Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
I N D U ST R I T I D N I N G E N NORDEN
Fig. 7. Detta rätt unika foto togs vid senaste
regeringsbesöket i Boliden, början av innev, augnsti. Från v. till h.
landshövdingen i Yästerb. län N. Gr. Ringstrand,
kommunikationsministern C. H. F. Meurling, handelsministern F.
Hamrin och försvarsministern Gr. Rosén, iförda
överdragskläder, på väg ned till gruvans inre.
fångarna synas hålla streck mycket väl. Vid sitt
senaste besök förklarade statsråden sig också mycket
överraskade över de betydande naturtillgångar, som nu
börjat utnyttjas i Boliden.
Som nyss nämndes är det endast en ringa del av
malmen, som exporteras. Största delen lagras vid gruvan
i avvaktan på förädling, antingen den nu skall ske å
annan ort, då järnväg är nödvändig för transporten av
malmen, eller förädlingsverk skall byggas viel gruvan.
Det sistnämnda är det mest troliga, och enbart vid
förädlingsverket skulle ytterligare omkring 100 man få
arbete.
Ett nytt skede i Bolidsgruvans historia inledes i juni
månad i år, då de första malmtransporterna från
gruvan började. Någon järnväg har man icke, och man fick
därför lösa transportproblemet på annat sätt. Den
guld-haltiga arsenikmalm, som är avsedd för export, lastas
nu på särskilt för ändamålet konstruerade släpvagnar,
dragna av lastautomobiler, och köres på landsväg den
3 mil långa vägen till Klintfors järnvägsstation vid
bibanan Bastuträsk—Skelleftehamn. Här lastas malmen
på järnvägsvagnar, som för den ned till Skelleftehamn,
där den omlastas å fartyg f. v. b. utlandet.
Malmtransporterna ombesörjas på entreprenad av
automobilfir-man Bröderna Eorslund i Skellefteå och 5- à 600 ton
malm i månaden ha hittills transporterats. Två
lastbilar äro insatta å routen, vilka göra tre turer dagligen,
och kan sammanlagt på dagen lastas nå^ot över en
järnvägsvagn malm. Man beräknar att denna
seglations-säsong kunna exportera omkring 4 000 ton malm.
Det säger sig självt, att dylika transportanordningar
ställa sig oerhört dyrbara, och de äro naturligtvis
endast ett provisorium i avvaktan på järnvägsfrågans
lösning. Att få en järnväg till stånd för malmtransporterna
är ett livsvillkor för att Bolidsgruvan skall rationellt
kunna utnyttjas och bli av den betydelse för
Västerbotten, som man räknar med. Vederbörande tyckas också
ha insett detta efter långa funderingar, och att en
järnväg skall byggas, synes man vara på det klara med.
Emellertid står man och väger mellan olika projekt.
Antingen skall banan dragas till Kåge, då
malmexporten skulle gå över Kåge hamn, eller också blir
ändstationen Medle eller Finnforsfallets järnvägsstation å
banan Bastuträsk—Skelleftehamn, i vilket fall exporten
skulle gå över Skellefteå hamn. Att döma av de
uttalanden, som gjordes av kommunikationsministern viel
hans senaste besök i trakterna, blir det troligen Medle
-alternativet, som kommer att realiseras. Emellertid skola
de föreslagna olika sträckningarna under den närmaste
tiden noggrant undersökas av gruvbolaget. (Inom
parentes kan här nämnas, att gruvbolaget nyligen börjat
stakningen för en eventuell järnväg Boliden—Medle.
Detta arbete ledes av vägkonsulenten i Västerbotten,
kapten K. Kinch, Umeå.) Samtidigt har Skellefteå stad
igångsatt en utredning om utvecklingsmöjligheterna
vid Skelleftehamn, om nu malmexporten skulle taga
den vägen. Ty det är givet att åtskilliga
nyanläggningar fordras i hamnen för att tillgodose de nya krav,
som den väldiga malmexporten skulle ställa.
Resultaten av dessa undersökningar väntas föreligga om någon
månad eller så, varefter järnvägsfrågan slutligt skulle
avgöras.
Och sedan den frågan är klar hoppas man allmänt
här i Västerbotten, att länet skall gå en lycklig och
ljus framtid till mötes tack vare sina rika
naturtillgångar.
Ivar Frick.
Ferromangan enligt Greiners
metod.
Ferromangan utsättes, enligt vad erfarenheten visat
vid införande i järnbad, speciellt i kupolugn, för en
kraftig förlust genom bortbränning (oxidation),
erinras i beskrivn. över sv. patentet nr 61260. Denna
förlust är relativt mycket större än den förlust i kisel,
som uppträder vid tillsats av ferrokisel, ehuru kisel har
större frändskap till syre.
Orsakerna till detta förhållande hava hittills icke
kunnat fastställas. Försök hava emellertid visat, att
bortbränningen av mangan i avsevärd grad minskas om
också icke alldeles upphäves, om man använder en
legering av kisel, mangan och järn i proportion av
ungefär samma eller större viktsmängd kisel än mangan, så
att således på 1 atom mangan komma ungefär 2 atomer
kisel eller mera. Därvid bildas förmodligen en förening
Mn Si2, vilken tydligen är motståndskraftig gentemot
oxidation.
Enligt uppfinningen enl. ifrågavarande patent —
gjord av F. Greiner och patenterad i Sverige av
Maschinenfabrik Esslingen, Esslingen, Tyskland — blandar
man en sådan legering med cement eller ett annat
eldfast bindemedel och i denna form sättes densamma till
järnet. För detta ändamål finfördelas först legeringen
av kisel, mangan och järn, försåvitt den icke redan
föreligger i pulverformigt tillstånd, till omkring
hasselnötsstorlek, varefter den blandas med cement eller
liknande bindemedel och bringas att antaga bestämd form.
Dessa formsts-cken införas därefter i för varje gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
