Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
INDUSTRI TIDNING EN NORDEN 358
nåde i ett eget gitter av högre ordning än gittret i de
fasta järn-kisellösningarna.
Undersökningar hava påbörjats över s. k. rostfritt
järn och stål, vartill understöd lämnats av
Jernkontoret. I samband därmed har en själfregistrerande
apparatur till stor del utarbetats i och för ett
noggrant fastställande av omvandlingspunkters läge hos
legeringar. Genom en enkel anordning, i huvudsak
bestående av ett bolometersystem med galvanometrar och
lågfrekvensförstärkare, möjliggöres i denna apparatur
en sådan reglering av ugnens temperaturvariationer, att
temperaturskillnaden mellan provkopp och tagn är
konstant.
För framställning av nödiga legeringar har en
vakuumugn konstruerats av ingenjör J. Härden.
Värmeelementet i denna utgöres av ett magnesitrör, omgivet
av en i magnesit inbäddad spiral av grov järjjtråd.
Då denna tråd upphettas med elektrisk ström, blir även
magnesitröret ledande och deltager i upphettningen. På
detta sätt har smältning i vakuum vid temperaturer
upp till 1 900° C under frånvaro av kol utförts. En
större ugn av denna typ är under uppställning.
För fortsättning av undersökningarna över tätheten
hos smälta metaller vid höga temperaturer har The
Iron and Steel Institute i London ställt i utsikt ett nytt
anslag. Ingenjör D. W. Berlin har därför sedan i
början av september fortsatt mätningar på detta område.
Den uppgift, som därvid skulle lösas, är bestämning av
tätheten hos elektrolyt järn och kolfattigt järn vid
temperaturer från deras smältpunkter till 1 700° C.
Deglar av ny typ hava kommit till användning, varigenom
järnets uppkolning genom koloxid skall undvikas.
De bästa betingelserna för skakfri uppställning av
vibrationskänsliga instrument hava utrönts. Vidare hava
ingående experiment till förbättring av
metallmikro-skoperingens teknik utförts, varvid särskilt fördelarna
av snedbelysning fastslagits. Tack vare dessa
förbättrade anordningar har det bl. a. varit möjligt att
erhålla mikrofotografier av stål med väsentligt större
skärpa än vad som förut kunnat uppnås. I de sålunda
erhållna strukturbilderna hava nya intressanta
detaljer kunnat iakttagas.
Fil. kand. E. Walldow har påbörjat en
mikrogra-fisk undersökning över cementitens sferoidisering vid
glödgning av stål. Han har därjämte genom
utexperimenterandet av en rationell etsningsmetod konstaterat,
att järnnickellegeringen invar, såsom föreståndaren,
professor C. Benedicks, förmodat, består av två faser.
Genom mycket noggranna bestämningar av
längdvariationerna hos en invarstav ha föreståndaren jämte
fil. kand. P. Sederholm upptäckt en tydlig hysteresis
hos denna vid jämförelsevis hastiga
temperaturförändringar. Härav •— och av andra skäl — torde man kunna
sluta, att invarens dilatationsanomalier bero på en
partiell omvandling av en fas i en annan.
Föreståndaren har konstaterat, att Hadfieldstålet
(ca 14 procent mangan, 1,3 procent kol), som i härdat
tillstånd är omagnetiskt, vid kraftig kallbearbetning
blir svagt ferromagnetiskt. Detta tyder på en partiell
förvandling av austenit i martensit. En dylik
mar-tensitbildning vid kallbearbetning förklarar det
härdade Hadfieldstålets stora motstånd vid bearbetning i
kallt tillstånd.
Den för ångpannetubers korrosion betydelsefulla
frågan om gashalten i matarevattnet har varit föremål för
experimentell behandling. En metod har utarbetats,
möjliggörande en snabb och säker bestämning av
vatten-provers halt av upplöst luft. Experiment hava även
utförts, som belysa, huiu luften utfälles vid lokalt
överhettade punkter av en vägg i beröring mecl
luft-haltigt vatten (»clen varma väggens effekt»).
En undersökning — viel vilken även
Hadfieldstipen-diaten mr W. H. Dearden medverkat — har utförts i
syfte att fastställa, vilken form en provkropp bör ha
för att kritiska punkter skola framträda så tydligt som
möjligt å upphettnings- och avkylningskurvor. Därvid
ha en del viktiga omständigheter klarlagts. —
Daniel Tilas’ resa genom
Värmlands brukstrakter år 1751.
(Meddelat av Pehr Johnzson.)
Den för våra läsare välbekante
bergsvetenskapsman-nen Daniel Tilas företog år 1751 en resa genom Nerike
och Västmanland samt vidare uppåt Värmlands
bergslager, vilken han sedermera i en samling manuskript
betitlade »Sockenbeskrivaren» beskrev. Denna, som
förvaras i K. bibliotekets handskriftsamlingar, har
åtskilligt av intresse att erbjuda, vilket vi i det följande skola
meddela. Vi börja då med
Lungsunds socken.
Han finner här att belägenheten blir mer och mer
bergaktig med jordstarke och skogbeväxta höjder, dock
var landsvägens belägenhet ännu tämligen jämn, ty
de smärre backarna vill man ej här considerera. Men
vid Lungselfgårdarna begynte clet att öppnas ett
vidsträcktare fält, ehuru det åt Bjurbäck till med smärre
höjder avskars, dock räckte i och fram till Bjurbäcks
gård och bruk. Dock bestod detta fält mest av mossar
och vidsträckta myrar. Hällebergssorten continuerade av
rödaktig och rödgrå fältspatsråda. Jordmånen var
sandig och moblandad. Skogväxten visade en frodig
växtlighet av gran, tall och al, snart mogen björk och en
del timmerämnen.
Bjurbäcks bergslagstull ligger på en mil från Körn
lor dem, som före spannemål och varor från Ölme
härad och Vä re härad åt Bergslagen. Detta består av en
masugn, varav 5/ie tillhöra bergsmän. En hammare mel
en härd vid gården. Dess stämpel är ; i , en hammare
med två härdar längre upp i Strömmen till ett par
muskötskott, alltsammans tillhörande assessorn Johaa
Gustaf Linroth och dess fru född Stedt.
Vattendräkten till Bjurbäck kommer ifrån Daglösen
vid Filipstad, förbi Asphyttan, Bjurbäeken och faller
neder i sjön Lungen och Öjekvittern, som sedan vidare
går neder i Ulvittern åt Karlskoga, och så förbi Nysund
åt Vänern.
Lungselven, som man far över vid
Lungselfsgårdar-ne, faller även neder i sjön Lungsund.
Vägen åt Filipstad tager av vid Bjurbäeken till
Asphyttan, som är första ombytet, och från Gäddekärn, som
är att räkna 1 % mil. Ifrån Lungstorp till Storfors
bruk i Kroppa är % mil. Belägenheten med jordmån,
hàllebergsart och skogsväxt äro mest av enahanda
beskaffenhet som förut, när den flacka trakten vid
Lunds-gårdarna undantagas.
Kroppa socken.
Belägenheten av denna socken består av stora
långsluttande höjder, som äro både jordstarka och väl skog-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
