Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
I N D U STRITIDNINGEN NORDEN
uppfinnare, som icke själva utöva sina uppfinningar
utan efter erhållet patentskydd upplåta licenser åt
andra. Mången gång skulle även en licenshavare själv
vara föga betjänt med en sådan lagstiftning. Vid en
vägran att frivilligt lämna patenthavaren den
ersättning, som lagen icke tillerkänner denne, kan ju
licens-havaren riskera, att patenthavaren underlåter att genom
inbetalande av årsavgifter för det sextonde och sjuttonde
året upprätthålla patentet, eller att han rent av hos
patentmyndigheten anmäler sig vilja avstå från patentet,
med påföljd att vem som helst äger använda sig av
uppfinningen. Får däremot licenshavaren fortfarande utöva
densamma i skydd av ett patent, kan det icke anses
obilligt, att denna rätt förknippas med skyldighet att
lämna ersättning, då storleken av denna ej kan
dekreteras av patenthavaren. På sätt jag redan tidigare
nämnt, har enligt det föreliggande förslaget en
licenshavare berättigats att endast mot ersättning utöva
uppfinningen under de tillagda patentåren. Och detta gäller
även beträffande sådana föranvändare, som ej kunna
åberopa sig på stadgandet i 16 § patentförordningen.
Förslaget överensstämmer i detta sistnämnda
hänseende nära med den tyska lagen. I Norge åter har man
valt en annan väg, i det lagen icke gjorts tillämplig å
sådana patent, som enligt förut gällande bestämmelser
komme att utgå under den närmaste tiden (omkring ett
halvt år) efter lagens trädande i kraft. Lagstiftaren
synes därvid hava förutsatt, att åtminstone i regel
några mera väsentliga åtgärder för en uppfinnings
utnyttjande efter patenttidens utgång icke vidtagas förrän
relativt kort dessförinnan. Att denna väg erbjuder vissa
praktiska fördelar, vill jag ej förneka. Men ts^dligen
blir den tidrymd efter lagens ikraftträdande, som härvid
fastställes, alltid mer eller mindre godtyckligt väld; ej
utan fog kan det ifrågasättas, 0111 en så kort tid som den
i Norge stadgade är tillräcklig. Ur principiell synpunkt
torde företräde böra givas åt det sätt för frågans
lösande, som tillämpats i förslaget.
Jag giller således förslaget även på denna punkt,
dock — i anslutning till den av mig förut antydda
erinran, som kommerskollegium och Sveriges
industriförbund gjort mot förslaget ■— med den ändring, att de
åtgärder, som skola kunna grunda föranvändarerätt,
måste hava vidtagits redan före den 1 april 1928 eller
den tidpunkt, då efter framläggande för riksdagen av
proposition i ämnet den tilltänkta lagstiftningen kan
antagas hava kommit till mera allmän kännedom för
intresserade. Om, på -sätt i förslaget skett, såsom den
avgörande tidpunkten väljes den dag, då lagen träder i
kraft, kan det nämligen inträffa, att någon vidtager
åtgärder av ifrågavarande slag enkom i syfte att vinna
föranvändarerätt.
Beträffande både licenshavare och föranvändare, som
här åsyftas, har det ansetts lämpligt, att den, som gör
anspråk på rätt att under de tillkomna patentåren
utöva uppfinningen, inom viss kort tid från lagens
ikraftträdande anmäler detta för patenthavaren vid äventyr
att eljest gå sin ifrågavarande rätt förlustig. Av
särskild betydelse är detta stadgande, därest flera dylika
anspråk framställas i fråga om samma patent. Skulle
detta vara tillåtet under en längre tid. kunde lätt
svårigheter uppstå att i varje speciellt fall bestämma
ersättningens storlek; en utövningsrätt är desto
värdefullare, ju mer den har karaktären av uteslutanderätt,
Befogenheten att utöva uppfinningen existerar från det
sextonde patentårets början, även om denna tidpunkt
infaller före de tre månadernas utgång och innan
föreskriven anmälan ännu gjorts hos patenthavaren.
Kan godvillig överenskommelse ej träffas i
ersättningsfrågan, får såsom nämnt därom tvistas vid
domstol, och skall angående sådan tvist, vilken bör kunna
anhängiggöras av vilkendera kontrahenten som helst,
enligt förslaget gälla vad i 19 och 20 §§
patentförordningen finnes stadgat om forum och särskilda
sakkunniga domstolsledamöter i vissa patentmål. Att
något större antal rättegångar av detta slag skall
uppkomma, torde icke vara att antaga.
Några särskilda bestämmelser angående rätt för
innehavaren av ett beroende patent — dvs ett patent, som
för sitt utnyttjande förutsätter användandet av en
tidigare patentskyddad uppfinning — att under de
till-lagda patentåren begagna sig av sistnämnda
uppfinning, ändå att patentet därå innehaves av annan,
upptager förslaget icke. Endast om han eventuellt innehar
licens eller föranvändarerätt, äger han den befogenhet,
som enligt förslaget därav följer. Speciella
undantags-stadganden härutöver för tillgodoseende av hans
intressen lära icke vara av något praktiskt behov
påkallade.
Då genom lagen den 23 april 1920 om ändrad lydelse
av bland annat 11 § patentförordningen en ej
oväsentlig förhöjning skedde av årsavgifterna för patent,
gjordes härifrån undantag i fråga om patent, som sökts före
lagens trädande i kraft. Detta undantag för sådana
äldre patent bör fortfarande gälla. Däremot torde
avgifterna för de båda tillkomna patentåren böra utgå
med samma belopp för alla patent, vare sig äldre eller
yngre.
I enlighet med vad jag sålunda anfört har jag funnit
ovannämnda förslag kunna, med allenast den sakliga
ändring, jag i det föregående berört, ävensom vissa
smärre jämkningar av redaktionell natur, läggas till
grund för en lagstiftning i ämnet.» —
Lagförslaget, som inför lagrådet föredragits av
hovrättsrådet H. Hjertén, blev av lagrådet lämnat utan
anmärkning.
Motion angående patenttidens förlängning.
I riksdagens andra kammare ha hrr Hansson i
Trollhättan och Hedlund i Häste väckt motion, att lagen om
ändrad lydelse av 10 och 11 paragraferna i
patentförordningen må träda i kraft ett år efter det den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kontentan av motionärernas motivering är att näringslivet
hinner då inrätta sig efter de nya förhållandena,
För det allmäwna, dvs näringslivet och
uppfinnareverksamheten i stort sett, torde emellertid gagnet av ett
oförtövat ikraftträdande av den föreslagna
lagändringen vara vida större än den olägenhet, som en eller
annan firma eller affärsman möjligen komme att
vidkännas — för övrigt en olägenhet, vars förekomst i sådan
mj-cket begränsad omfattning torde göra sig gällande
närhelst och hurhelst en utsträckning av patenttiden
företoges. Red. av I. N.
Brist på lantbruksmaskiner i Ryssland Enligt
officiella ryska uppgifter kommer att i år tillverkas och
avsättas på den ryska marknaden lantbruksmaskiner
och redskap i ett värde av 143 milj. rubel, varav
ander vårkampanjen avsättas varor för 63 miljoner rubel.
I följd av bristen på råvaror kan behovet av följande
lantbruksredskap icke tillgodoses: plogar typ ZN6,
kultivatorer »Planet nr 8», såningsmaskiner och
separatorer. Fa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
