- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofjärde årgången, 1926 /
110

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

INDUSTRITID NIN G E N NORDEN 110

Genom den dagliga bottenblåsningen, som skedde
direkt ut i det fria, uppstod en stor värme- och därmed
även bränsleförlust. Genom de ofta återkommande
pannrensningarna uppstodo dels betydande
underhållskostnader, dels en extra bränsleåtgång för uppdelning
av pannorna. Den besparing, som kunde ernås medelst
en ändamålsenlig vattenreningsapparat, var därför
avsevärd.

En beskrivning av den installerade reningsapparaten
och dess arbetssätt må här vara på sin plats. Principen
för dess verkningssätt ligger däri, att det slambemängda
vattnet i pannorna kan utblåsas i stora mängder, utan
att någon nämnvärd värmeförlust, dvs någon onödig
bränsleförbrukning, uppstår. Apparaten består av
tvenne kondensorer med indirekt kylning jämte tillhörande
rörledningar. Från pannorna utblåses ständigt en viss
mängd vatten, som avledes till den ena kondensorn,
vilken står under atmosfärens tryck. Den därvid bildade
ångan avledes till den andra kondensorn. Det utblåsta
vattnet avkyles i den första kondensorn av späd vattnet
till pannorna, vilket får passera densamma under sin
väg till matarecisternen. Från denna senare tryckes
vattnet medelst matarepumparna genom den andra
kondensorn, varvid värmet i den dit avledda ångan
tillvaratages, under det ångan kondenseras. Kondensvattnet i
detta andra kärl ledes också till matarecisternen.

Reningsanläggningen, som sedan någon tid varit i
drift, har funktionerat fullt tillfredsställande. Då
apparaten togs i bruk, var alkaliteten hos pannvattnet ca
32°. Efter 5 dagars drift var alkaliteten endast 9°.
Sedermera har densamma hållits vid 9 à 11°. Per timme
utblåses ca 500 liter vatten, motsvarande ca 8 % av
den i pannorna avdunstade vattenmängden. Båda
kondensorerna hava rikligt dimensionerade avkylningsytor.
Det utblåsta vattnet avkyles i den första kondensorn
till en temperatur av ca 20° C, då spädvattnets
inloppstemperatur är ca 10° C.

Att besparingen blir avsevärd framgår därav, att,
sedan reningsanordningen kommit till användning,
pannorna sannolikt behöva spolas endast 1 à 2 ggr per år,
i stället för såsom tidigare ungefär en gång i månaden.
Den förut dagligen företagna bottenblåsningen direkt
ut i det fria har helt upphört.

Vid flera industriella anläggningar, såsom färgerier,
tvättinrättningar o. dyl., där stor mängd rent vatten
erfordras till själva driften förutom vatten till
pannorna, hava på senare tiden moderna apparater installerats
för vattenrening enligt Natrolit- eller
Permutitförfa-randet. Dessa hava vid av ingenjörsbyrån verkställda
undersökningar visat sig funktionera fullt
tillfredsställande. Vid dylik rening erhåller man, så länge
apparaterna icke överansträngas, ett absolut mjukt vatten utan
spår av pannstensbildande ämnen. Stora fördelar vinnas
härigenom vid industrier av nämnda slag, i det att
avsevärda mängder färg- och tvättmedel inbesparas samt
dessutom arbetsprocessen förenklas. Då det renade
vattnet därjämte lämpar sig såsom spädvatten till
pannorna, vinnes även bränslebesparing därigenom, att all
pannstensbildning förhindras. Emellertid måste
iakttagas, att, om behovet av spädvattnet är stort, och i
synnerhet om dess temporära hårdhetsgrad är hög,
överskott av soda uppstår i pannorna. I sådana fall måste
pannorna allt emellanåt bottenblåsas, så att alkaliteten
hos pannvattnet hålles inom lämpliga värden.

Vid en del fabriksanläggningar hava
leveransbesiktningar företagits å nylevererade
luftförvärmare av Ljungströms typ, ävensom efterbe-

siktningar på tidigare levererade dylika. Härvid har det
visat sig, att åtskilligt är att iakttaga vid installation
av dessa i och för sig mycket fördelaktiga apparater,
för att de skola funktionera ändamålsenligt och
medföra den bränslebesparing, som därmed ofta kan
vinnas. Även om rökgasförlusterna vid en ånganläggning
äro stora och förhållandena i övrigt sådana, att en
luftförvärmare uppenbarligen bör kunna medföra
avsevärda fördelar, riskerar man ändock, om den icke är väl
avpassad till ånganläggningen, att den icke medför den
avsedda nyttan. Det har hänt, att genom företagna
provningar konstaterats, att icke någon
bränslebesparing uppstått genom användande av luftförvärmare,
beroende därpå, att förbränningen på grund av säregna
förhållanden blivit ofullständig. En detaljundersökning
har då visat, att eldstaden varit olämpligt anordnad,
eller att luftförvärmaren med tillhörande fläktar varit
för knap]). Det är därför av vikt, att en luftförvärmare
dimensioneras rikligt samt med hänsyn till ökat
ångbehov vid framtida utvidgningar.

Teknikens varningar.

(Forts. fr. föreg, n*.)

Vid en elektrisk masugn inträffade under
driften en explosion, vilken medförde, att fyra vid
ugnen tjänstgörande arbetare brändes så svårt, att en
avled omedelbart och de tre övriga inom några timmar.
Orsaken till explosionen kan icke med visshet
klarläggas, men torde händelseförloppet varit ungefär följande.

Vid matning av elektriska masugnar uppkomma allt
som oftast »säckningar» i masugnspipan, dvs att den
finfördelade beskickningens jämna nedmalning genom
pipan till det vidare »stället», där smältningen sker,
blir störd eller hindrad, så att en större
beskickningsmassa blir hängande kvar i pipan för att sedan på en
gång falla ned. Därvid uppkommer givetvis dels en
mycket stor mekanisk påkänning på ställets valv och
väggar, på grund av att massans tyngd -— i detta fall
beräknad till ca 10 ton — ökar den innestängda
gasens tryck, dels blir reduktionen vid detta starka
tillförande av beskickningsmassa onormalt livlig, vilket i
sin ordning medför ytterligare ökat gastryck. I detta
fall genombröts ställets valv, och brinnande gaser,
uppblandade med smältmassa från ugnen samt material från
väggarna, rusade ut, delades av den övre
betjänings-bryggan (»valvbryggan») i en uppåt- och en
nedåt-riktad ström, vilken senare träffade de på den
underliggande betjäningsbryggan vid pågående tappning
sysselsatta arbetarna.

Då det ur konstruktionssynpunkt måste anses
riktigt, att valvet göres relativt svagt, och enär
säkerhetsventiler och explosionsluckor visat sig fungera mindre
tillfredsställande, torde något konstruktionsfel icke
kunna sägas hava varit för handen, ehuru det må
påpekas, att driftsäkerheten vid den nu använda
ugnskonstruktionen lämnar åtskilligt övrigt att önska.

De närmaste strävandena för arbetets tryggande
torde böra gå ut på att vid inträffande explosioner så avleda
såväl gaser som kringkastade fasta partiklar, att de
om möjligt icke kunna nå den för faran mest utsatta
personalen.

Följande åtgärder komma nu att vidtagas på
arbetsplatsen ifråga:

masugnen kommer att ombyggas i likhet med ett
par befintliga n3’are ugnar, som i driften visat sig
säkrare;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1926/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free