Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
En resa genom Kopparbergs och Nora bergslager år 1772.
Av Peter Jacob Hjelm.
(Meddelat av Pehr Johnsson.)
(Slut fr. föreg, nr.)
Den 12 juli.
Efter bevistad gudstjänst i Nya Kopparbergs kyrka
inviterade assessorn Anders Wictorin oss att äta
middag på Stjernfors. Denna egendomen ligger av naturen
väl till oeh konster har icke sparats att öka den
förras behaglighet. Utom byggnader, som liär äro vackra,
har stora kostnader gjorts på ladugården, som står på
ett förut ofruktbart hälleberg. Där är mycken
kostnad, som nu icke synes. På båda sidor om stora
byggnaden äro rågångar upphuggna, som göra ett vackert
utseende. Man brukar här på orten flera förslager där
man äter och vistas hela dagen. Här är en
stångjärnshammare, såg och mjölhusen. Salbo hytta hörer hit, med
Runnebergs gruvor, utom egna fördelar, som därav
höra. Detta stångjärn är väl krediterat på vågen i
Stockholm. Kostsamma stengärdesgårdar äro här
anlagda. I drottning Kristinas tid fick Nya Kopparberget
tillstånd att hemma hos sig mynta 200 skepp., hälften
av Avestads avverkning och för den andra hälften skulle
de av kronan bekomma 100 daler. Myntmästaren
Markus Kock skulle därför anlägga ett myntverk, som han
tänkte förlägga till Stjernfors för dess goda vattendräkts
skull, men det kom icke till utförande.
Om morgonen företogs resan till Finngruvan, som
besågs i sällskap med geschwornen Sundius, som var
där på sin vanliga besiktning. Hällestenen är en vitgrå,
kvartsig, ganska fingrynig hälle flinta, av
bergsmännen kallad sprakberg, och bör för sin besynnerliga
beskaffenhet kallas grynflinta. Gångarten är ett svart,
skivaktigt hornblände. I denna står all
kopparmalmen. Korsgångar eller s. k. kalkslak, bestå av grov
fältspatsblandad grynflinta. Denna gruva må liknas
vid ett maskbo. Gångarna stryka sällan i ordentlig
rengång, men icke dess mindre i sina strekar. Rännor
och strimmor, dock utan avlösning i den ställning, som
nu skall nämnas. Malmfältet består av tät och utmed
varandra stående anvuxna jämnsidiga malmgångar och
skalar, vilket visar en strykning från N. till V. och S.
till Ö., divergerande med 40 gr. donläge — emot V.
Då vi voro i begrepp att slutligen bege oss till Lovisa
Ulrikas ort och hade passerat Kronschaktet för att vid
geschwornesänkningen taga av vägen åt detta ställe,
bände den olyckan, att gruvfogden Lars Persson, som
gick främst, antingen av oaktsamhet eller villgående
av den starka röken, som gjorde blossen dunkla, föll ned
i geschwornesänkningen, som var full med vatten av
tre famnars djup, utan att strax kunna upptagas eller
fås till liv. Sedan han efter nära en timmes väntan var
upptagen och i malmtrumman uppfordrad, blev
gesehwor-nen kvar, att försöka vad som blivit beslutat att
försökas, och resan forsattes till Segerfors silververk. Det
är mycket avsigkommet för malmens dålighets skull.
Har fått tillstånd att för understöds skull bygga en
hytta, som redan gått. Silvermalmen tages i
Kristine-bergs-, Svepare- och Karlsgruvorna. Vad under två år
blivit samlat var nu under tillverkning. Den fasta
malmen vaskas i 5 och 6 gånger. Den sämre kallas
vaskmalm, stampas sönder och vaskas samt rinner ur
vasklovarna i åtskilliga i golvet nedsatta cisterner, ur
vilka det rinner ur den ena i den andra och det som
tyngst och bäst är, sätter sig då på bottnen, vilket kallas
slikt. Detta samlas tillhopa och lägges på en järnplåt att
torkas. Det rundas vid ena ändan på ett järngaller så att
lågan allena slår in över godset, å järnhällen, som sluttar
litet åt andra ändan. Där tages sliktet ut, sedan det är
torkat, och blandas med vandrestmalmen på loven
framför smältugnen, varest det, jämte tillsats av slagg,
som vid föregående smältningar fallit för mera
lätt-smälthets skull. Ugnen var nästan så byggd som vid
kopparbruket, men var det här skorsten över härden.
Härden göres alnsdjup och alnsbred, av kolstybb och
ler blandat samman. Här bliva stora järnnasar och
verkbly bekommes vid utslikningen. Man hade fått över
6 skepp, därav efter hela detta års samling av malm.
Detta verkbly föres därpå till drivugnen till 2 skepp,
i sänder. Härden var gjord av utvalsad aska, som blivit
fuktad och uppstått på den uppvärmda grundmuren,
som var uppdragen liksom i tvänne flyglar; i den ena
av dessa inlades veden på järngaller, med något ris
ibland, som flammade bra. Därifrån var ett hål som
testen långt, varifrån lågan spelade in över testen, som
är detsamma som kapell i smått. Verkblyet ligger och
täcker mellan huvarna av järnplåt. Den är kullrig
inuti, överdragen med franskt ler, och tillklenad över
testen, där hon inpassas uti två hål framtill och
baktill ett, åt lågorna, som skola styra lågan runt ikring
och svalka ovanpå godset. Viel den andra flygeln har
man en öppning att se inunder. När det blir smält
sätter sig en rand, som liknar silverglitt, som tages ifrån
efterhand.
Detta bly brukas till sats vid driv- och finerugnarne,
isynnerhet det som rinner sist, då utstickning därmed
sker, som är något mer än gement bly. Detta skärbly är
begärligt för glasmästare. Finerugnen är belägen i ett
eget rum, varinnanför vikterna förvaras i en kammare.
Spisen är, som den brukas i kök, uppmurad med en ugn
av tegelstenar, lösa uppstaplade med ett hål framåt.
Nederst göres testen eller kapellen i själva spiselbottnen
av aska; denna göres så stor som kvicksilverkakan är.
Fore henne lägges på någ»n distans en järnhäll, som
hindrar kol att sätta upp testen och sedan fylles den
uppmurade ugnen med kol. I öppningen lägges ett torrt
trä, varmed kolen ständigt avslås. När massan smält
skummas hon med uppglödgad järnhake. Ju närmare
det lider mot slutet, ju mindre korn av silver fastnar
därpå, som alla samlas. Äntligen blir ytan klar som
en spegel. Då är hon ren, stelnar och om hon ej självmant
vidare spritar, så sticker man hål med en hake. Då
spritar hon så starkt, att man måste hälla något kallt
järn ovantill. Ingen mästare kan göra sådant arbete,
som den upphöjningen blir vacker. Silverstycket
uttages genom det hålet, som är framtill, och bör vara
inrättat efter kvicksilverkakans storlek..
Den 13 juli.
Vid det man samlade stuffer viel Haralds nu
ödelagda gruvor, steg man upp på den bredvid varande
Dalkarlshöjden, från vilken man har en skön utsikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
