Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
INDU STRITIDN IN GEN NORDEN
Den brustna stöttan var av järn med en tvärsektion
av 13 x 48 mm vid brottstället. Brottytan var färsk,
utan materialfel, men ganska grovkristallinisk. Stöttan
var mot nedre änden något tillspetsad för att lättare gå
in i beslagen på vagnen. Kring stöttan var svetsad en
ansats av fyrkantjärn 12x12 mm, som stödde mot
översta beslaget. Brottet inträffade omedelbart ovanför
denna ansats, där en ca 1 mm djup försvagning i
godset runt kring stöttan tydligen verkat som anvisning
för brottet. Stöttans längd var ca 1 m. Temperaturen
var vid olyckstillfället -—8° C, vilket torde hava
bidragit till att göra järnet skört. Stöttan blev sedan
provblockad 180° fram och åter utan att brista.
Ett anslag med av yrkesinspektören förut given
anvisning beträffande uppställningsplats för vagnarna
under avlastning, varigenom risken för olycksfall av
denna art kunde minskas, hade blivit nedtaget och
förkommit, men blev nu ett nytt sådant anslag uppsatt.
I ett laboratorium hade en blandningskvarn
för pulver, varav värmebriketter för en lödkolv
tillverkades, drivits för hand, men skulle man försöksvis
övergå till motordrift. Verkmästaren hade sänt bud på en
elektrisk montör, som skulle utföra installationen, men
innan denne hann anlända, påbörjades arbetet av
verkmästaren och laboratoriebiträdet.
Motorn skulle ankopplas till en vid taket befintlig
väggkontakt. Den tillämnade ledningssladden befanns
emellertid för kort, varför den skarvades, varvid
begicks dels misstaget att skarva båda parterna mitt för
varandra, dels felet att icke isolera skarvställena. Den
nakna skarven kom därtill att läggas över ett öppet
kärl, innehållande pulver för briketter.
Så snart den elektriska strömmen påsläppts, uppstod
kortslutning, så att en av ledningens säkerhetsproppar
på instrumenttavlan smälte. Utan att undersöka och
lokalisera felet samt avhjälpa detsamma, insattes en ny
propp. Vid återinkoppling av strömmen tände ljusbågen
från den givetvis återupprepade kortslutningen
brikettpulvret, som hastigt flammade upp. De heta
sticklågorna träffade därvid båda de med arbetet sysselsatta, av
vilka laboratoriebiträdet genast bedövades och
omedelbart dödades, under det att verkmästaren blev så svårt
skadad, att han efter en dag avled. Tvenne andra
personer, som befunno sig i dörren till ett bredvidliggande
rum, blevo allvarligt skadade.
Pulvret i fråga hade visat sig ganska svårt att tända
med vanlig låga, varför det ur eldfaresynpunkt ansågs
relativt ofarligt, och torde en av orsakerna till
olycksfallet vara att söka häri. Men de med
installationsarbetet sysselsatta ägde tydligen icke tillräcklig kunskap
om faran vid elektrisk ström och om de temperaturer,
som kunna uppkomma vid ljusbågsbildning, liksom de
synbarligen ej heller ägde för arbetet erforderlig
kompetens. Arbetet skulle utförts endast genom behörig
installatör och ej påbörjats, innan sådan hunnit anlända.
Vid ett pappersbruk hade en arbetare till
uppgift att mata en huggmaskin för upphuggning av torr
sulfitmassa, vilken bestod av rullar om ca 25 cm
diameter, 150 em längd och 50 kg vikt. Under ett nattskift
fanns han vid 12-tiden på natten liggande på 3 ra
avstånd från huggmaskinen med ett blödande sår snett
över ena ansiktshalvan, och kunde tillkallad läkare
endast konstatera, att livet flytt.
