Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ND ü STR I T I DN I NGEN NORDEN
125
terferenscirklarna varandra mer och mer mot periferin.
Även här kan man fastställa om ytan är konvex eller
konkav. I förra fallet vandra interferenscirklarna utåt,
om man trycker på glasets ena sida och i senare fallet
inåt.
Varje olika våglängd motsvarar en viss färg i
spektret. Dagsljuset är sammansatt av alla färger, vars
våglängder ligga emellan 0,66 fi (rött) och 0,43 fi
(violett). Varje färg motsvarar ett annat avstånd emellan
nivåytorna och således en annan bild av
interferens-linjerna. Är en viss färgs våglängd känd, så är
nivåskillnaden emellan tvenne interferenslinjer av samma
färg lika med halva våglängden eller för praktiska
mätningen med t. ex. natriumljus i genomsnitt lika
med 0,3 fi.
(Forts.)
Körhastighet enligt lag.
Det stora problemet för vår väg- och gatutrafik är
ove-dersägligen, huruvida lagbestämmelser om största
tilllåten körhastighet äro till övervägande skada eller gagn.
Nuvarande bestämmelser kritiseras oavlåtligt och med
skärpa av bilisterna, ja en mycket utbredd mening
råder, att körhastighetsparagrafer äro av ondo och måste
avskaffas ofördröjligen, m. a. o. att man må äga frihet
köra med den fart samvetet och självförtroendet
medger. Uti ingressen till sitt föredrag »Pressen som
främjare av trafikkulturen» i Publicistklubben härförleden
påvisade K. automobilklubbens sekreterare, kapten Axel
Norlander, hurusom de flesta bilister i vårt land, att
icke säga alla, synda mot lagens föreskrifter i fråga om
högsta tillåtna körhastigheten. Enahanda, deklaration
har tidigare av bilister avgivits — att döma efter
referat i tidningarna mecl en förbluffande öppenhet och
nonchalans gentemot lag och förordning.
Sådana deklarationer synas, betecknande nog, icke ha
väckt protester eller beivranden i vårt gamla lagbundna
folksamhälle, utan tyckes det, som om allmänheten hört
eller läst desamma med den tvekan om rätt och orätt,
som någon gång påkommer även clen mest
väluppfost-rade rättsstatsmedborgare. Vem har rätt, lagen eller
lagbrytaren? Tanken svindlar för det fall, att lagen skulle
vara den som har orätt. Men å lagbrytarens sida — kan
det inte tänkas att han i förevarande avseende icke har
orätt? Lyckligtvis finnes i sådan dilemma en tredje
part, efter vilken frågetecknet kan sättas: lagstiftaren.
Är det möjligt, att denne kan ha felat?
Ett bejakande svar på denna sista fråga är tydligen
vad våra bilisters kritik och opposition innebär. Och
förresten: ådagalägger ej all världens lagstiftnings
historia, hurusom efterföljande släkten, ja ibland tätt på
varandra följande parlament måst korrigera eller rentav
slopa de tidigares straffparagrafer .. .? Svaret är
mycket enkelt och kort: Utvecklingen!
Bilismens krav på frihet från
maximumhastighets-bestämmelser är beledsagat av onekligen mycket
påtagliga argument av praktisk och teknisk art. Men
detsamma kan sägas även om den motsatta sidans krav.
Bilisten säger: Det är ju absurt, att jag på öppen, bred,
god väg med fri sikt åt sidorna och hundratals meter
framåt ej skall få använda den högsta fart jag
behärskar. Lagstiftaren har hittills sagt: Det är nödvändigt
att begränsa körhastigheten, emedan de bästa bilisternas
omdöme och skicklighet ej kan anses kvalificerande för
hela trafikkomplexet på gata ocli landsväg.
Hur skulle det nu vara, om lagstiftaren inför den
aktivt uppträdande massan av bilister tillika med den
tvekande övriga allmänheten medgåve, att skäl nu syntes
föreligga att borttaga bestämmelserna om
maximumhastighet — bland dessa skäl införstått
nödvändigheten att borteliminera ett mer eller mindre förklarligt och
öppet lagtrots — samt beslöte i enlighet med detta
medgivande? Bleve det bättre ställt därefter för bilisterna
och för clen stora allmänheten? Bleve vinsten av
lagtrotsets frånvaro ej mångdubbelt och ödesdigert uppvägd av
katastrof rättegångar i vida större utsträckning än nu
är fallet? Detta är ett landtrafikens Skylla och
Karyb-dis — och lagstiftningens. Problemets svåra
beskaffenhet kan icke förnekas.
Det mest ovissa av allt är, vilken gracl av
trafikkultur Sveriges befolkning skulle ådagalägga såsom
uppnådd, sedan körhastigheten på gator och vägar
frigjorts. Kapten Norlanders upplysande och med
erkän-nansvärd opartiskhet avfattade föredrag i
Publicistklubben gav dock visshet i det avseendet, att man
inom ledande bilistkretsar dömer svenska folket
mycket strängt i fråga om dess uppförande på gator och
vägar. Tal. vädjade kraftigt till pressen att bidraga till
hyfsande av »den allmänna landsvägstonen». »Inom
alla trafikantgrupper löper som en röd tråd
hänsynslöshet, ohövlighet och okunnighet om gällande
trafikföreskrifter». Pressen borde, sade tal., inrikta sina
ansträngningar på att utjämna den spänning, som ofta
förekommer mellan olika trafikantgrupper. Då från detta
håll. väl det mest representativa i sitt slag, kan
framställas anmärkningar av så allvarlig innebörd, är ej
underligt om lagstiftaren tvekar att slopa de för bilisterna
så tråkiga paragraferna.
Hr Norlander nämnde några länder, där
hastighets-bestämmelser ej finnas och där man trivs utmärkt med
detta förhållande. Varför skulle ej Sverige likaså väl
kunna hava och vårda clenna frihet? — en fråga, som
ligger nära till hands.
Ett experiment: våra nu gällande
hastighetsbestämmelsers upphävande under ett à två års tid, så att våra
bilister finge sin vilja fram? Men med befogenhet för
höga vederbörande att avbryta experimentet, om det
ginge på tok.
Då bleve åtminstone alla dessa smårisker, som vi
och fra Justitias anseende nu dagligen löpa, integrerade
till efl. PHrø stor generalrisk. Chr. S.
Aluminiums 100-årsjubileum.
Innevarande år är det ett århundrade sedan Friedrich
Wöhler först framställde rent aluminium. Ehuru
denna metall är clen som är allmännast förekommande
av alla metaller, i det den med nästan 8 % ingår i
det fasta jordskalet, så medförde dock de stora
svårigheterna att reducera aluminium ur dess föreningar, att
det först så sent blivit bekant och först på nyare tid
i stort kunnat framställas på elektrolytisk väg.
Utgångsämnena för erhållande av aluminium äro
kryolit, bauxit och ren lerjord. Wöhler, som år 1827
verkade som professor vid en nygrundad yrkesskola i
Berlin, framställde under sina experiment aluminium på
det sättet, att han till vattenfri aluminiumklorid
tillsatte kalium, varvid man ej får glömma, att
framställningen av såväl vattenfri aluminiumklorid som av
kalium vid den tiden var förenad med icke obetydliga
svårigheter. Eörst år 1845 lyckades det Wöhler att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
