Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Var och en av de tre karlarna har en bröstmikrofon med
direkt förbindelse med motsvarande inställares
huvudtelefoner vid pjäserna. Sidvinkelavläsaren läser t. ex.
»Höger 10! Höger 15! Höger 20!» osv.
Höjdvinkeltill-skotten låta så här: »+ 5! +10! + 15!» osv. Temperaren
hör i sin telefon: »5 500! 5 300! 5 200!» osv, och så
följa instrument och pjäser ständigt den annalkande
flygaren, som icke anar att ett tiotal ögonpar i skarpa
optiska instrument följa varje meter av hans väg, och
att ett dussin granater ständigt hållas färdiga att
kastas in i pjäserna för att efter några tiotal sekunder
brisera i hans närhet och slunga hundratals sprängstycken
mot hans maskin.
När eldledaren finner, att hela
eldledningsmekanis-men är i gång, och att målet kommit inom lämpligt
håll, kommenderar han t. ex.: »Tre lag eld!» Och så gå
skotten i tät följd. Så snart sista skottet gått, börja åter
avläsarna att telefonera in sina element, och så är
batteriet berett att avge en ny salva. Eldledaren väntar
otåligt på skjuttidens slut för att se, hur elden ligger.
Kanske avger han en ny grupp, innan de första skotten
hunnit fram. Kanske väntar han för att först se verkan
av det första dussinet. Nu gäller det, om flygaren
infinner sig på mötesplatsen, »le rendez-vous dangereux»,
eller kanske sett blixtrarna från kanonmynningarna
och »dyker». Går han rakt fram, ser han sig plötsligt
omgiven av ett dussin svarta, ilskna brisader, de fyra
fcrsta komma nästan samtidigt och från den första till
den sista förflyter knappt mer än 5, högst 8 sekunder,
en allt för kort tid för utförandet av en undvikande
manöver. Även om elden icke ligger så nära, att
materiell verkan uppnås, torde dock en dylik skur vara
tillräcklig för att tvinga flygaren att vända, att släppa
sin uppgift, åtminstone för tillfället. Går han rakt på,
kommer annars en ny skur inom en halv minut eller
förr.
Om flygaren genom störtflygning, spinn eller dylikt
söker undvika elden, släpper batteriet honom icke. Så
snart han tar upp maskinen och går på rak kurs igen i
något tiotal sekunder, så kastar sig batteriet på nytt
över honom med en ny skur på ett dussin brisader.
Ett våldsamt, väl förberett eldöverfall och ett segt
och envist förföljande till yttersta gränsen av effektiva
verkningsområdet, sådan är luftvärnsskjutningens
karaktär.
VII. Luftvärnsartilleri — brandkår.
Luftvärnsartilleriets utveckling pågår alltjämt.
Pjäser, instrument och metoder förbättras år från år. Ju
mer fulländad materielen blir, desto större bli
utsikterna, att den skall fylla sin uppgift att skydda land och
armé mot fientliga luftanfall.
Eör att icke skrällarna av flygarnas bombträffar i
vår stads hjärta skola blanda sina röster i den
helveteskonsert, som ett luftanfall i stor stil måtte vara, för
att icke våra hus och hem skola läggas i ruiner, måste
vi skaffa oss ett kraftigt, dvs talrikt, väl utrustat och
väl utbildat luftvärnsartilleri. Det är icke nog med
pjäser och ammunition, det måste även finnas
instrument, strålkastare och —• övad personal.
Lika väl som varje välordnat samhälle har en
effektiv brandkår, färdig att möta den röde hanen, om han
slipper lös, lika väl bö-r en stad, som i sig innesluter
ofantliga kulturella och materiella värden genom
anskaffning av luftvärnsartilleri och jaktflygeskadrar i
tid sättas i stånd att skydda dessa värden mot fiendens
säkerligen första krigshandling, ett luftanfall mot
huvudstaden. Det är en brandförsäkring, som kanske en
gång skall visa sig värd cle dyra premierna.
Aluminotermisk svetsning, Blocks metod.
Hopsvetsning av stumt mot varandra anliggande
arbetsstycken, speciellt skenor, på aluminotermisk väg
tillgår så, att vid antändning av en av aluminium och
metall- (järn-) oxid bestående blandning (ternxit)
metalloxiden av aluminiummetallen reduceras till
varmflytande metall under mycket kraftig
värmeutveckling, vilken metall tjänar till svetsning.
Denna aluminotermiska eller aluminogenetiska
svetsning har i allmänhet utförts:
antingen på sådant sätt, att skenorna, eventuellt
efter inläggning av ett mellanstycke, pressas mot
varandra, varefter ändytorna genom omgjutning med
aluminotermisk metall bringas att antaga
svetsningstemperatur och hopsvetsas genom stukning,
eller så, att skenorna placeras på ett visst
bestämt avstånd från varandra och den
aluminotermiska metallen under bibehållande av detta avstånd
ingjutes och smältes tillsammans med materialet i
skenorna, varvid i båda fallen före den aluminotermiska
behandlingen en förvärmning kan ske i en fogen
omgivande form.
Det första förfaringssättet har den nackdelen, att en
förhållandevis stor mängd av den aluminotermiska
massan erfordras för clen uteslutande utifrån skeende
upphettningen av de utan mellanrum fast mot
varandra, pressade skenytorna till svetsningstemperatur.
Detta även vid förvärmning, som likaledes dåligt
påverkar cle otillgängligt inklämda ändytorna, och trots
detta speciellt den centrala delen av skenhuvudets
tämligen stora tvärsektionen icke alltid eller icke
tillräckligt bringas att antaga en likformig
svetsningstemperatur. Vidare förefinnes risk för att oxiclskiktet, som
under förvärmningen bildas i eventuella trånga
springor mellan skenornas resp. insatsstyckets mot varandra
klämda ändytor, icke fullständigt upplöses av den
aluminotermiska gjutmassan. Nackdelen vid det andra
förfaringssättet, viel vilket en mindre mängd termit
förbrukas, ligger däri, att man har clen aluminotermiska
metallen i den för stor påkänning utsatta skenfogen,
vilken metall ofta icke äger samma hållfasthet som
själva skenmaterialet, även om man såsom reclan
föreslagits, förmedelst en lämplig klämapparat genom
skenornas sammanpressning komprimerar och
förtätar den i skenskarven ingjutna metallen.
Detta är i sak den motivering som inleder
beskrivningen över sv. patentet 63267, uttaget av tyske
ingenjören I. Block, Berlin-Lichtesfelde.
För att avhjälpa nämnda olägenheter förläggas
enligt Blocks uppfinning de ändar, som skola svetsas
ihop, på ett visst avstånd (omkring 10 mm) från
varandra, varefter cle under bibehållande av detta avstånd
genom igjutning av aluminotermisk metall bringas att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
