- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofjärde årgången, 1926 /
396

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

396

INDU STRITIDN INGEN NORDEN

Fig. 2. Interiör av Lina tegelbruk. (Se även fig. 1.)

bruken hava att kämpa, att de skolade arbetarna
skingras under vintern och ofta taga annan sysselsättning,
som de sedan ej vilja lämna.

Kontinuerlig drift året om möjliggöres genom
införande av torkugnar, vilka emellertid betyda en
avsevärd fördyring av produktionen och därför erhållit
sin stora användning vid tillverkning av finare
tegel-sorter. I Sverige användas de i mycket ringa
utsträckning vid fabrikationen av byggnadstegel. Däremot ha
tekniska förbättringar medfört, att användandet av
torkrum i ugnsbyggnaden tilltagit. Drift under större
delen av året blir då ekonomisk, särskilt vid
taktegeltillverkning.

Tegelfabrikationen var till en
början en bisysselsättning till
lantbruket. Varje större gods
hade sitt bruk, som levererade till
trakten omkring. Förklaringen
härtill var de höga
transportkostnader och den ringa tekniska
utrustning, som behövdes. Först
under senare hälften av 1800-talet
började tegelindustrin utveckla
sig till en självständig industri.
I närheten av de stora
avsättningsmarknaderna uppstodo då
stora bruk. vilka tack vare de
sjunkande transportkostnaderna
och förbättrad teknisk utrustning
alltmera trängde tillbaka den som
bisysselsättning drivna
tegeltillverkningen. Denna utveckling har
dock fortskridit mycket ojämnt i
olika produktionsområden med
hänsyn till olikhet i klimat och
avsättningsförhållanden. Relativt
sakta torde den ha gått i vårt
land, där ännu några hundratal
småbruk existera. Många av dem
äro dock ej i drift alla år utan
ligga stilla under
lågkonjunkturerna.

Såväl i Sverige som i Tyskland är
ringugnssystemet det förhärskande. I
regel ha de svenska bruken blott en ugn,
vars storlek varierar avsevärt;
undantagsvis förekomma dock två ugnar.
Största spridningen i vårt land vid de
moderna fabrikerna har det s. k.
Svedalasystemet vunnit; själva ugnen ligger där
i byggnadens bottenvåning och däröver är
torkrum ordnade i flera våningar.
Fördelen härmed är, att transporten minskas,
och en förlängning av säsongen
möjliggöres genom att en del värme från
ugnen hindrar frysning under torkningen.
Det stora flertalet brak har emellertid
fortfarande torklador, varest torkningen
sker med sol och luft.

Ugnsanläggningarna vid de större
svenska bruken torde vara fullt
jämförbara med de tyska, engelska och danska
i fråga om modernitet, medan de norska
ligga något efter; så saknas t, ex. i Norge
på de flesta stallen »smocksystem» vid
ringugnarna.

Till största delen användes i vårt land
kol för uppvärmning av ugnarna och
alstrande av energi åt maskinerna; i någon
utsträckning brakas även torv och sågavfall, särskilt för
blandning med kolstybb. Användningen av elektrisk energi,
vilken här sällan genereras av ångkraft, är
emellertid kraftigt växande. Vattenhjul och turbiner, som
år 1896 lämnade 1/5 av energin, sakna numera
betydelse på ett par fall när.

Utom tegelpressar, som ju förekomma vid så gott
som alla bruk. användas vid tegeltillverkningen inga
mera betydande maskinella hjälpmedel. De viktigaste,
särskilt vid taktegelbruken använda, äro
desintegra-torer och kulkvarnar för målning av bräckaget. Detta
uppgår ofta till 10- 15 % och användes som magrings-

Fig. 3. Parti av Slottsmöllan® tegelbruks exteriör. Redan i mitten av 1200-talet
tillverkades tegel vid Slottsmöllan, strax norr om det 1307 stadsprivilegierade Halmstad. Sedan
Halland 1645 avträtts till Sverige, övergick tegelbruket i svenska statens ägo. På
1840-talet köptes det av fabrikör J. R. "Wallberg. Dennes söner Isak och Wilhelm överläto
bruket 1857 på Wallbergs Fabriks ab., vilken firma fortfarande äger detsamma. Tillverkningen
uppgick år 1913 till ca 4 milj. diverse tegel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1926/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free