Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
plan, Y, blir då 2D2; antag vidare att kuben II har
sidan d och avskärningsvägen ; avskärningsytän per
plan. Y1; blir 2d2. Antaga vi vidare att avskärningen
i båda fallen sker efter tre plan, erhålla vi
Aj = Sa-3-2.D2-l = S„3Y1, och
A, = Sä • 3 • 2 ■ d2 • 1, = S4 SYjlj samt
För att arbetet skall förhålla sig såsom ytorna, måste
tydligen villkoret 1 = 11 uppfyllas. Biing själv säger
att för elastiska kroppar detta villkor är orimligt,
således skulle, om Bring ej gjort sig skyldig till ett
felslut. han rätteligen kommit till den slutsatsen, att
Rittingers lag icke kan vara riktig. Följden av det
felslut, som Bring gjort, är att resten av Brings
uppsats så att säga hänger i luften och att
konsekvenserna av hans tankegång, då denna vilar på oriktiga
förutsättningar, icke kunna vara riktiga. Hade Bring
logiskt genomfört sin tankegång, skulle han sålunda
hava minst lika kritiskt behandlat de försök, vilka
utförts för att verifiera Rittingers lag, som ban
behandlar försöken att bekräfta Stadier—Kicks lag.
Bland andra oklara punkter i ifrågavarande uppsats
märkes, att Bring i sina tabeller I och IV angiver de
reciproka värdena av kornens medel diameter i
millimeter uttryckta i millimeter. Om man inverterar
värdet 0,01 mm erhåller man väl - 100 mm"1 och ej
mm
100 mm, som Bring antager. Ytterligare
egendomlig-heter och felaktiga slutsatser i uppsatsen i fråga äro
ej svårt att påvisa, men de redan anförda torde vara
tillfyllest för att belysa kvaliteten av Brings inlägg.
Alltjämt övertygad anhängare av Rittingers lag har
Bring funnit lämpligt att publicera ytterligare två
uppsatser berörande krossningsfrågan, nämligen dels
»Något om malmers och bergarters krossningsmotstånd
ur anrikningssynpunkt» och dels »Om jämförande
beräkningar av krossmaskiners effekt», båda i
Jernkontorets Annaler år 1919 å sid. 164 och 520 resp. I den
förra uppsatsen söker Bring med tillhjälp av
hejareförsök utröna krossningsmotståndet hos mineral och
bergarter, men begår därvid det- för övrigt ej ovanliga
misstaget att sätta likhetstecken mellan
krossningsmotstånd och hårdhet. I de fall där han funnit differenser
mellan hårdhetsskalan och krossningsmotståndet
försöker han förklara detta förhållande genom att
åberopa, att utpräglade genomgångar underlätta
krossningen. Såsom var och en, som sysslat aldrig så litet med
frågan om materielens hållfasthetsegenskaper, vet,
bestämmer man med slagprov icke alls materielets
hårdhet, utan dess slaghållfasthet eller seghet. Hade Bring
i sin provserie medtagit materialet gummi, hade han i
sin tabell måst upptaga detta ämne såsom det
»hårdaste» av alla de undersökta proven. Hade Bring å
andra sidan beaktat de ord av vår kände
anriknings-expert. dr. Gustav Gröndal, vilka återfinnas i
Jernkontorets Annaler år 1910 sid. 386, nämligen »En.
spröd men hård malm låter lättare krossa sig än en
en seg och mindre hård», hade han väl knappast gjort
sig skyldig till en förväxling av nötningsmotstånd och
seghet. Något enkelt samband mellan ett materials
hårdhet och seghet har f. ö. ännu icke kunnat påvisas
av de vetenskapsmän, som arbeta på detta område.
