Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
INDU STRITIDNINGEN NORDEN
erhålla aluminium i kompakt tillstånd. Samma år
lyckades det även den franske kemisten Henri Etienne
Sainte Cldire-Deville att, utgående från Wöhlers
upptäckt, framställa aluminium i större skala och likaså
även för den tyske kemisten Robert Wilhelm Bunsen
på elektrolytisk väg. Det är på Bunsens försök under
år 1854, som den nuvarande metoden för framställning
av aluminium grundar sig. Samma år anställde även
Sainte Claire-Deville ytterligare försök; han föreslog att
i stället för vattenfri aluminiumklorid såsom
utgångsmaterial använda aluminiumnatriumklorid och ’såsom
sönderdelningsämne natrium i stället för kalium. Sainte
Claire-Deville gjorde redan då den iakttagelsen, att det
var nödvändigt att ersätta den under elektrolysen
minskade halten av aluminium i smältan genom tillförsel
av aluminium. Bunsen och Sainte Claire-Deville, som
utförde sina undersökningar jämsides, kommo till det
resultat, att aluminium kunde framställas genom
elektrolys av dess smälta, vattenfria föreningar under
ständig tillsats av aluminiumoxid. Vid denna tid ansåg
man det dock icke för nödvändigt att hålla smältan
flytande genom uppvärmning av smältdegeln utifrån,
sannolikt beroende på att elektrisk kraft då var
alltför dyr.
Napoleon III lämnade Sainte Claire-Deville rikligt
understöd för att anställa försök i stort. I Javelle vid
Paris framställde han år 1855 aluminium
fabriksmässigt och utställde samma år på
världsutställningen i Paris de första aluminiumbarrerna. Enligt detta
förfarande av Sainte Claire-Deville har man i själva
verket under 30 år arbetat i fabriker i Nanterre och
Salindres.
År 1862 föreslog Monk t ön att i en retort upphetta
en blandning av aluminiumoxid och kol genom
elektrisk ström till oxidens reduktionstemperatur. Denna
metod tillämpades av bröderna Cowles i Milton vid
Stoke ön Trent och i Lockport i New York. De
lyckades år 1887 framställa aluminium i legerad form
genom smältning av en blandning av korund,
grovpulvri-serat kol och koppar medelst elektrisk ström, tillförd
från kolelektroder.
Den metod, som vunnit den vidsträcktaste
tillämpningen och som möjliggjort framställningen av
aluminium till nuvarande låga pris, härrör från P. Héroult.
Enligt dennes metod användes en med kol infodrad cell,
i vars botten ä,r anbragt en gjutjärnsplatta såsom
negativ elektrod under det att den positiva elektroden bildas
av ett knippe kolstänger. Cellen fylles med kryolit,
som smältes medelst den elektriska strömmen mellan
elektroderna. Pulvriserad ren lerjord inmatas så länge
processen pågår. Den erforderliga smälthettan lämnas
därvid av elektrolytströmmen själv.
Huru priserna på aluminium ha förändrats under
årens lopp, framgår av nedanstående tabell, som
angiver priset för ett kg aluminium.
1855 från fabriken i Deville....................2 150 kronor
1856 » » i Nanterre ................270 »
1857 » » i Salindres ..............215 »
1886 » » i Hemelingen ..........63 »
1890 » » i Neuhausen ............24,60 »
1897 » » 2 »
och nu................................................1,90 »
Sd.
Nya uppfinningar och fabrikat i marknaden.
XIII. Faxéns räkneapparat.
Närstående fig. 1 och 2 visa schematiskt en av J. H.
Faxén, Partille, konstruerad räkneapparat (sv.
patentet nr 62598).
Ett underlag 1 är försett med en tapp 2, varå en
knapp 6 är vridbart upplagd. En undre skiva 3 är fast
förbunden med vridknappen. En övre skiva 4 är
vridbart anbragt på densamma. En visare 5 är likaledes
vridbart anbragt på vridknappen.
Eör att armen 5 icke skall medfölja vid skivornas
kringvridning, kan den förses med en mot underlaget
verkande friktionsanordning 7. För att den övre skivan
4 icke skall medfölja vid den undre skivans eller
armens kringvridning, förses även denna med en mot
underlaget verkande friktionsanordning 8. Den övre
skivan kan förses med en knapp 9 för skivans
kringvridning.
Den undre fasta delen kan förses med periferisk
skala av logaritmisk eller annan indelning 14. Armen 5
kan likaledes förses med skalindelning.
Skalindelningarna å delarna 1 och 5 kunna nu utgöra koordinater
i ett polärt koordinatsystem, varvid visarens gradering
tjänstgör som radius vector.
Å den övre skivan 4, som kan göras genomskinlig,
samt å den undre 3 kan man upprita en kurva 10 resp.
11, som symboliserar ett algebraiskt uttryck t. ex. en
beräkningsfomiel, varvid koordinatsystemets
grundlinje å vardera skivan kan betecknas med streck 12 och 13.
Genom inställning av skivorna och armen på olika sätt
Fiq.l.
f-
i förhållande till skalindelningarna kan man direkt
avläsa sökta värden av eljest svårlösta beräkningsformler
t. ex. formler för beräkning av armerade
betongkonstruktioner. Rits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
