ojävig
myndighet, så mycket mindre som därför ansetts böra
fordras erläggande av en viss avgift. Det skulle därför
stå vederbörande fritt att fullfölja sin talan antingen
direkt hos K. m:t eller ock först hos plenum och
därefter hos K. m:t. Patentmyndighetens plenum vore icke
heller i kommitténs förslag betecknat såsom en
besvärs-myndighet. Besvär över avdelningens beslut kunde
anföras hos K. m:t men ej hos plenum, vars uppgift
däremot skulle vara att på ansökning underkasta e.tt av
avdelningen avgjort ärende en förnyad allsidig
prövning, som icke vore bunden av parternas hos plenum
fullföljda yrkanden.
Patent- och registreringsverket har i underdånigt
utlåtande över Patentlagstiftningskommittén s
organisationsförslag icke haft något att erinra mot förslaget i
nu ifrågavarande del och i sitt underdåniga utlåtande
över patentlagförslaget yttrat följande:
»Ehuru Patent- och registreringsverket ej anser, att
den myndighet, som kommittén i 34 § föreslagit under
namn av patentmyndighetens plenum, motsvarar de
anspråk, som böra ställas på en besvärsinstans, och
ämbetsverket befarar, att dess inrättande kan fördröja clen
slutliga lösningen av frågan om åstadkommande av en
verklig besvärsinstans, vill ämbetsverket ej motsätta
sig clen föreslagna mellaninstansen, organiserad på ett
sätt som föreslagits».
Av de sammanslutningar, som yttrat sig över
Besparingskommitténs förslag, har i föreliggande punkt i
huvudsak anförts följande.
Industriförbundet förklarar, att ehuru
förbundet hellre sett, att besvärsinstansens majoritet
utgjorts av utanför ämbetsverket stående opartiska
personer, förbundet icke ville motsätta sig, att ett försök
gjordes med en besvärsinstans, sammansatt på det sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
