Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Märkligt domslut i patentärende.
Ett fall av glömska betraktas som force majeure.
An en gång är att anteckna ett märkligt domslut i
ett utländskt patentärende, ett domslut, som visserligen
har mindre intresse ur direkt patentsynpunkt men så
mycket större ur juridisk, och som väl borde studeras av
våra egna jurister.
Ett tyskt industriföretag av den storleksordning, att
det. höll sig med egen patentbyrå, hade en gång fått en
patentansökan avslagen, men då ärendet var av rätt så
stor betydelse, beslöt bolagschefen, att avslaget skulle
överklagas i besvärsinstansen. Chefen meddelade detta
till föreståndaren för firmans patentbyrå, vilket skedde
jämnt åtta dagar före den fastställda besvärstidens
utgång. Emellertid försummade patentbyråföreståndaren
att efterkomma uppmaningen, och vederbörande
myndighet förklarade därför, att avslaget vunnit laga kraft.
Häröver besvärade sig firman hos domstol och begärde,
att dess besvär över avslagsbeslutet det oaktat skulle få
ingivas och upptagas till behandling, därvid som skäl
anfördes, att försummelsen var begången av en
underordnad tjänsteman mot chefens direkta order, och att
således firman ej kunde anses själv ha försuttit
fata-lierna.
Underrätterna avvisade firmans begäran under
framhållande av, att, när besvärstiden väl var försutten, så
hade det ingen betydelse, vems felet var, utan firman
finge utkräva sina skadeståndsanspråk hos den
försumlige tjänstemannen.
Firman gick då till högsta domstolen, vilken efter
sakens prövande i alla dess enskildheter resolverade, att
försummelsen kunde ej läggas firman till last, utan den
måste betraktas som en oförutsedd olyckshändelse,
vilken icke skulle ha någon verkan, och firman
berättigades att trots det långa dröjsmålet nu få inkomma med
sina besvär och få dem prövade i laga ordning. Detta i
sig själv märkliga utslag hade följande än märkligare
motivering.
En stor industrikoncern kunde icke rimligen skötas
av högste chefen ensam i alla dess enskilda detaljer. Det
är alldeles nödvändigt, att arbetet uppdelas på flera
händer, så att varje detalj fick skötas av därför
kvalificerade medhjälpare. Högste chefen är visserligen ansvarig
för företagets skötsel och för, att de underordnade
tjänstemännen utförde de dem givna uppdragen, men clet
vore orimligt att fordra, att chefen skulle kunna driva
sin kontroll över de underlydande så långt, att han
kunde övervaka, att alla detaljer utfördes, så som de borde.
Chefens skyldigheter i detta avseende borde inskränka
sig till, dels att han tillsåge, att endast pålitliga och
sakkunniga tjänstemän anförtroddes de olika
uppdragen, och dels att då och då genom stickprov övertyga
sig om, att var och en gjorde sin plikt. Skulle chefen
vara tvungen att själv ansvara för, att alla detaljer
verkligen utfördes i enlighet med givna order, så skulle
hans hela. tid upptagas av sådana kontrollåtgärder, och
företagets verkligt affärsmässiga skötsel skulle lida,
vilket skulle lända det hela till ruin. T nu föreliggande
fall var det tillfullo bevisat, att den man, som fått
ordern att överklaga beslutet om patentets avslående, var
en i sitt fack erkänt duglig patentingenjör,, som under
flera år klanderfritt skött firmans patentavdelning, och
som var fullt hemmastadd i alla de fordringar, som
rimligen kunde ställas på en, som hade att självständigt
handlägga och bevaka patentärenden. Chefen hade
således bevisligen gjort vad han kunnat för att tillse, att
patentuppdragen handhades av en fullt kvalificerad
person, mot vilken förut inga anmärkningar varit att göra.
Chefen hade därför full anledning att förutsätta, att.
den en gång givna ordern om överklagandet skulle
också bliva på bästa sätt efterkommen. Dessutom blev det
till fyllest bevisat, att chefen i laga tid givit den
omtalade ordern, och att denna blivit av
patentavdelnings-föreståndaren riktigt uppfattad, något som den senare
oförbehållsamt erkänt. Avdelningsföreståndaren kunde
däremot icke giva några som helst skäl för sin
försummelse, han hade helt enkelt helt och hållet glömt bort
saken.
Under sådana förhållanden prövade högsta domstolen
rättvist, att firman befriades från den förlust, som den
skulle lida, om dess rätt att överklaga patentansökans
avslående skulle bliva densamma fråntagen endast
därför att besvären icke inkommo på den fastställda tiden.
Detta berodde nämligen på en olyckshändelse, som låg
utanför firmans möjlighet att skydda, sig mot, det var en
force majeure, och som sådan skulle den icke räknas
firman till last. Ärendet blev sålunda återförvisat till
patentmyndighetens besvärsavdelning, som skulle äga att
upptaga besvären i laga form, såsom om de inkommit
inom den från början stipulerade tiden. —
Sa,t sapiewti!
Göteborg den 9 juli 1928.
Gustaf Seth.
Nya stora tennverk i England.
Fredagen den 13 dennes öppnade lörd Derby i Bootle
(Lancashire) officiellt de nyanlagda
fabriksanläggningarna. för framställande av tenn. Deras kapacitet
beräknas motsvara halva den nuvarande
världsproduktionen av tenn.
Den nya smältugnen, kallad Penpoll Tin Smelter,
äges av London Tin Syndicate. Den är försedd med en
hel del alldeles nya anordningar för tillvaratagandet
av det tenn som blir kvar i slaggen och det tenn som
följer med i röken eller dammar ut i lokalerna. Genom
dessa metoder, som nödvändiggjorts genom den år från
år ökade knappheten på tennmalmer över hela världen,
beräknar man kunna tillvarataga omkr. 2 proc, av hela
produktionen eller 170 ton rent tenn. I de nya verken
skall huvudsakligen smältas malm från Nigeria.
Nära 50 proc. av världens tennmalmer komma, från
cle engelska kolonierna, och av hela världsproduktionen
av rent tenn ha 80 procent smälts i engelska ugnar.
Amerikanerna ha t. o. m. funnit det billigare att sända
malmen från Bolivia den 8 000 eng. mil långa vägen
till England för att där smältas än att sända clet direkt
till Amerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
