Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I N D U S r R I T I D N I N GE N NORDEN
367
rera på delade fronter. Vissa tecken synas dock tyda
på, att man funnit clen nya vägen, även den, bjuda sina
betänkligheter och börjat fundera på en omläggning,
åtminstone i viss mån, av kursen.
Dessa växlingar i organisationsförhållandena hava
spelat en icke oviktig roll i maktbalansen cle båda
sidorna emellan; huvudrollen därvidlag spela clock
givetvis cle växlande konjunkturerna. Så våldsamt som dessa
i följd av världskrig och världskriser fluktuerat under
de gångna 20 åren, är givet, att förlikningsmännens
arbete haft starka känningar därav. I den gamla
instruktionen ålades förlikningsmännen att verka för en god
lösning av tvisten. Denna höga salomoniska uppgift
underlättades ju i viss mån därav, att erfarenheten visade,
att snart sagt varje lösning i godo var mera i
parternas och samhällets intresse än en fortsatt strid.
Undantagen bekräfta endast regeln. Men det låg dock i dessa
ordalag ett program. Man har ofta skämtat över
parternas krav och medlingsförslagens innehåll; om arbetaren
begär 20 öres ökning och arbetsgivaren 20 öres
sänkning, blir medlingsförslaget status quo; begär
arbetsgivaren status quo men arbetaren 5 öres ökning, blir
medlingsförslaget 2 eller 3 öres tillägg. Så enkelt och
schematiskt går det dock ej, om man vill medla med
framgång; man måste ha blicken klar för det skäliga
eller oskäliga i kraven uti första hand och först
därefter se, om maktförhållandena ändock tvinga till
undantag. Och medlingsorganets uppgift blir då att emot
cle oskäliga, av övermakt dikterade kraven så långt
möjligt stödja clen svagare parten. Sådana
förhållandena hos oss utvecklats, medför detta, att på flertalet
områden det blir den ena gången arbetsgivarsidan, den
andra gången arbetarsidan, som medlingsorganet har
att söka skydda mot eventuella övergrepp, det är
egentligen blott inom byggnadsindustrin, som situationen är
något mera enformig.
Den uppgift, som medlingsorganet sålunda har att
fylla, är svår och grannlaga. Men den är intressant och
den är ofta tacksam. Visst händer det, att, då man i ett
förslag söker avvisa ett krav, som man anser för långt
gående, det kan hos den anfallande alstra en tillfällig
misstämning. Men eftertanken säger, att rollerna en
annan gång kunna bytas, och att medlingsorganet, om det
skall gagna och hålla, måste stå rakryggat åt alla håll.
Och då återkommer samförståndet.
Inom den gamla kretsen förlikningsmän sades det
-ofta de första åren, att de påfrestningar, för vilka man
måste utsätta en gång den ena parten, en annan gång
;den andra, sannolikt komme att medföra, att
förlikningsmannen snart bleve förbrukad, att han bleve mindre väl
sedd. Vår fruktan i det hänseendet har dock icke
be-.sannats; det har visat sig, att både arbetsgivare och
arbetare förstått, att, i den mån vi gått emot dem, det
varit för att fylla en plikt. Och för clen uppskattning,
som häri ligger, för den snarast ökade förståelse och
tillit, som, trots alla svåra växlingar, möter de gamla
som de yngre förlikningsmännen, äro dessa tacksamma.
Angenämast är givetvis medlingsarbetet i centrum,
de stora organisationerna mellan. Där möter man
starkast insikten, överblicken, vanan vid förhandling och
viljan till samförstånd, likasom också det största
förtroendet för medlingsorganet. Kommer man till
förhandlingar ute i perferin, med lokala avdelningar eller
separatorganisationer, kunna förhållandena te sig
något växlande, men cle äro även där vida bättre än för
15—20 år sedan. -Och jag tror, att samtliga
förliknings-.män skola mecl Jiöje instämma däri, att ett bättre upp-
lyst och förstående folkmaterial torde icke något annat
land erbjuda.