I den andra uppsatsen av de nyssnämnda redogör
Bring först för Bells år 1917 publicerade försök att
verifiera Rittingers lag och övergår därefter till att
diskutera en del av honom själv utförda hejareförsök,
som också avse att bekräfta Rittingers lag. I vissa fall
finner Bring att relativt god överensstämmelse ernås,
i andra fall är den mindre god, men i varje fall visa
försöken bättre överensstämmelse med producerade
Rittingerenheter än Stadierenheter. Vid diskussionen
av avvikelserna framhåller Bring, att dessa måste
hänföras 1 ill felkällorna; detta påpekande torde till en del
vara riktigt, men att mineralens eller bergarternas
varierande elasticitet också kunna influera på resultaten,
har han tydligen icke tänkt sig. Beträffande
felkällorna upptager han emellertid oriktigt provets
uppvärmning genom slagarbetet. Utgående från principen om
energins oförstörbarhet antager man ju allmänt, att
slag- eller krossningsarbetet omsättes i värme; att
krossa ett prov utan att det uppvärmes är sålunda
teoretiskt omöjligt. Hade Bring däremot anfört
uppvärmningen av hejare och underlag som felkällor, hade intet
kunnat invändas, ty den partiella och elastiska
deformationen av dessa, vilken till sist resulterar i
omsättning i värme, förrycker nog delvis försöksresultaten.
Till sist redogör Bring för efter utländska förebilder
utförda malningsförsök i en satskvarn, därvid han
utgår från det fullkomligt obevisade antagandet, att det
arbete som kvarnen utför per tidsenhet är konstant,
varvid han dock tydligen förbiser dödmalningens
effektnedsättande inverkan.
Beträffande de arbeten, som utförts under de senare
åren är enligt min mening ett av de viktigaste det,
som utförts av canadensaren H. E. T. Haultain, vilken
genom krossningsförsök i en med S. K. F.-kullager av
högsta kvalitet utrustad valskross kommit till det
resultatet att krossningsarbetet viel ökad nedkrossning e.j
stiger så starkt som Rittingers lag fordrar, men å
andra sidan stiger hastigare än som motsvarar Stadier—
Kicks lag. I ett av försöken erhölls nära nog
medeltalet mellan de båda lagarne, i ett annat låg
resultatet något närmare Rittingers än Stadier—Kicks lag.
Härvid är dock att märka, att Haultain vid sitt försök
visserligen nära nog eliminerat friktionsförlusterna
med tillhjälp av kullagren, men däremot har han icke
kunnat eliminera det förluster orsakande elastiska
deformationsarbetet i valsarnas periferi, vilket torde i
någon mån förrycka resultaten. I det stora hela
bekräfta dock Haultains försök den av mig ovan
uttalade förmodan att Rittingers resp. Stadier—Kicks
lagar blott gälla för gränsfallen.
Ett annat märkligt arbete har utförts av
amerikanaren A. M. Gaudin, vilken påvisar att siktkurvorna
vid krossning av dels homogent och dels inhomogent
material utfalla väsentligt olika och att de grafiskt
uppritade i logaritmisk skala hava synnerligen
karakteristiska förlopp. Gaudin anser sig dessutom hava
funnit att de specifika siktkurvorna för Blakes
tuggare, valskrossar och kulkvarnar inbördes äro mycket
likformiga och drager därav den slutsatsen, att dessa
tre olika maskintyper arbeta fullkomligt analogt vid
krossningen. Det förefaller mig dock otänkbart att
denna slutsats i grund och botten kan vara generellt
riktig; Gaudins försöksmaterial är knappast
omfattande nog. Det är visst icke otänkbart, att vissa mineral
eller bergarter kunna giva likformiga siktkurvor vid
krossning i dessa tre olika maskiner, men dessa fall
tror jag för min del höra till undantagen. Det största
intresset erbjuder enligt min mening Gaudins arbete
därigenom, att det skarpt belyser hur komplicerat
krossningsförloppet egentligen är.
Ett tredje exempel på intensivt studium av
kross-ningslagarne är det, som U. S. Bureau of Mines utför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
