Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 INDUSTRI TIDNING EN NORDEN
363
Om skiffertaks hållbarhet.
År 1913 uppgick produktionen av takskiffer i
U. S. A. enligt officiella siffror till ett värde av över
6 miljoner dollars. Åren före 1914 producerades i
England per år cirka 600 000 ton. Enligt Stone Trade
Journal har Englands skifferindustri lidit av kriget,
så att, trots de sista årens betydliga återhämtning —
beroende på de engelska myndigheternas uppmuntran
av icke endast bostads- utan även
byggnadsmaterial-produktionen — tillverkningen ännu icke torde
uppgå till denna siffra, vilket även kan ha sin orsak i den
hämmade exporten och den allt livligare konkurrensen
från U. S. A. Enligt ovannämnda facktidning är
emellertid antalet människor, som direkt ha sitt levebröd
från skifferindustrin, ca 80 000 st, endast i Wales.
Beräknar man en tillverkning av »endast» 500 000 ton
takskiffer mecl ett medelvärde vid gruvornas lager av
120 kr per ton (ca 3 kr per kvm) kommer man dock
upp till den aktningsvärda siffran av ca 60 miljoner
kr per år. I Frankrike, Tyskland, Holland, Portugal,
Norge, Belgien och Österrike finnas även betydliga
skifferindustrier. Inklusive frakter, lagringar och
täckningar torde Västeuropas sammanlagda
skiffertaksom-sättning snarare över- än understiga 300 miljoner kronor
per år och U. S. A:s ca 100 miljoner.
Dessa siffror giva en föreställning om den
popularitet, som skiffertaken vunnit under årens lopp. Helt
naturligt, för övrigt, då naturstenen alltid varit och
förblir det överlägsna och förnäma materialet inom
byggnadskonsten. Då även i Sverige dessa slags tak nu börja
allt mera vinna terräng, torde det vara av intresse att
erfara, huru lämplig skiffer skall vara beskaffad för
att giva ett gott och varaktigt takmaterial. Det finnes
nämligen ett mycket stort antal skiffersorter i
marknaden med var och en sina för- resp. nackdelar,
beroende på geologisk bildning och mineralogisk och
kemisk sammansättning. I allmänhet gäller det, att den i
marknaden befintliga skiffern skall vara sedan
gammalt välkänd och beprövad, dvs den trakt, varifrån den
härstammar, skall sedan långt tillbaka vara känd som
^kifferproducerande. Det fordras nämligen synnerligen
ingående vetenskapliga undersökningar för att kunna
med någorlunda säkerhet avgöra om en relativt
oprövad skifferfyndighets material är tillfredsställande för
taktäckningsändamål, vilket till en del framgår av det
nedanstående. En hundraårig praktisk erfarenhet eller
mer är dock avgörande.
Skifferns användning för taktäckningsändamål har
gamla anor. Ända från 6:te århundradet e. K. kan
man finna skifferbrott i arbete -— enligt de stora
franska Anger-verkens katalog. Först på 1100-talet kan
man emellertid tala om en egentlig skifferindustri, men
då t. o. m. i bolagsform. Det var alltså ungefär
samtidigt som taktegel i modern mening, kupigt eller mecl
fals, började uppträda. (Taktegel i primitiv form
användes dock redan av de gamla grekerna och etruskerna
och härstammar sannolikt från Asien ■— Kina -— samt
utbreddes senare av romarna i västra Europa,
undanträngande cle brukliga trä-, halm- eller torvtaken.
Ännu kan man i Italien få se dylik primitiv
taktegel-täckning) .
liksom takteglets kvalitet i väsentlig grad vilar på
dess råmaterials sammansättning, beror skiffrets på den
mineralogiska och kemiska beskaffenheten av den
berggrund — skiffergrund — vari fyndigheterna äro
belägna. En obestridlig
fördel har emellertid
tak-skiffret i förhållande till
takteglet och den är, att
slutproduktens kvalitet
ifråga om skiffer är så gott
som uteslutande beroende
av råmaterialet, medan den
för teglet dessutom är
beroende av olika
tillverkningsmetoder och
ojämnheter i råvarornas
kvalitéer. Har man en gång
konstaterat god skiffer i en
trakt, kan man lita på, att
kvalitéen blir praktiskt
taget oförändrad, så länge
som material finnes att
bryta. (Skifferlagers
mäktighet uppgå nämligen ofta till 1 000-tals meter.)
Geologisk bildning.
Skifferberg äro med få undantag sedimentära
bildningar. En stor mängd olika slag finnas, men här skall
endast beröras dem, som ha kommersiell betydelse med
undantag av kalkskiffrar (för framställning av skiffer■
murbrak och — åtminstone teoretiskt — oljor). På
grand av sina mineralogiska egenskaper uppdelas den
»kommersiella byggnadsskiffern» i flera, klasser,
såsom urler-, ler-, klorit-, glimmerskiffer m. m. Dessa
mer eller mindre berättigade uppdelningar ha dock
mindre intresse i detta sammanhang. Begreppet skiffer
är, som bekant, en bergart, som klyver sig i bestämda,
parallella plan. Vanligen har den — som redan sagts •—
uppstått av i havet avlagrade leror, i sin tur
härstammande av förvittringsprodukter eller på
mekaniskt-fysi-kaliskt sätt avskilda partiklar från urbergen, medförda
av strömmande vatten. Det kol, som ofta i små mängder
finnes i lerskiffern, skulle då vara rester av organiska
ämnen, alger o. d. i urhaven. Stundom hittas i
sedimentskiffrar även försteningar av växter och djur. Ur dessa
leror har vid olika tryck- och värmeförhållanden olika
skiffrar uppstått, skiljaktigheterna beroende dels på
urlerornas olika sammansättning och dels på cle olika
förhållanden, som rådde under bildningstiden. För det
mesta ha genom starka tryck- och pressningsrörelser
lagringarna kommit att mer eller mindre stupa i stället
för att ligga horisontalt, »Klåvet» är det plan, efter
vilket skiffern klyver sig och alldeles icke detsamma
som lagringen och kan bilda alla slags vinklar mot
lagringarna. Olika meningar finnas givetvis även om hur
skiffrigheten uppstått. Förr trodde man t. o. m. på
magnetiska fenomens inverkan. Den amerikanska geologen
T. Nelson Dale (Bulletin nr 586 Geol. Survey, U. S. A.
1914) mfl anse, att starka tryck rörelser, befordrade av
angränsande bergmassiv, under inverkan av
temperaturförhållanden åstadkommit dels en omvandling av en
del av lerornas fältspat- och kvartsbeståndsdelar till
glimmer, dels att denna nybildade glimmer (museovit)
tillsammans med förut befintlig, (under mikroskopet
synliga som små, flata fjäll), under trycket ordnats i
parallella eller sammanfallande plan, bildande viss
vinkel mot tryckriktningen, vilka givit upphov till klåvet
Fig. 1. Skifferbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
