Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
INDUSTRITID NIN G E N NORDEN 76
saker som att sova, andas och vara frisk. Dess
behandling innehåller dessutom en sak, till vilken jag
sedan tänkte anknyta.
I våra skolböcker står att man andas lika mycket
genom huden som genom näsan. Driven av denna sats,
om vilken jag visserligen sedan fått veta att den i sin
proportion är något falsk, resonerade jag på följande
sätt. Om dagen, när man är i rörelse, blir det kanske
någorlunda hygglig luftväxling mellan kläderna och
huden, men om natten, då man under många timmar
ligger nästan alldeles stilla instängd under lakan, täcke
och filtar, måste det bli en allt annat än uppfriskande
atmosfär för huden att andas i. Att man icke känner
det, måste bero på att huden så småningom blivit
fullständigt avdödad på denna punkt, men resultatet måste
dock vara föga bättre, än om man har en påse bunden
över huvudet för att andas i. Under de härliga
sommarnätterna kan det väl gå an, när man med blott
ett lakan och ett par filtar kan ligga för öppet fönster,
och låta luften svepa omkring sig.
Tanken fördes då på att efterlikna sommaren. Jag
borrade några hål i sängramen och satte däri ett par
byglar, på vilka jag lade täcket och ett par filtar. Det
blev ett slags filtstuga, men så att huvudet var
utanför. En elektrisk kamin, som annars användes för
rummets uppvärmande, placerades vid fötterändan
utanför sängen. Ovanpå kaminen en bunke med vatten
för att ej luften skulle bli för torr, och ovanpå det
hela satte jag en stor plåttratt, som ledde in den varma
luften in i sängen, varifrån den sedan vek ut genom
filtarna och otätheterna. På så sätt fick jag
sommar-klimat i min filtstuga och behövde blott en eller ett
par filtar till ytterligare betäckning. Sängen drager
jag om kvällarna fram något från väggen, så att luften
kan cirkulera runt omkring. Den står bredvid ett
fönster, som nattetid alltid är öppet, både sommar och
vinter. Jag får alltså andas härlig frisk luft, samtidigt
som kroppen får ligga varmt och skönt utan att
behöva bära upp tyngden av några kilon täcken m. m.
Om dagen hopas som bekant kolsyran och
förbränningsprodukterna i blodet, och nattvilans uppgift är
att skaffa bort dem och återställa ett syreöverskott i
blodet. Min tankegång var då, att denna process skulle
påskyndas genom de gynnsammare förhållandena, och
att man alltså skulle kunna inbespara ett par timmars
sömn. Detta har icke infriats i den grad, jag hade
väntat, troligen beroende på att hudandningen enligt
de litteraturuppgifter, som under tiden kommit mig
tillhanda, procentvis icke uppgår till det belopp, som
jag förr trodde. Men det har gått här, som så många
gånger annars, man söker ett och finner ett annat. Jag
kom i stället in på kapitlet om betydelsen av hudens
stärkande. Det är ju tämligen allmänt känt och även
utnyttjat i flera naturläkemetoder (ex. Kneipps),
vilken betydelse huden har för allmänhälsan, särskilt för
nerverna och för motståndskraften mot
förkylningssjukdomar. Det är icke nödvändigt att här redogöra för
de resultat ur hälsosynpunkt, jag vunnit med denna
säng. Jag meddelade dem till en av våra halvofficiella
institutioner på området, vilken efter några
påstötningar hänvisade mig till en av våra professorer. Denne
tyckes ha varit mycket intresserad av saken och fick
även en läkare, som åtog sig att pröva den vid ett
sanatorium. Efter ett år gjorde jag en hövlig förfrågan
och fick då till svar, att läkaren på grund av bristande
tid måste avsäga sig åtagandet.
Jag blev ej förvånad. Det var samma historia, som
jag mött så många gånger förr: Var och en är redan
överhopad med sitt ordinarie arbete, vilket måste
uträttas, vare sig det är mindre betydande eller ej än
andra arbeten, vilka kunna avvisas.
Under tiden besökte jag en gång ett hem. Det var
en fattig änka, som måste arbeta mycket hårt för att
uppfostra sina båda flickor. Den yngsta hade nu
emellertid fått lungsot, ett arv efter fadern. Det var en
ovanligt vacker, präktig och duglig flicka. Hon låg
vid besöket på en balkong. Vädret var kallt, och hon
var inpälsad i en hel mängd klädesplagg. Det var den
behandling, som de lungsjuka alltid anbefalles. Jag
insåg genast, vilket fel det ligger i detta
tillvägagångssätt. Om njurarna bli sjuka, övertager huden en del
av deras funktion för att på så sätt avlasta njurarna
och ge dem tillfälle att tillfriskna. Denna sak är känd.
Men det förhåller sig alldeles säkert på liknande sätt
och i än högre grad beträffande lungorna och huden.
När lungornas funktionsförmåga är nedsatt, bör man
därför med all sannolikhet söka underlätta hudens
övertagande av de sjuka organens funktion i så hög grad
som möjligt. Den gängse behandlingen däremot
instänger kroppen i ett fullständigt avdödande lager av
kläder, många gånger troligen långt ifrån rena. Med
användande av en säng enligt angivna konstruktion
kan man både ge lungorna frisk, kall och stärkande
luft och ge kroppen frisk, svagt cirkulerande och
likaledes stärkande luft. När jag stod inför denna sjuka,
älskliga flicka med dessa reflexioner, tänkte jag:
»Vänta litet, jag skall hjälpa dig. Jag har fått löfte,
att min säng skall prövas. När resultatet föreligger,
skall du få en. Du skall få andas frisk, frisk luft, och
din kropp skall likaledes få komma i en livgivande
atmosfär och ej behöva draga i sig, vad den redan
utdunstat. Du skall få se, att det åter blir liv.» Men
läkaren hade som sagt icke tid att pröva sängen, och
flickàn dog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
