Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITID NIN G E N NORDEN
43
†
Ernest Röthlisberger.
Ett smärtsamt dödsbud har ingått
till Patent- och registreringsverket:
direktören för Internationella byrån
för den industriella äganderätten i
Bern, professor Ernest Röthlisberger
har den 29 sistlidne januari gått ur
tiden. Ännu den 25 januari var han i
full verksamhet.
Det är en stor förlust, som genom
professor Röthlisbergers bortgång
drabbat den industriella
rättsskydds-saken. Redan den post, han beklädde,
ställde honom i centrum av det
internationella arbetet på ifrågavarande
område, och sällan torde med större
skäl än här kunna talas om ett
hängivet uppgående i den förelagda
uppgiften. Under de påfrestande
krigs-och efterkrigsåren var det förvisso icke minst hans fina
takt, som hindrade den sköra tråd, som ännu
sammanhöll den internationella rättsskyddsunionen, att brista,
och man kan icke annat än glädjas över, att han fick
uppleva den stolta dag — den 6 november 1925 •— då i
Haag den reviderade Paris-Washingtonkonventionen
undertecknades. Som bekant hade förarbetena till
Haagkonferensen legat i händerna på den
internationella byrån i Bern och holländska patentmyndigheten,
och man torde icke misstaga sig, då
man säger, att Röthlisberger varit
själen i dessa arbeten.
Hela den månadslånga
Haagkonferensen blev för Röthlisberger en
oavbruten trägen arbetsdag. Tidigt om
morgonen var han i verksamhet, och
då han tagit in på samma hotell som
den svenska delegationen, hade vi
många gånger tillfälle att konstatera,
hurusom trådarna löpte samman i
Berndirektörens hand. Och när
kvällen kom, då såg man den älskvärde
och originelle professorn i de festliga
samkvämen; och såväl vid dessa
tillfällen som då han i talarstolen med
sin något entoniga stämma och sin
karakteristiska handrörelse sökte
fastslå vissa principer, vällde mot honom en våg av
aktning och sympati.
Nu är hans arbetsdag slut, och i de många uttryck
för saknad och tacksamhet, som för visso finna väg
till den hänsovnes bår, vill även en svensk stämma
göra sig hörd med en sista hälsning och ett tack till
den trofaste och orädde förkämpen för det industriella
rättsskyddet, till den blide och försynte mannen med
den barnagoda blicken. ß
Västernorrlands län, som fortfarande innehar
densamma. I södra Sverige hade massaindustrin i allmänhet
bedrivits av särskilda, för detta ändamål grundade
företag. I Norrland och delvis även i Värmland
omhändertogs densamma däremot av de redan förut på platsen
befintliga sågverksindustriföretagen. Den
nationalekonomiska betydelsen härav har förvisso varit
utomordentligt stor. Sågverksföretagen voro kapitalkraftiga
och ägde en genomförd förvaltnings- och
försäljningsorganisation. De mäktade därför från början inrätta
cellulosaindustrin för stordrift och giva densamma den
mest fulländade tekniska utrustning. Häri torde man
få söka en av orsakerna till den svenska
cellulosaindustrins kvalitativa fulländning och höga konkurrenskraft
på världsmarknaden.
År 1915 funnos i Sverige 116 pappersmassefabriker
med en årstillverkning av cirka 910 000 ton cellulosa
och 306 000 ton slipmassa (allt torr vikt).
Tillverkningsvärdet uppgick sagda år till 141 493 000 kr. År
1922 (det sista, för vilket statistik finnes tillgänglig)
hade samtliga pappersmassefabriker i riket en
tillverkningskapacitet av 1 280 000 ton cellulosa och 350 000
ton mekanisk massa (torr vikt). Tillverkningen
uppgick emellertid detta år blott till 997 984 ton cellulosa
Fig. 4. Skönviks Aktiebolags sulfitcellulosafabrik i Ortviken, Skönsberg (nära Sundsvall).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
