Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
IND üSTR I T I DNI NGEN NORDEN
En diskussion om spårvägar och automobiltrafik.
Däribland uttalanden av experter och målsmän för gatutrafiken i Stockholm.
Som man torde erinra sig bragtes förhållandet mellan
spårvägar oeh automobiltrafik på tal vid Chalmersska
ingenjörs förening ens avdelningsmöte i Stockholm den
29 maj på så sätt, att avdelningen anordnat diskussion
i ämnet, till vilken inbjudits representanter för de olika
trafikslagen i Stockholm, såväl enskilda experter som
myndighets- och förvaltningspersoner.
Det inledande föredraget hölls av ingenjör C h r.
Sylwan (se Ind. Norden nr 23 d. å.). Han lät
ganska tydligt påskina, att spårvägarna hade hans
stora högaktning, i viss mån på automobilernas
bekostnad. »Vägd mot speciellt den irreguljära
automobiltrafiken synes spårvägstrafiken ligga tillräckligt tungt
för att bibehållas och ytterligare utvecklas» var en
av hans teser, och i den slutliga sammanfattningen av
föredraget poängterades, att spårvägarna synas ha
övertag över automobiltrafiken därutinnan, att de
erbjuda större trygghet för egna och andra trafikanter,
att.de hava en högre massbefordringskapacitet, och att
de icke äro beroende av utländska motordrivmedel.
Den på. föredraget följande diskussionen — som
leddes av direktör C. G. L i n d b 1 o m •— öppnades av
representanten för Stockholms spårvägar.
Civilingenjör G. H. Hultman: Vid en jämförelse
mellan spårvagnar och den hos oss vanliga
omnibus-typen är att beakta det utrymme vardera behöver i
gatutrafiken. Omnibussarna äro i själva verket de mest
skrymmande, ty exempelvis behövs clet blott 2
spårvagnar för att upptaga 5 omnibussars högsta
passagerarantal. Med lika stor trafikpersonal som
omnibus-sen befordrar spårvagnen 3 gånger så många
passagerare. I tätt befolkade samhällen är således spårvagnen
att föredraga framför omnibussen, men i glest
bebyggda orter har bussen företräde. På trånga och
livligt trafikerade gator har bussen även understundom
övertag beroende på dess smidighet vid manövreringen.
Den torde dock komma att dominera gatutrafiken först
då spårvagnstrafiken förts ned till underjordiska
banor. För övrigt bör beaktas, att under en del
förhållanden kan samverkan mellan spårvagn och omnibus
med stor fördel äga rum.
Kapten H. N. Pallin: Tack vare sin större
körhastighet och smidighet har omnibussen möjligheter att
komma fram många gånger snabbare än spårvagnen.
I trånga gatupass kan spårvagnen bli hindrad långa
stunder av dragkärror och andra åkdon, då däremot
omnibussar och automobiler kunna taga sig förbi. I
Stockholm äro särskilt sådana platser och stråkvägar
som Norrbro, med dess mynning i Gustav Adolfs torg,
och Rådhusgränd karakteriserade av dylika
trafiksvårigheter, som endast kunna övervinnas medelst
omnibussar. Spårvägarna stå därför i alla tätare
trafikerade stadsdelar på avskrivning. Det är från denna
synpunkt sett att beklaga spårvägsbolagets åtgärd att i
Engelbrektsgatan slopa en befintlig och nödvändig
förortslinje för att lägga dit en obehövlig och otidsenlig
spårväg. Tal. refererade en del utländska uttalanden
om bilens stora förmåga att anpassa sig och de
besvärligheter för gatutrafiken, som spårvagnarna medföra,
samt hänvisade bl. a. till gatutrafiken i London. Inter-
nationellt råder numera den uppfattningen, att
spårvagnarna måste bort från städernas centralare delar. I
Stockholm är linjeföringen ställvis olämplig; alltför
många linjer äro dragna genom de svårare
trafikknutarna.
Kapten A. Norlander (K. Automobilklubbens
generalsekreterare) uttalade sin förvåning över
inledarens betänkligheter inför automobilernas stora
körhastigheten Just dessa medgåve för bilen att anpassa sig
efter trafiken. Ju snabbare strömmen av fordon glede
fram, desto lättare läte trafiken ordna sig. Spårvagnen
föranledde stackning bl. a. vid hållplatserna, där
passagerarna skola förflytta sig mellan vagnen och
trottoaren. Omnibustrafiken hade haft det goda med sig att
den pressat ned avgifterna för spårvagnsfärder. Det
principiellt riktiga vore att spårvagnarna hänvisades
till underjordiska banor.
Direktör Nils Hall (Stockholms Centrala
omnibus ab.): Praktiken med omnibussar på
Drottninggatan och Regeringsgatan etc i Stockholm har
övertygat stadens spårvägsstyrelse om, att busstrafiken
verkligen kan löna sig, vilket nu också ådagalagts genom
spårvägsbolagets beslutade övertagande av nämnda
omnibustrafik. I utlandet, exempelvis Paris, har man
kommit till den erfarenheten, att spårvägstrafiken
måste lämnas full möjlighet att röra sig med stor
hastighet och därför hänvisat den till tunnlar.
Beträffande omnibussarna ger erfarenheten vid handen, att de
befordra per vagnkilometer lika många passagerare
som spårvagnarna. I Stockholm, som är så splittrat och
kringflutet av vatten, blir ekonomisk spårvägsdrift
svår att uppnå. Raka linjer kunna ej anordnas ovan
jord. Spårvägarnas naturliga uppgift är att sörja för
masstrafik på långdistanser. Omnibussen däremot
passar bäst och söker sig dit, där stadstrafiken är som
intensivast. I glest bebyggda förorter är busstrafiken
däremot olämplig på grund av att vägarna säilan äro
tillräckligt goda; där är således spår- eller järnvägen
lämpligare. Man har härutinnan att beakta Skånes
enskilda banor. Alltnog: städernas spårvägar tillhöra en
förfluten tid. Ingen stad kan påvisa ökad kapacitet för
sina spårvägar.
Ingenjör G. S. Ekelöf: Vid svårigheter, som
samhället råkar in i, brukar man söka efter någon
syndabock, och i detta fall har man utsett spårväga.rna. Det
stora felet med Stockholms trafikförhållanden är
emellertid, att gatorna äro för trånga. Fördelen med
spårvagnarna i motsats till bilar och bilbussar är, förutom
deras stora kapacitet, billighet och bekvämlighet, att
man i trafikvimlet på gatorna med bestämdhet vet
deras körbana och körriktning, varigenom de utgöra ett
relativt lugnt moment i förhållande till fordon utan
fixerad körbana. De mest besvärande trafikhindren
äro dragkärrorna och velocipederna.
Ingenjör Chr. Sylwan: Automobilerna ha genom
de företräden, som envar måste tillerkänna dem, blivit
det moderna trafikmedlet. Men för detta nya, som dock
är behäftat med betydande olägenheter, påvisade i
inledningsföredraget, bör man ej slänga bort det gamla
som är gott. Att gentemot spårvägarna anföra
förhållandena i utlandets storstäder kan vara detsamma som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
