Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 INDUSTRI TIDNING EN NORDEN
371
längd från magnetapparater
vilka vågor gåvo sig tillkänna,
när automobilerna passerade
förbi reflektorns öppning.
Samtidigt experimenterades
även med vågor av 4 m längd
från en transmitter med en
kortare antenn, placerad i fokus
av en liten, sakta roterande
reflektor av parabolisk
konstruktion. Då denna passerade vissa
bestämda punkter på
kompassen, utsändes vissa
bestämda morsetecken, motsvarande
dessa punkter.
En större avsändarestation
med roterande parabolisk
reflektor blev sedermera utförd
på ön Inchkeith i Firth of
Forth (fig. 3). Våglängden
bestämdes till 6,3 m cch den paraboliska reflektorns
öppning gjordes något mera än två våglängder, 13 m.
Såsom framgår av fig. 3 består konstruktionen av
ett roterande kors, uppbärande ett centralt torn med
ett kors upptill, det hela anbragt på ett cirkulärt spår,
så att det lätt kan vridas av en liten motor. Av
korsen uppbäras två paraboliska reflektorer med en
transmitter i värderas fokus. Genom användningen av två
reflektorer erhålles en mera symmetrisk konstruktion,
varjämte det hela blott behöver vridas med hälften av
den hastighet, som annars skulle behövts.
Rotationshastigheten är ett varv på två minuter, så att ett
fartyg, försett med lämplig mottagare, kan mottaga en
signal en gång i minuten.
Runt basen av konstruktionen äro anbragta fasta
kontaktplattor, samverkande med på det roterande
systemet anordnade kontakter, så att, när en av
reflektorerna pekar t. ex. mot norr, utsändes signaltecknet
M. Eör söder är signalen S, för öster G och för väster
W. Varför dessa bokstäver valts är emedan
Morsetecken användas och tecknen för öster oeh väster äro
motsatta, — — • och –-, medan tecknen–och
—-—•— för norr och söder äro särskilt karakteristiska
iich ej behöva förväxlas med andra signaler. De andra
signalerna givas i allmänhet på kompassens östra del
Fig. 4. Signalteekensystemet å kompassen vid roterande
reflektor.
Fig. 5. Avsändarestation vid South Forelands fyr.
med en Morsebokstav och på den västra delen med
denna bokstav omkastad (fig. 4). Mellan punkterna N,
NNW, NW, WNW ete på kompassen förekomma
bokstäverna I, T, I ( • • , -, • • ), vilka även
tjäna till att särskilja denna station från andra.
Själva transmittern består av en mycket kompakt
enhet, innesluten i ett vattentätt hölje. Den är
cylindrisk till sin konstruktion, sammansatt av ebonit och
mässing, innefattande kondensator, gnistgap och
induktans. Hela apparaten är lufttät, och ett mycket högt
tryck råder i densamma. Eftersom luften inom höljet
ej ombytes, förbrukas snart syret av gnistan och någon
vidare oxidering av gnistgapet äger ej rum.
Transmit-torer av detta slag hava visat sig vara mycket
tillförlitliga, och många hava under experimenten varit i
användning upp till två år utan att överses och pumpas
upp mera än en gång om året. Till oscillatorn ledes
kraften genom en vattensäker kabel från en
Teslatransformator, som matas från en i stationsbyggnaden
uppställd motor-alternator på ^ kilowatt.
För mottagande av dessa korta vågor äro antenner
av den vanliga typen ej nödvändiga; i själva verket
äro dessa ersatta av tvenne mässingsstänger, fästa en
på vardera sidan av kommandobryggan på fartyget,
för att, då en är avskärmad av själva bryggan, den
andra skall kunna tjänstgöra. De av dessa antenner
upptagna strömmarne ledas medelst särskilda kablar
till en mottagare på kommandobryggan eller i
karthytten. Mottagaren är så konstruerad, att det blott finnes
ett handtag att operera med; detta handtag påverkar
de strömställare, som reglera såväl strömmen till
mottagarens lampor som styrkan av de mottagna
signalerna.
Att taga en pejling med denna apparat är
utomordentligt enkelt. Navigationsofficern slår till
mottagaren, kopplar till telefonerna och lyssnar. Efter ett par
sekunder hör han svagt en Morsesignal, ett ögonblick
efter en starkare, så en ännu starkare och därpå två
svagare. Han reducerar styrkan och lyssnar åter och
hör nu blott tre signaler. Den mellersta är pejlingen
på Inchkeith och med tillhjälp av en karta samt efter
att hava tagit 2—3 pejlingar kan han bestämma sitt
läge.
På grund av de goda resultat, som erhållits med
Inchkeith-reflektorn, som med vissa avbrott varit i
arbete sedan år 1920, har man beslutat utveckla
systemet och en ny station har redan blivit färdig och tagits
i brak vid South Forelands fyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
