- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofjärde årgången, 1926 /
228

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN 228

men sträckhållfasthet och förhindrar, att skärmen med
tiden hårdnar på grund av den gelatinösa
beståndsdelen.

För att öka skärmens motståndsförmåga mot
atmosfärens inverkan och dess varaktighet överdrager man
densamma med ett tunt lager av en genomlysande, seg
och böjlig blandning med förmåga att motstå
atmosfärens inverkan. Denna blandning tillverkas helst på
följande sätt. Tio delar lufttorkad vit tvål och tio delar
alun lösas var för sig i vatten, kokas var för sig och
blandas med varandra, bildande en degliknande massa,
som består av ett stearat, palmitat eller oleat av
aluminium, varefter vattnet utdrives helt och hållet och
återstoden torkas fullständigt. Den senare löses därpå
i trettio delar bensin, och i denna lösning doppas den
på ovan angivna sätt tillverkade skivan, varpå
densamma får torka. Bensinen förångas snabbt, lämnande ett
hårt, segt, böjligt och mot atmosfärens inverkan
motståndskraftigt överdrag, som fullständigt omger
skivan och skyddar den mot atmosfärens inverkan.

Troegger har funnit, att en skärm, tillverkad på
detta sätt, kan valsas till skivor av vilken storlek som
helst och göras så tunn som erfordras, utan att dess
styrka röner något skadligt inflytande. De bilder, som
förevisas genom skärmen, äro klara och livslevande
även vid fullständigt dagsljus, och då bilderna äro
kolorerade, framträda färgerna så fördelaktigt som
möjligt. På grund av sin böjlighet är skärmen icke utsatt
för att slås sönder och kan lätt rullas ihop till en liten
rulle för magasinering eller transport.

K. Nn.

Varma dagar och nätter, åskväder
och slagruta.

Stockholm den 14 juli 1926.

»Solstrålarna, trängda tillhopa,
i floden ett eldhav berett,
och fiskarna flämta och ropa:
Fy f—n vad här börjar bli hett!»

Det är inte utan, att något i den stilen — det är visst
Wilhelm von Brauns Nil-kväde •— passar in på dessa
dagars egyptiska värme i Sverige, åtminstone
Stockholmstrakten. Med viss förbluffelse konstaterar man
obehövligheten av varje sorts klädesplagg och
badvattnets ljumhet och att den sköna solvärmen omger en
nästan lite för älskvärt både natt och dag. Ändå är det
klart, att det inte gärna kan vara länge, och i sinom
tid måste ylletröjan och vinterplaggen fram igen.
Såsom en annan visshet får väl även räknas den nordiska
sommarhettans slut- och knalleffekt: åskvädret.

Varje sådan värmeperiod som denna är detsamma
som att den gruvlige jättedödaren Tor håller på att
ladda sitt muskedunder — hammaren tro vi ju inte
längre på — för att ge sig ut- på krigsstigen i
rymderna, och då är det bäst för människan, att hon är
borta ur skottlinjen, när leken börjar. Hon har också
sedan den gode Franklins dagar förstått den konsten
någorlunda, men visserligen ej till fyllest, såsom vi
alla veta.

*



Bland medel och metoder att studera de elektriska
urladdningarna i atmosfären och deras vägar på jord-

ytan har man under senare tiden försökt slagrutan,
denna gamla, enkla apparat, vars vetenskapliga
giltighet ännu ej blivit vare sig bejakad eller förnekad. Den
förekom såsom diskussionsämne hos osx senast i
Uppfinnareföreningen förra året, då civilingenjör Herman
Korseman påvisade resultat a,v sina under flera år
erhållna erfarenheter genom planmässigt lagda
experiment. Han ådagalade källådrornas påvisbarhet medelst
slagrutan och framhöll även sina iakttagelser efter
åskslag i marken, då vattenådror i denna syntes ha spelat
en roll.

En av de sista dagarna i maj d. å. grasserade åskan
i Stockholm, därvid hr Korseman med all
påpasslighet omedelbart ägnade några av nedslagen sitt studium.
Vi meddela här dels till en början vad Sv. D. skrev
härom, dels vad hr Korseman ytterligare för oss
beskrivit.

*



De undersökningar ingenjör Korseman gjorde
omedelbart efter de skrällande fullträffarna på fyra olika
platser lämnade — skrev Sv. D. — resultat av
förbluffande samstämmighet. Han fick därigenom
ytterligare stöd för teorin om åskstrålens förkärlek för
källådrornas s. k. korsningspunkter. Först undersöktes
platsen, där den åskdrabbade stolpen på Hantverkargatan
befinner sig. Slagrutan inregistrerade där enligt
bärarens uppfattning ett på endast 2 m djup rakt under
stolpen sammanvävt ådersystem.* Vidare slog åskan
ner i Eira sjukhus mitt emot Kungsholms kyrka. Där
mottogs urladdningen av två åskledare, som hr
Korseman fann vara idealiskt placerade, dvs ovanför just
dylik korsningspunkt.

Mitt emot Dramatiska teatern alldeles på bilarnas
hållplats, bara en halv meter från stolpen med
drosk-telefonen slog också åskan ner. Där syntes tydligt i
stenen ett strålmärke ungefär som efter ett hammarslag
på knallpulver. Även signalerade rutan ett
underjordiskt korsningsflöde med ett flertal ådergrenar, och
detsamma var förhållandet på Östermalmstorg på den
plats, där ett nedslag förekommit. Detta sistnämnda
åskslag var just det, som så när hade kostat en
människa livet. Ett fruntimmer, fru Andeisson från Täby,
som sökt skydd för regnet alldeles intill, fick
nämligen en så stark schock viel skrällen, att de
tillskyndande befarade att hon var allvarligt skadad. Hon
fördes till Serafimerlasarettet men kunde snart åter taga

sig därifrån, sedan uppskakningen var över.

*



Så långt meddelandet i Sv. D. Hr Korseman
anmärker generellt följande, varjämte han omtalar en
intressant observation av närbesläktad beskaffenhet.

Undersökningarna peka på önskvärdheten att
undvika uppställning av ledningsstolpar och dylikt på de
farliga punkterna. Så t. ex. borde den av blixten
träffade stolpen haft sin plats ungefär 1,5 m från den plats
där den nu står, och vad angår telefonskåpstolpen måste
sägas, att, då den farliga punkten är belägen just på
den plats, där den telefonerande plägar stå, det var en
lycklig omständighet att denna var tom vid tillfället
ifråga, ty i annat fall hade säkert en åskträff varit
given. Med kännedom om att blixten kan slå ned på
samma punkt flera gånger om olycka är framme, borde
man flytta denna stolpe ungefär en meter närmare
trottoarkanten vid clroskstationen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1926/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free