Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Bollmans metod för borttagande av lukt från fetter och oljor.
Borttagandet av lukt från fetter och oljor sker
genom deras behandling med vattenånga, inleder man
vattenånga i fetter och oljor, så är härför en mycket
lång inverkningstid och förbrukning av relativt
mycket ånga nödvändig. Denna olägenhet har man sökt
avhjälpa därigenom, att man
bringar oljan och ångan i
beröring med varandra i motström
i fin fördelning och eventuellt
under anordnande av särskilda
serier. Men även vid detta
arbetsförfarande uppnås ej det
eftersträvade målet, emedan
oljans fördelning ständigt ännu
är en alltför grov, så att den
icke erbjuder en tillräcklig
ar-betsyta för vattenångans
inverkan.
Dessa olägenheter bliva
emellertid undanröjda, säges i
beskrivningen till sv. patentet nr
61359, gällande en uppfinning
av II. Bollman, Hamburg, på
sådant sätt, att det lyckas att
avlägsna den oangenäma lukten
och smaken ögonblickligen
under användande av minsta
möjliga ångmängd.
Enligt Bollman betjänar man sig av en anordning,
som består av avdelningar för oljans införande och
finfördelning, mellan vilka avdelningar äro inkopplade
avdelningar med värmeelement eller värmekroppar.
Den eventuellt förvärmda oljan eller fettet insuges me-
delst en med överhettad vattenånga driven ånginjektor
och införes i anordningens första avdelning, i vilken ett
förminskat lufttryck råder. Genom vakuumet
åstadkommes en dimmbildning av vattenångan. Denna med
luktande ämnen belastade vattenånga avsuges genom
vakuumledningen, under det att oljan förtätas till
droppar och flyter vidare nedåt. Den kommer till den
följande mecl värmekroppar försedda avdelningen,
varest den befrias från ännu vidhäftande fuktighet, som
återvänder i ångform till den övre avdelningen och
likaledes avsuges. Oljan rinner däremot vidare nedåt,
samlar sig vid avdelningens nedre del, och överföres
återigen genom en ånginjektor in i den nästa
avdelningen, varest samma förlopp återupprepas, osv. Då
vid oljans finfördelning en betydligt större yta
åstadkommes än vid de hittills brukliga förfarandena,
förmår den använda ångan att ögonblickligen
inverka på de finaste partiklarna och avlägsna alla
med vattenånga flyktiga beståndsdelar, varigenom
en hög ekonomi med hänsyn till behandlingssättets
varaktighet och mängden av den erforderliga ångan
uppnås.
Anordningen består av ett antal avdelningar 1 och
de emellan dessa inkopplade
uppvärmningsavdelningarna 2, vilka äro försedda med värmerör 3. I
avdelningarna 1 finfördelas oljan medelst ånginjektorn 4.
Efter lämnandet av värmeavdelningarna 2 samlar sig
oljan i behållarna 7. Med 5 betecknas en
vakuumledning, genom vilken vattenånga samtidigt avsuges. Den
renade oljan lämnar anordningen genom röret 6.
Värmeångan inträder i värmeavdelningarna genom
rör-stutsarna 8 och lämnar dem genom rörstutsarna 9.
K. Nn.
över dalar och vattendrag. Efter middagen samlades
stuffen vid alla gruvorna och besågs smältverket.
Kall-rostningen var en tid utur bruk här, emedan
fingruv-malmen, som därtill nyttjades, var med ringa svavel
bebunden, men nu ha de vänt sig därvid igen, sedan
andra malmer blivit nyttjade ur de andra gruvorna.
Kallrosten anlägges i sandbete. Slagghögarna voro så
stora, att 70 à 80 lass malm kan inläggas. På tvären
lägges 3 à 4 björkresar 4 à 5 tum tjocka och där över
en halv aln ved, som kallas hult. Därpå kolas
varefter malmen lägges till. De svavelbundnaste
malmerna läggas på sidorna, att därmed upphjälpa lågorna.
Sedan kolas och lägges allt i ro. Sist täckes den med
sylta och tändes an i vackert väder, så att allt på
en gång brinner. Är hon väl lagd brinner hon i 6 à 8
dygn, annars blott i 2 à 4 och blir stenen då gärna
utanpå röd, så att man ser utvecklingens gång.
Motorvagnstrafiken i Danmark.
Danska statsbanorna hava för avsikt att övergå till
motorvagnsdrift i största möjliga omfattning. Enligt
föreliggande förslag har man indelat järnvägslinjerna
i 3 klasser. I den första skola motorvagnarna helt
ersätta ångtågen, i den andra skola motorvagnarna
övertaga persontrafiken samt den lätta godstrafiken och i
den tredje skola motorvagnarna komplettera ångdrif-
ten för utökandet av antalet tåglägenheter. I den senare
klassen har man särskilt tänkt sig sådana linjer, där
expresstågen förmedla trafiken mellan de större
städerna, under det motorvagnarna skulle ombesörja
uppsamlings- och avlastningstrafiken för
mellanstationerna. Hittills är beslutat att anskaffa 10
bensinmotor-vagnar.
Enligt Dansk Jernbaneblad har nyligen en ny
motor-vagnstyp insatts i trafik på danska järnvägar. Det är
en av danska waggonfabriken Skandia tillverkad
dieselelektrisk motorvagn. Den löper på 4 länkaxlar, av
vilka de båda yttersta äro drivaxlar. I vagnens båda
ändar finnes en förarhytt. I den ena av dessa kan även
inrymmas en del resgods och styckegods. Vagnen har
en 6-cylindrig dieselmotor, som vid 500 varv i minuten
utvecklar 210 hkr. Dieselmotorn står i omedelbar
förbindelse med en likströmsdynamo, vilken alstrar den
för vagnens framförande erforderliga strömmen, som
därifrån går vidare till två elektromotorer, vilka genom
en kugghjulsutväxling verka på drivaxlarna. Så länge
vagnen skall vara i gång, måste föraren hålla veven i
ett visst läge. Så snart han släpper den, stannar motorn,
vilket är meningen att. utgöra ett säkerhetsmoment mot
den risk som annars föreligger vid enbemanning.
Motorvagnens tjänstevikt utgör 40 ton och den kan
framföras med en största hastighet av 60 km i timmen.
Sammanlagt äro vid danska privatbanor 11
motorvagnar i trafik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
