Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
INDUSTRI TIDNING EN NORDEN 300
het, ändras såväl I som V och detta är just vad som
är önskvärt, ty IXV = konstant och då måste I
procentuellt avtaga, när V ökar eller tvärtom. Denna
egenskap hos svetsströmmen är utmärkande för
svetsningsmaskinerna.
Svetsaren skiljer mellan hård och mjuk ström; den
hårda strömmen giver enl. fig. 3 en ojämn
energikurva, dvs jag får plötsliga och kraftiga
värmeutvecklingar, som verka söndersprängande på de i
smältningstillstånd övergående järnpartiklarna, och dessa
slungas därigenom ut åt sidorna på det relativt kalla
järnet, där de bliva liggande löst ovanpå utan att bilda
någon direkt bindning med arbetsstycket (fig 5). Som
med arbetets framåtskridande dessa järnkulor delvis
smältas för andra gången, så får man dem insmälta i
svetsen, och försämra de denna, ty de äro genom denna
tvåfaldiga smältningsprocedur, varvid luften haft
rikligt tillträde, fullkomligt blottställda på kol och
mangan.
Den mjuka strömmen, fig. 4, giver däremot inga
dylika explosioner, utan järnet dirigeras där raka och
kortaste vägen ned i det omtalade smältbadet.
Karaktäristiskt för en svetsningsmaskin är just denna
egenskap hos strömmen och jag kan icke nog kraftigt
understryka dess betydelse.
Den praktiska erfarenheten har visat, att för de
vanligaste arbetena strömstyrkor mellan 40 och 200 ainp.
äro nödvändiga med regleringsmöjlighet på 5 amp. när.
En obehaglig egenskap, som enerverar svetsaren i
dana maskiner uppställda inom verkstäder, där de suga
in damm och smuts. Därför bör en svetsningsmaskin
utföras så, att all fara för mekanisk påverkan
uteslutes. Dessutom måste tillsynen och skötseln av
maskinen vara så enkel som möjlig, emedan man ej kan vänta
av en svetsare att han samtidigt skall vara elektriker.
På senare åren har även svetsning med växelström
fått användning och väckte i början stort uppseende, ty
anskaffningskostnaderna för en dylik apparat voro
betydligt mindre än för ett likströmsaggregat. Sedan
emellertid växelströmssvetsningen varit i användning flera
år så har intresset därför avtagit. Ty dessa
svetsningstransformatorer arbetade med eos S = 0,3 ungefär, och
det är ytterst obehagligt att ha en sådan transformator
mellan två faser i ett trefasnät. Dessutom beräkna
elektricitetsverken högre pris för dylik ström.
Utslagsgivande voro dock de kvalitativa resultat man erhöll. Jag
vill här framhålla ett par egenskaper, som även för
en icke fackman äro påfallande.
Vid svetsning med likström kopplar man i allmänhet
minuspolen till elektroden och pluspolen till
arbetsstycket, ty pluspolen utvecklar ca 25 % mer energi (fig. 6)
och som värmeavledningen hos arbetsstycket är större,
så utjämna dessa varandra. Därigenom erhåller man det
ideala smältbad, jag förut omnämnde. Vid växelström,
där ju polerna ständigt växla, är detta ej fallet och
därför blir en växelströmssvetsning ej nog djup, dvs enl.
fig. 7 så ligger en växelströmssvets mera ovanpå än en
likströmssvets.
Fig. 6. Fig. 7.
hans arbete, är förändring av energiutvecklingen. Jag
menar nu ej den stötvisa förändringen, utan den
långsamma. Vi antaga, att ett plåtarbete svetsas, och att
därvid genom dålig värmeavledning fara för
»genom-bränning» föreligger, dvs att plåten även på baksidan
bringas till smältning och flyter bort. I så fall uppstår
ett hål. Har man en maskin, som lämnar konstant energi
och har noggrann inställningsmöjlighet, så kan man
hålla sig fullkomligt på gränsen. De s. k. självmatande
maskinerna visa däremot en tendens att lämna variabel
energi, beroende på huru maskinerna vid
kortslutningarna återhämtat sig.
Eör att nu övergå till de elektriska egenskaperna hos
en svetsningsmaskin så måste stor uppmärksamhet
riktas på kommuteringen. Ingen maskin blir så våldsamt
behandlad som en svetsningsmaskin, som ideligen blir
kortsluten. En mängd olika maskintyper ha ej lyckats
lösa denna svårighet, utan ha de ett
förkopplingsmotstånd framför maskinen såsom skydd.
Verkningsgraden hös en svetsningsmaskin är av stor
betydelse, ty dessa maskiner behöva förhållandevis
necken energi och måste man därför se till att spara vad
som är möjligt. Därför måste kopparareorna vara
rikligt tilltagna och allt vad motstånd i
arbetsströmkret-sen heter måste bort och all den utvecklade
energin-göras nyttig i ljusbågen. Det ändamålsenliga mekaniska
utförandet av en svetsningsmaskin måste erfarenheten
visa. En dylik maskin blir ju i allmänhet utsatt för
transporter och monteringar och mången gång bliva så-
Fig. 8. Fig. 9.
Dessutom kan man praktiskt taget ej svetsa »under
upp» med växelström, dvs enl. fig. 8 på undersidan av
ett stycke.
Viktigast är dock, att en växelströmsljusbåge ej låter
rikta eller styra sig.
Nästan alla sammansvetsningar av plåt osv gå till
på följande sätt: De båda styckena fasas av och
läggas tillsammans och det V-formade spåret svetsas fullt.
Därvid är det ytterst viktigt, att man går ända till
botten med svetsningen (fig. 9), ty en icke bottensvetsad
fog visar sig fullkomligt oduglig i böjningshänseende.
Vid växelström visar det sig, att man icke kan tvinga
ned ljusbågen tillräckligt djupt, utan den springer över
från den ena sidan till den andra. Att förklara detta
är svårt, men eventuellt uppstå virvelströmmar i
arbetsstycket och oroa ljusbågen eller också kan man tänka
sig, att ljusbågen praktiskt taget slocknar varje gång
strömmen går genom noll och att när den sedan tänder
sig så hoppar den över till ett annat ställe.
Alla dessa saker ha gjort, att växelströmssvetsningen
endast kommer i fråga för påsvetsningar, där man alltid
svetsar på plan yta och där dessutom ingen hållfasthet
fordras.
Lika stor betydelse som svetsningsapparaten hava
elektroderna, som nedsmältas.
Det är ej likgiltigt, om jag får 70 eller 100 %
hållfasthet i en svetsfog. Har jag i en konstruktion en svets,
som endast besitter t. ex. 70 % hållfasthet, så kommer
vid en belastningsstöt hela fjädringen eller töjningen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
