Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITID NIN G E N NORDEN
79
kvalitet än annat av mekanisk trämassa framställt
papper.
Vidstående figurer visa schematiskt clet
karaktäristiska för Roberts’ anordningar, fig. 1 en planvy av en
del av en slipsten och dess hölje, vilket är försett med
en apparat för stenens behandling; fig. 2 visar en
front-vy av densamma; fig. 3 en sektion i större skala av
apparaten efter linjen 3—3 i fig. 2; fig. 4 en detalj med
apparatens fram- och återgående vagn; fig. 5 en sektion
efter linjen 5—5 i fig. 6; och fig. 6 en partiell ändvy
av ett för upptagning av vatten och sand från stenen
avsett tråg.
A betecknar slipstenen och B ett hölje, i vilket
stenen är anordnad roterbar omkring en horisontell axel.
Med C betecknas ett munstycke genom vilket en
vätske-stråle utpressas under högt tryck mot stenen.
Munstycket är förenat med ett rör D, i vilket är insatt en
tryckregleringsventil E. Röret är medelst en slang e
förbundet med en å högre nivå belägen vattenreservoar och är
förenat med en hållare F, som kan glida fram »ch
tillbaka på en styrskena G, fäst vid slipstenshöljet B.
Skenan har U-formig tvärsektion, och dess flänsar bilda
styrningar för hållaren, i vars övre del / röret D är
skjutbart anordnat och i vilken det kan fastklämmas i
önskat läge medelst en skruvbygel f1. När stenen blir
sliten och dess diameter minskas, kan följaktligen
munstycket föras fram närmare mot stenens yta. För
förflyttning av hållaren fram och tillbaka längs efter
styrskenan tjänar en axel H, försedd med en dubbel,
spiral-formig skruvgänga h. Axeln vilar i lager h1 och
försättes i rotation medelst ett drev h2, som genom en
utväxling är förbunden med en motor. Axeln II är trädd
genom en öppning i hållarens F nedre del K, vid vilken
den fasthålles medelst en sprint k. För att förhindra,
att sand eller stenpartiklar, vilka av vattenstrålen
bortspolas från stenen, inkomma i slipmassan är ett tråg L
anordnat, vari det från stenen avledda vattnet
uppsamlas och som är fäst vid munstycket C. Tråget har en
böjd framvägg 1 och raka sidoväggar l2, fig. 5 och 6,
som sträcka sig tätt intill stenen, så att det från stenen
avledda vattnet uppfångas av tråget. I dettas botten
finnes en utloppsöppning, i vilken ett böjligt
avtapp-ningsrör l3 är infört. De partiklar, vilka av vattenström-
men bortspolas från stenen,
bliva på detta sätt icke
blandade med slipmassan.
Om man önskar öka den
uppraspande effekten, kunna
två eller flera munstycken
an-"3 ordnas, vilka äro förbundna
med ett gemensamt, på vagnen
fastsatt rör. Vart och ett av
munstyckena är försett med ett
tråg för uppfångande av
vatten och stenpartiklar.
Vattenstrålens uppraspande
verkan på stenen kan även
regleras genom att anordna
munstycket på olika avstånd från
stenens yta. Detta åstadkommes
genom att lossa skruvbygeln /1
och föra munstycket mot eller
bort från stenens yta. Om
munstycket är anordnat på större
avstånd från stenen, kommer
strålen att hava en mindre
uppraspande verkan än om
det är anordnat närmare
stenen. Man kan då och då behandla stenens yta med
ett skarpkantat verktyg, i ändamål att stenens periferi
må bibehållas koncentrisk med dess axel. Genom att
emellanåt behandla stenen med ett dylikt verktyg och
sedan bibehålla den på detta sätt framställda ytan i gott
arbetstillstånd och stenens arbete vid hög
verkningsgrad genom användning av vattenstrålar erhålles det
goda resultatet.
K. Nn.
Tekniska museet.
(Slut fr. sid. 74.)
företag finnas oändligt mycket mer, varom museet
önskar underrättelse, samt att museet gärna tar emot
gamla ritningar för att i ordnat skick bevara dem på
ett sådant sätt, att om en ritning önskas framtagen
detta låter sig göra utan svårighet och tidsutdräkt.
Det är museets avsikt att söka utverka att på olika
platser i vårt land bevaras under betryggande garanti
typiska industribyggnader, där lokala och andra
förhållanden så medgiva. En början har under året gjorts
i det att styrelsen för Gimo-Österby Bruks aktiebolag
på därom gjord framställning beslutat att återställa i
ursprungligt skick och för framtiden bevara och
underhålla deri gamla vallonsmedjan vid Österby bruk,
som kallas Herrgårdshammaren. Denna, som enligt
traditionen är den äldsta bevarade i Dannemora bergslag,
är ett gott exempel på denna typ av smedjor med sina
två härdar, sin vattenhammare och sina gamla
verktyg. Ur arkitektonisk synpunkt är byggnaden
synnerligen tilltalande, och så som den är belägen vid stora
landsvägen kommer den helt säkert att besökas av
främlingar och turister, och för dem och kanske än mer
för ortsbefolkningen kommer den att stå som ett
värdigt minnesmärke över alla dem, som under
århundraden vid bruket eller i andra av traktens smedjor
utövat det på traditioner så rika vallonsmidet och
framställt det över hela världen kända och berömda
Danne-morastålet. Synnerligen önskvärt är, att även andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
