- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofjärde årgången, 1926 /
77

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INDUSTRITID NIN G E N NORDEN

77

svårigheterna att föra någon av dem till resultat. Ofta
tillhöra de arbetarklassen eller andra, som sakna
inflytelserika vänner. Genom att jag själv sysslat litet
med dylika saker, har jag fått mottaga många
historier om kolleger. Jag har kommit till den
uppfattningen, att det är ytterst sällan, en amatöruppfinnare
förmår föra sin uppfinning i land. De historier, som
cirkulera om lyckade dylika uppfinningar, ex. den
som uppfann den krusiga hårnålen, bevisa just det
uppseendeväckande och ovanliga i att något sådant
sker. I lyckligaste fall kan en amatöruppfinnare föra
sin sak så långt, att den blir uppmärksammad, så att
någon person med mera smart affärssinne får tag i
den och slår mynt av den.

Men även om uppfinnaren blott är en mindre del i
det hela, så är han dock icke en obetydlig och
likgiltig del. System och organisationer äro nog bra, men
det börjar dock även bli klart för vår tid, att det ytterst
är personerna, som skall göra’t. Likaväl som ett
företag behöver män med kritisk blick och intuitiv
skapar-förmåga, likaväl behöver samhället sina
amatöruppfinnare, och det är förlust att kasta bort dem, såsom
nu sker.

Det talas om att taga vara på begåvningarna. Till
stor del betyder detta förslag i realiteten att plocka ut
några, som annars skulle ha gått i folkskolan och
blivit kroppsarbetare, till att i stället gå igenom
realskolan eller taga studenten och bli kontorister eller
ämbetsmän. Det värsta är dock, att det redan är så
överfullt av båda dessa kategorier. Man måste alltså
först skaffa andra levnadsbanor åt dem, som de
ny-tillträdande skola ersätta, ty att konkurrera med rena
kroppsarbetare äro de väl i de flesta fall mindre
lämpliga till. Mitt uppe i denna arbetslöshet finnes det dock
vissa yrken (förutom tandläkarnas), där det alltid
finnes arbete, utan att man tränger undan någon annan.

Samhällets struktur som en jättestor, komplicerad
maskin börjar ju bli rätt så känd. Minskar man ex. på
ångpannans kapacitet, så måste man även minska på
det övriga maskineriet, men om man sätter in nya
maskiner, så får man även lov att öka ångpannorna.
Särskilt har diskussionen om åtta-timmarslagen
bidragit till denna uppfattning. Denna lag, som har sitt
berättigande ur människosynpunkt, har ju även
motiverats ur den synpunkten, att den skulle fördela
arbetet så att det skulle räcka åt alla och alltså avskaffa
arbetslösheten. Men det har ju visat sig, att under
förutsättning, att de gamla års- och dagslönerna
bibehållas, betyder det ett fördyrande av det producerade
och minskning av kapitalbildningen. Därav har följt,
att bonden ej har råd att bygga någon ny ladugård,
och i övrigt allt arbete, som betalar sig dåligt, måste
nedläggas. Genom den minskade kapitalbildningen
minskas utvidgningen och nyanställningen. Det blir
alltså ökning i arbetslöshet i stället för minskning.

Uppfinningarna äro av motsatt natur. Genom dem
göras ofta förut oräntabla eller omöjliga tillverkningar
möjliga. Andra förenklas, så att produkter, som förut
varit rikemans monopol att äga, bli uppnåeliga för
flertalet, varigenom en enorm produktionsökning
möjliggöres. Nya artiklar uppfinnas, fyllande förefintliga
behov och möjliggörande ett trevligare liv och ett större
resultat av livet.

Uppfinnarna behöva organisationerna och samhället,
men dessa behöva uppfinnarna ändå mer. Samhället
behöver den etiska och sociala problemlösaren.
Industrin och jordbruket behöver den tekniske uppfinnaren.
Den hastiga utveckling, vi genomlevat, har medfört,

att det finnes så mycket osmält och oharmoniskt i
nutiden, så att det rent utav ser ut, som om vi skulle gå
mot vårt eget fördärv. Vad vår tid alltså mest tyckes
behöva, är alltså problemlösare och uppfinnare av olika

slag, var och en på sitt område.

*



Jag ville framlägga ett förslag, huru vi skulle
kunna tillvarataga våra amatöruppfinnare och deras
uppfinningar. Då jag sökte få den sista av mina
ovannämnda uppfinningar känd och utnyttjad, vände jag
mig med en beskrivning av densamma till en
institution, som jag trodde kunde vara intresserad av den.
Denne hänvisade mig med en rekommendation till en
professor och specialist på området. För honom som
fackman var det en lätt sak att bilda sig ett omdöme
om förslaget. Han svarade mig med ett brev på ca 10
rader, meddelande mig att han ansåg uppfinningen
teoretiskt riktig, jämte några antydningar varför samt
meddelade mig några litteraturcitat. Vidare sökte han
i sin tur intressera en person att praktiskt pröva den.
Jag ville beträffande den första delen av denna
verksamhet likna professorn vid en levande automat. Det
är just inrättandet av en sådan automat, jag skulle
vilja föreslå. Man stoppar in en fråga jämte ett par
tior och får ut ett svar.

Till den ifrågavarande institutionen skulle man få
vända sig med sina uppfinningar. Gent emot
patentverket skulle den skilja sig på flera sätt. För det första
skulle dess yttrande huvudsakligen vara praktiska och
ej formella. För det andra måste man slopa den
äm-betsmannamässiga fullkomligheten, ty därmed följer
tungroddhet och dyra kostnader. Det är i detta fall
bättre att skumma av grädden och offra skummjölken,
än att såsom nu slå bort alltihop. Rädda vad som
räddas kan på ett så pass enkelt sätt, att det är möjligt
att få det realiserat. För det tredje skulle den
ifrågavarande institutionen stå i förbindelse med andra
institutioner, fackmän och ledande företag inom industri
och jordbruk för att ha möjlighet att förmedla
prövning och utnyttjande av sådana uppfinningar, som
anses hava värde.

Med åren skulle en dylik institution få en betydande
erfarenhet. Som en uppfinning i stort sett är ett barn
av sin tid, dvs samma idé dyker upp än i den enes
än i den andres hjärna, kommer vederbörande
tjänsteman ofta att få göra med samma problem och kan
avfärda det ganska lättvindigt. Att härigenom åt den
enskilde uppfinnaren och landet i dess helhet
inbesparas mycken tankeenergi, säger sig självt.
Vederbörande få även snart en skarp blick för att bedöma
en uppfinnings värde och kunna således lätt uttaga
sådana uppfinningar, som kunna vara av värde för
landet och förhjälpa dem till realiserande.

Frågan om hemligheten och äganderättens
bevarande löser sig nog i praktiken lättare än i teorin. Obehag
av detta slag torde f. n. spela ytterst liten roll inom
patentvärlden gent emot de faktiskt betydande
svårigheter, som nu förefinnas att utnyttja
uppfinningarnas värde.

Man skulle kunna förvänta att uppfinnarna så
småningom i stor utsträckning komme att vända sig till
den nya institutionen före sökandet av sina patent.
Denna komme då i många fall att få skäl att avråda
patents sökande. För det första kan det vara en
uppfinning, som vederbörande vet, att den redan är känd.
För det andra kan idén vara teoretiskt outförbar,
uppkommen genom bristande insikt i de matematiska .och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1926/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free