Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRI TIDNING EN NORDEN
269
med ungefär samma glans som en nyförtennt
metallyta, eller, om behandlingen ägt rum vid relativt högre
temperatur och eventuellt under relativt längre tid,
en mattoxiderad yta av mörkgrön till nästan svart färg,
vilken yta, trots att den således är beklädd med oxider,
är fullkomligt beständig mot rost- och dylika angrepp.
Egendomligt nog — anmärker pat. beskr. — förlorar
emellertid den koncentrerade syra, som enligt detta
förfaringssätt användes som betvätska, sin förmåga att
blankbeta, sedan den varit i användning under relativt
kort tid. Man har emellertid konstaterat, att syrans
egenskap att kunna blankbeta kan regenereras
därigenom, att man till densamma tillför en anhydrid av en
syresyra av den art, varom här är fråga, exempelvis
svaveltrioxid, fosforpentoxid osv, liksom att, om redan
från början en dylik anhydrid i lämplig koncentration
tillförts den koncentrerade syran, dess blankbetande
förmåga bibehålles synnerligen länge. I stället för
dylika syreanhydrider kan man använda vattenfria
alka-lisalter av syror av här ifrågavarande art, såsom
exempelvis sura eller neutrala sulfater eller fosfater av
kalium, natrium, ammonium osv. Då syreanhydriden
utbytes mot ett alkalisalt, måste man emellertid se till,
att saltet tillföres betvätskan i icke alltför ringa mängd.
För vinnande av en säker »regenerering» av syran har
det visat sig lämpligt, att syran innehåller minst 5
viktsprocent dylikt salt.
Betvätskan bör som sagt vara upphettad för att dess
här beskrivna verkan på metallytor av förevarande slag
skall kunna ske med önsklig hastighet. Den lägsta
temperatur, betvätskan skall hållas vid, för att dess
inverkan skall vara relativt snabb, är beroende på vilket
alkalisalt som i densamma upplösts. Med 5 %
natriumsulfat (eller motsvarande mängd bisulf at) i
betvätskan kan man arbeta ända ned till 100 Celsiusgraders
temperatur, med 5 % kaliumsalt i betvätskan tarvas
däremot en lägsta temperatur av 130° C. Det
temperaturintervall, då blankbetning äger rum, slutar i förra
fallet vid ungefär 150°, i senare fallet vid ungefär 180°.
Användas högre temperaturer än de sistnämnda börjar
bildningen av det rostskyddande oxidlagret, vars färg
och tjocklek i viss mån dock beror på betvätskans
inverkningstid och temperatur.
För neutralisering av syra, som eventuellt vidhäftar
en behandlad metallyta, är det lämpligt, att ytan,
efter behandling med betvätskan, sättes i kontakt med
lämplig alkalisk lösning såsom exempelvis sodalösning,
natriumhydratlösning, kalkhydratlösning osv eller en
blandning av dylika lösningar.
I det följande beskrives hur blankbetning av
varm-valsad plåt av s. k. rostfritt järn kan ske enligt den
Kalling-Drakenbergska metoden. Sedan plåten genom
betning i utspädd syra befriats från åtminstone
huvudsakliga mängden vidhängande valsspån, avsköljes
densamma i vatten och får lufttorka, hålles därefter under
cirka 10 minuter (den nödiga betningstiden dock
beroende på, hurudan plåtens yta är efter betningen i den
utspädda syran) nedsänkt i en 120° varm,
koncentrerad svavelsyra (specifik vikt 1,84), i vilken upplösts
minst 5 % vattenfritt natriumsulfat (eller motsvarande
mängd bisulfat), upptages ur betvätskan och nedföres
under en längre eller kortare tidsperiod i en
vattenlösning av soda samt avsköljes därefter i rent vatten och
får lufttorka. Sedan plåten genomgått en sådan process
ha dess ytor ungefär samma blänkande utseende som
nyförtenta föremål. Hade betvätskan haft en
temperatur av ex. 175° C, hade plåtens ytor icke blivit blanka,
utan betäckta med ett ljusare eller mörkare oxidlager,
som icke, såsom fallet är med vanlig
glödspånsbetäck-ning, skulle underlättat rostbildning, utan, tvärtom,
alldeles speciellt skyddat mot dylik och mot angrepp av
svaga syror.
Den koncentrerade syran, som användes för
blankbetningen, kan, sedan dess blankbetande förmåga
förbrukats, efter utspädning användas för förbetning på
vanligt sätt.
Patentverkets utlåtande över Besparingskommitténs
betänkande.
Patent- och registreringsverket är, såsom torde
framgå av det föregående, livligt medvetet om nyttan av en
särskild, sakkunnig överinstans i patentärenden, och
håller ämbetsverket före, att denna överinstans, som
borde vara den högsta, lämpligast borde organiseras
såsom en i förhållande till Patent- och registreringsverket
fristående myndighet med ordinarie ledamöter, såväl
tekniker som jurister. Emellertid torde det icke ligga
inom möjlighetens gräns att nu inrätta en sålunda
organiserad myndighet. Dels skulle en sådan anordning draga
icke obetydliga kostnader, och dels lärer, även om en
icke oväsentlig ökning av anförda besvär, vilka för
närvarande kunna beräknas till 50 à 60 om året, genom
den nya ordningen kunde förväntas, ett tillräckligt
arbetsmaterial näppeligen vara att påräkna för
myndigheten i fråga. Att emellertid, till dess en sådan
myndighet kan inrättas, någon anordning bör vidtagas, som
är ägnad att åtminstone i viss mån fylla det med en
särskild sakkunnig överinstans avsedda syftet och
varom såväl Patentlagstiftningskommittén som
Besparings-kommittén framställt förslag, synes Patent- och
registreringsverket lämpligt.
(Forts. fr. föreg, nr.)
Den avgörande betydelsen av en särskild
besvärsinstans för patentärenden finner Patent- och
registreringsverket uteslutande ligga i ökad rättssäkerhet. Liksom
vid all instansordning borde den högre instansen
representera ett större mått av sakkunskap än den lägre. På
det tillskott i teknisk sakkunskap, som skulle
tillföras överinstansen genom förordnande av utomstående
ledamöter, torde den sökande allmänheten sätta stort
värde, såsom jämväl framgår av de avgivna
yttrandena. Detta finner Patent- och registreringsverket även
mycket förklarligt. Det må ihågkommas, att teknikens
utveckling är utomordentligt stor, helt och hållet nj^a
områden av densamma hava till och med under senare
tid tillkommit. Det måste med hänsyn därtill vara av
betydelse, att möjlighet finnes att vid patentärendenas
behandling tillgodogöra sig den utomstående speciella
erfarenheten å det ifrågavarande området. Men även
bortsett från berörda omständigheter förekommer det
icke sällan svårlösta fall, då avgörande skall träffas
angående den tekniska effekten av en uppfinning —
detta gäller särskilt då uppfinningen uteslutande
består av en kombination av förut kända detaljer — eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