Det är vid sådant förhållande eget, att vi ännu här i
viss mån ligga efter exempelvis Danmark. Man har där
onekligen visat sig smidigare än vi kunna taga på
tvisterna och komma längre i frivilligt samförstånd. Detta
är så mycket egendomligare, som det ju visat sig, att
vi under kriget och efterkrisen bemästrat en hel del
sociala problem, t. ex. bostadsfrågan, på ett helt annat och
lyckligare sätt än danskarna. Möjligen beror det på
danskarnas större smidighet i gemytet, på deras
avsaknad av någon äldre storindustri. I våra storindustrier,
drivna sedan många decennier eller sekler tillbaka, ha
vi på båda sidorna kärnfolk, hängivna sin uppgift, men
lika nackstyva som deras arbete är svårt- och styvt.
Tyvärr har just beträffande de äldsta av dessa
industrigrenar, gruvor och järnbruk, satt in en konjunktur,
som lämnar dåligt utbyte och därmed dåligt löneläge.
Man kan t, ex. icke förtänka en »gruvkarl», uppfödd
och hängiven sitt svåra och ofta farliga yrke, om han
blir arg och undrande, då han för sitt under joidsarbete
icke kan få hälvten mot vad en vanlig tegelbärare
tjänar uppe på backen i solljuset ovanför honom. Men
konjunkturen hindrar det, Och ändå vill han,
gudskelov, icke lämna sitt yrke, något för vilket
arbetsgivaren bör hålla honom räkning, så långt ske kan. Ty det
är det gamla, rakryggade och uthålliga, i yrket födda
folket, som behövs; icke vandringsmännen. Men i ett
avseende måste nog både arbetsgivare och arbetare viel
våra gruvor slå in på samma reformernas väg, som
järnbruken börjat — att slopa de många små och
oekonomiska företagen, att koncentrera driften till större,
lönande fält och modernisera den. Man får lämna cle
gamla arbetsplatserna och bostäderna men för nya i
samma yrke; detta är huvudsaken, och så att få
med det- levande, dugande folkmaterialet.
Till sist en liten undran. För 10—15 år sedan
grundade arbetsgivarsidan en statistik, som nu är tip-top,
men omges mecl mycken hemlighet. Med otroligt
tålamod, genom svårigheter, orsakade av okunnighet och
misstag har man på arbetarsidan sökt bygga Upp en
motsvarighet och även lyckats; vid förhatidliügar inom
de större industrierna finner man numera som oftast
en mycket nära överensstämmelse mellan de båda
sidornas uppgifter. Skulle icke tiden vara inne att på
detta område etablera en samverkan, som skulle spara
betydligt av arbete och bryta ner det oberättigade
misstroende, som ännu lever kvar, väsentligen beroende på
de luckor och misstag, som en ensidig utredning
medför? Och vidare — då man nu ser och hör, huru
arbetarorganisationernas ledning i offentliga
meddelanden om företagens ekonomi, utdelningar o. dyl. söker
sätta sig in i dessa frågor, men på grund av bristande
kunskap eller missförstånd stundom kommer till
oriktiga slutsatser — vore det- då ej bättre att även
härvidlag starta ett förtroendefullt samarbete? Om man, så
långt möjligt, avlägsnade alla meningsdivergenser i
fråga om arbetsföretagens ekonomi och statistik, skulle
därmed åtskilligt vara vunnet för ett effektivt
fredsarbete, med eller utan förlikningsmans medverkan.
Radioutställningen i Stockholm. Tekniska museet
deltager med en historisk avdelning i Allmänna
svenska radioutställningen, Malmtorgsgatan 3, Stockholm,
vilken hålles öppen för allmänheten vardagar kl. 10—
21 och sondagar kl. 13—21, Utställningen pågår t. o. m.
den 14 november.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