Alldeles intill den plats, där arbetaren återfanns, låg
även en till huggmaskinen hörande skyddsplåt, vilken
tydligen orsakat olycksfallet. Denna plåt, avsedd att
skydda huggskivan, hade endast genom en i/2-tums
skruv med mutter med sin översta del varit fästad vid
ett vinkeljärn i huggmaskinens kåpa. Avståndet
mellan plåten och kniveggarna var ca 35 mm, men hade
tydligen plåten av någon orsak böjts in mot knivarna,
så att en av dessa huggit tag i underkanten av plåten
och kastat den mot arbetaren med nyssnämnd påföljd.
Huggskivans diameter var 180 cm och varvantalet var
220 per minut. Plåten, som efter olyckan var mycket
deformerad, var 6 mm tjock och hade täckt övre hälften
av huggskivan utom vid inmatningsstupet. Efter
olyckan har insatts en ny plåt, vars nederkant försetts med
en fläns, vilken med fyra bultar fästs vid stativet. Ett
upprepande av olyckan är härigenom förhindrat.
En yngling var anställd som hjälparbetare vid ett
kalkbrott och bade att biträda den vid tippningen
och vagnarnas rengöring sj^sselsatte arbetaren.
Över kalkberget låg ett lager med lera, inmängd med
större och mindre stenar, med en höjd av 6 m, och dess
bortschaktning utfördes med en slänt av 1: 1,5. För
vattnets avledande från kalkbrottet var vid foten av
slänten ett dike upptaget och delvis nedsprängt i berget.
Vid olyckstillfället skulle spåret för de tippvagnar, som
användes vid lerlagrets bortförande, flyttas, och
ynglingen var sysselsatt härmed, då plötsligt slänten gav
vika och en större lermassa jämte medföljande stenar
under ett brusande ljud pressades ned i schaktningen,
varvid spåret sönderbröts och av raset framsköts till
kalkbrottets kant. Det hela skedde så gott som
ögonblickligt, och ynglingen kastades kull i diket, fick
därvid massan från raset över sig, så att ryggen bröts
och döden var ögonblicklig. De fyra övriga med
schaktningen sysselsatta arbetarna undkommo oskadade.
Orsaken till raset var sannolikt den, att vatten
nedrunnit genom och tillsammans med källådrornas vatten
uppluckrat marken i slänten. Några dagar före
olycksfallet hade rått frost, och under olycksdagens töväder
kunde släntens nedre del ej motstå de ansamlade
vattenmassornas tryck utan gav vika för detsamma.
Till förekommande av upprepade olyckor av samma
slag gav gruvingenjören anvisningar dels om sondering
och borrning i jordlagren i syfte att undersöka deras
mäktighet och beskaffenhet, dels om avhållande och
avledande av vatten från schaktningen och dels om
schakt-ningens utförande i två meter djupa skivor med slänt
1 : 3 och med 1 m breda avsatser för varje skiva.
Uti en s. k. bergpall var »uppremmat» ett block
om 2,5 m längd, 2 m bredd och 8,8 m tjocklek. Blocket
satt fast baktill och vid ena sidan, men andra sidan var
fri, så att ämnesblock kunde uttagas genom kilsömmar
tvärs över blocket. Denna sida var emellertid ej så
vacker, varför stenhuggaren önskade uttaga sina ämnen
vid den motsatta.
I stället för att avkila och undanskaffa den
mindervärdiga delen av blocket, tillkallade stenhuggaren en
schaktningsarbetare S för att medelst minskjutning
utblåsa hela blocket och därigenom åtkomma den
eftertrådda delen. Schaktningsarbetaren slog minkrut i den
fina sprickan och tände med stubin. Då resultat ej
följde, emedan blocket var fastlåst och för stort,
upprepades detta förfarande tre gånger. Vid tändningen
sista gången gick minan omedelbart, och S. träffades
av spränggaserna mitt i bröstet, så att han genast
avled.
På grund av sprickans finhet fylldes ej sand i
densamma, och huruvida den varit täckt med sand har ej
kunnat utrönas. Stubinen var endast införd 1 cm i
sprickan. Berget stod ej i spänn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
