Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRI TIDNING EN NORDEN
263
kommittén föreslagit. Om detta- sedermera ej skulle slå
väl ut, kunde man ju då taga i övervägande att ombilda
densamma efter de principer, som föreslagits av
Patent-lagstiftningskommittén.
Teknologföreningen förklarar sig tveksam
om den verkliga nyttan av en uteslutande inom
Patent-ocli registreringsverket sammansatt besvärsinstans.
Betydligt större enhetlighet syntes kunna vinnas genom
vissa ändringar i Patent- och registreringsverkets
arbetssätt i riktning mot en mera kollegial eller
plenarbe-handling av frågor av principiell eller prejudicerande
betydelse. Skulle en besvärsinstans inom ämbetsverket
inrättas, vilken skulle vara till verklig nytta, syntes
det i hög grad önskvärt, att densamma organiserades
så, att den åtminstone i någon mån ökade Patent- och
registreringsverkets kontakt med den praktiska
tekniken. Detta önskemål, vilket knappast kunde vinnas utan
att utomstående, verkligt sakkunniga finge säte i
besvärsinstansen, vore visserligen ytterst svår att
realisera, och en dylik anordning kunde i varje fall
knappast rubriceras som en besparingsåtgärd; men saken
vore av sådan utomordentlig vikt, att föreningen trots
detta icke velat underlåta att i detta sammanhang giva
uttryck åt sin önskan. Såsom sista besvärsinstans borde
i varje fall K. m:t bibehållas.
Uppfinnareföreningen vidhåller sin
förut uttalade önskan om inrättandet av en fristående
besvärsinstans, men vill i betraktande av de ekonomiska
svårigheterna såsom en provisorisk åtgärd förorda
inrättande av en besvärsinstans inom Patent- och
registreringsverket, därvid reservantens förslag syntes vara att
föredraga framför majoritetens; dock ville föreningen
framhålla såsom önskvärt, att även utomstående
sakkunniga insattes såsom ledamöter i besvärsavdelningen.
— Föreningen tillbakavisar på det allvarligaste varje
förslag av sådan innebörd, att patentansökningarna
skulle underkastas olika behandling allt efter deras
förmenta värde.
Patentombuds föreningen anför, att
Besparingskommitténs förslag att i varje besvärsärende en
byråchef och två byrådirektörer skulle vara
medlemmar av besvärsinstansen och att dessa medlemmar skulle
vara ojäviga, vilket vore en riktig fordran, syntes
föreningen ej utförbart i betraktande av den samtidigt
likaledes riktiga fordran, att medlemmarne skulle vara
sakkunniga inom den klass, ärendet tillhörde. Det
torde icke vara möjligt att bland nuvarande antal
byrådirektörer finna två, som icke haft någon befattning med
handläggningen av ett ärende, tillhörande det
förekommande specialområdet, och som samtidigt- vore
sakkunniga på detta område. Det syntes även med den
föreslagna växlande sammansättning, som besvärsinstansen
enligt förslaget skulle erhålla, vara omöjligt att erhålla
den avsedda enhetligheten i behandlingsmetoden. En
sådan enhetlighet torde för övrigt kunna erhållas viel
behandling i allmänhet av patentärenden endast
beträffande vissa huvudprinciper till följd av de olika
ärendenas skiftande natur och beskaffenhet. •— Föreningen
vidhölle sin förut uttalade uppfattning om behovet av
en särskild, från Patent- och registreringsverket fullt
fristående sakkunnig högsta besvärsinstans för
patent-ärenden, och endast om oöverstigliga svårigheter
härför visade sig föreligga, ansåge sig föreningen kunna
förorda såsom en provisorisk lösning
Patentlagstiftnings-kommitténs ovan relaterade förslag av den 13 juni 1919
angående Patent- och registreringsverkets förstärkta
plenum såsom en fakultativ mellaninstans; dock att
den avdelningschef, som deltagit i det föreliggande
ärendets föregående behandling, ej finge ens såsom
föredragande och ännu mindre såsom röstberättigad ledamot
hava säte i plenum. —Besparingskommitt-éns förslag att
behandla »mindervärdiga» ansökningar eller
uppfinningar på ett särskilt sätt kunde föreningen ej biträda.
Föreningen för industriellt
rättsskydd understryker till en början önskvärdheten av
att ett skandinaviskt samarbete utan dröjsmål komme
till stånd och att i riktning så vitt möjligt av
skandinavisk likformighet en viss lagrevision snarast möjligt
bleve genomförd. Tillstyrker på det livligaste, att
redan till nästa riksdag förslag framlägges om
förlängning av patenttiden, men uttalar sina betänkligheter
mot att under nuvarande förhållanden ändringar i
patentförordningen brådstörtat genomföras på förslag av
en kommitté, vars uppdrag och sakkunskap falla inom
helt andra områden än patentlagstiftningen.
Tjänstemannaföreningen anser, att en
besvärsavdelning inom Patent- och registreringsverket
icke kan medföra någon som helst arbetsbesparing för
anmälningsavdelningarna och opponerar mot
kommitténs uttalande, att densamma skulle kunna medföra
en mera summarisk behandling av uppenbarligen
värdelösa patentansökningar. (Forts.)
Patentsökandes ritningar ej längre på kalkerpapper.
Fr. o. m. den 1 sistlidne juli är det ej längre tillåtet
för patentsökande att till svenska patentverket ingiva
ritningskopior i pa-tentärenden på kalkerpapper, vilket
dittills var medgivet enligt k. kungörelse den 22 juli
1918.
Industriell standardisering.
En fråga av stor allmän-ekonomisk betydelse.
Standardisering är ett spörsmål, som icke enbart
eller huvudsakligen berör industriella intressen, utan
den har ytterst till ändamål att genom rationell
produktion medverka till billigare levnadsförhållanden.
Uppgiften är sålunda av största betydelse för både
näringslivet i dess helhet och för det allmänna, skriver
i »Sunt Förnufts» juninummer, direktör A mos Kruse.
Såsom den industriella utvecklingen fortgått är
marknaden för närvarande översvämmad av en mångfald
fullständigt överflödiga varianter av varandra
motsvarande industriprodukter, vilka ställa konsumenten i
valet och kvalet. Sällan äro nämligen så många
fördelar sammanförda i ett och samma fabrikat, att det
erhåller någon allmän spridning. En genomförd
standardisering ersätter däremot otalet typer med ett avsevärt
reducerat antal utföringsformer. Härigenom blir
behovet av varje förekommande typ stort och produktionen
kan följaktligen ordnas mera ändamålsenligt, ofta som
massfabrikation, som bekant det bästa, sättet att erhålla
billiga produkter.
De resultat, som redan uppnåtts på områden, där
standardiseringens verkningar kunna överblickas,
bekräfta, att en systematisering och uniformering inom
produktionen icke nog kan uppskattas. Verkningarna
sträcka sig långt. Producenterna kunna räkna med
mindre omkostnader och kapitalinvesteringsbehov, med
ökad och kontinuerlig produktion etc. Konsumenterna få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
