Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Fig. 1. Exteriör av Lina tegelbruk, tillhörigt Ab. Mälardalens tegelbruk. Detta bolag grundades 1914 och har
utvecklats därhän, att det numera driver 20 bruk. Den årliga produktionen uppgår till ca 35 milj. tegel.
Tillverkningen utgöres av fasad-, mur- och taktegel samt dräneringsrör. Bland större leveranser märkas Stockholms
Stadshus, K. tekniska högskolan, Högalidskyrkan, mfl.
och bränningen pågår en eller flera veckor. I vårt lane!
torde bränning på detta sätt numera ej förekomma.
Det vanligaste sättet är dock att bränna teglet i
ugnar, framför allt de bränslebesparande ringugnarna.
A^arje sådan avdelas vid insättningen i flera ugnsrum
(16—24 st.) efter varandra i en fyrkantig, rund eller
oval krets med gemensam skorsten så att de bortgående
glödande gaserna från ett igång varande ugnsrum få
passera genom ett eller flera andra rum, innan de
utsläppas i skorstenen. Den värme, som bortgår från de
brända, svalnande kamrarna, kan genom kanaler
inledas i de kamrar, där bränningen ej påbörjats, och
därvid nyttiggöras för uttorkning av råteglet. Denna
anordning kallas smocksystem.
Taktegel tillverkas av vanlig fetare tegellera i trä-,
gips- eller metallformar. För något tiotal år sedan
började man forma ornament samt golv- och
vägg-plattor ävensom vanligt tegel genom att i metallformar
under starkt trj*ck sammanpressa torkad och
pulveriserad lera. De svenska lerorna lämpa sig dock ej för
denna metod.
Den första mera betydande förbättringen av
tegelfabrikationens teknik var konstruktionen av
ringugnar 1858, varigenom ungefär 60 % av bränslet
besparades.
Genom ringugnar möjliggjordes kontinuerlig drift.
Ytterligare förbättringar av ugnskonstruktionerna ha
förekommit ända till sista tiden, vilket medfört ett
förbilligande av produktionen.
Mot slutet av 1850-talet började man i Tyskland
använda tegelpressar drivna av ångmaskiner. Numera
är strängtegelpressen nästan allenarådande; handform-
ningen användes dock i vissa fall vid tillverkning av
fasadtegel. Medan 1860 en van formare och två
pojkar gjorde 150—200 tegel per timme, tillverkades år
1900 medelst valsverk och ångtegelpress 3 000—4 000
st. per timme, varvid kraftåtgången uppgick till 12—
30 hkr och arbetareantalet utgjorde 3—5. Trots detta
spelar den mänskliga arbetskraften en betydande roll.
Knappast i någon industri, vars produkter äro så
likformiga. möta så stora svårigheter för användandet
av maskiner som i tegelindustrin. Orsaken härtill är
lerornas olikhet med avseende på kemisk och
fysikalisk sammansättning, föroreningar och vattenhalt, av
vilka omständigheter lerornas formbarhet och
förhållande vid bränningen äro i hög grad beroende.
Den tidigare tegeltillverkningen försiggick till
största delen under bar himmel; säsongen var därför i
mellersta Tyskland blott 5—6 månader, och dessutom
måste korta avbrott göras vid oväder. Efter införandet
av ringugnen och maskindrift förlades hela
tillverkningen under tak för att möjliggöra ostörd drift
oberoende av väderleksförhållandena. Någon utsträckning
av säsongen medförde detta dock ej; avgörande
därvidlag var torkningen, som skedde med sol och luft i
öppna torklador och som därför ej kunde pågå mera än
under den period, då man var säker för nattfrosten. Ett
steg i riktning mot drift året om var inrättandet av
torkrum i ugnsbyggnaden, varigenom avbrottet i
Tyskland kunde förkortas till 2 à 3 månader på vintern.
Man fick härigenom större möjlighet att bibehålla en
fast arbetsstam hela året om, som sedan efter behov
kunde utökas under sommaren. Det är en av de stora
svårigheter, med vilka de bela vintern stillastående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
