Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
3
Televisionens teknik.
Grunddragen av dess hittillsvarande gestaltning.
Föredrag inför Chalmersska ingeniörsföreningens Stockholmsavd. den 7/12 1928 av ingenjör Frans Fransson.
Vi kunna nu säga att rundradion är så fullkomnad
och ingår redan som något så gammalt och välkänt i
det allmänna medvetandet, ungefär som telefonen, att
flertalet glömt att blott för några få år sedan var radio
-överföring av tal och musik ett laboratorieexperiment.
Beträffande television eller upptagning, radioöverföring
och återgivande av ljusintryck, stå vi för närvarande
ungefär på motsvarande ståndpunkt som rundradion stod
för kanske tio år sedan. Vi få emellertid ej vara allt för
säkra på att det därför kommer att dröja tio år innan
televisionen är så fullkomnad att den nått rundradions
nuvarande motsvarighet. Utvecklingen går snabbare
numera och ett större antal forskare och teknici arbeta nu
på detta gebit än vad som var fallet med rundradion vid
motsvarande tidpunkt.
I Amerika har man redan börjat med televisions
-sändning, visserligen blott på experimentstadiet, men vi
erinra oss säkerligen motsvarigheten här ifråga om
rundradion och av allt att döma få vi snart nog vara med
om denna senaste tekniska nyhet. Huruvida den kommer
att bliva lika populär som rundradion blivit, är svårt
att säga, mottagareapparaterna bliva ej lika enkla som
kristallapparaterna för rundradio och torde ej komma att
tillverkas i samma utsträckning som dessa av amatörer,
men tydligt är att radiofirmorna skola kunna framställa
relativt billiga televisionsmottagare för användning i
hemmen. Vi skola ej här ingå på televisionens
utveckling utan endast i korthet omnämna några av de
anordningar, som nu användas för televisions-experiment. -—
För överföringen erfordras liksom för rundradion en
sändare som alstrar och utsänder högfrekventa
svängningar. Dessa svängningar kan man säga utgör
förbindelsen mellan sändaren och mottagaren. Vid rundradio
variera de högfrekventa svängningarna i takt med tal
eller musik och vid television i takt med ljusimpulser.
Vi behöva således även här en radiomottagare, men i
stället för hörtelefonen eller högtalaren en anordning
som omsätter de elektriska impulserna, som skulle
passerat telefonen, till ljusimpulser.
Sändaresidan.
[-Upptagningsanordningen-]
{+Upptagningsanordning-
en+} är i stort sett
densamma vid alla nu
förekommande televisionssystem.
Den består av en
anordning för bildens
uppdelning samt ett ljuskänsligt
organ som åstadkommer
elektriska impulser, dessa
i sin ordning påverkande
radiosändaren. Som
bild-uppdelningsapparat användes även nu, som redan
på 1880-talet, en s. k.
Nip-kow’s skiva, en cirkulär
platta med spiralformigt
anbragta hål. Denna skiva är placerad mellan
bilden, exempelvis en starkt belyst fotografiplåt, rörlig
film eller dylikt och en s. k. fotoelektrisk cell. Skivan
hålles i roterande rörelse av en liten motor, som går med
möjligast konstant hastighet. De spiralformigt anbragta
hålen i skivan passera härvid förbi bilden och dela upp
densamma i ett antal band, vilkas bredd är lika med
hålens diameter.
Den fotoelektriska cellen utsättes därvid för ett antal
ljusimpulser då ett hål passerar svarande mot bildens
Fig. 2. Televisionsmottagare.
längd och hålets diameter; nästa hål i skivan, som är
på bildlängdens avstånd- från det förra men förskjutet
mot centrum en håldiameter, tar hand om närmast
liggande bildband osv. Den fotoelektriska cellen är i
princip ett tvåelektrodrör där ena elektroden utgöres av en
spegel av någon alkalimetall, exempelvis kalium, och
den andra av en platinatråd eller galler. Röret är
antingen evakuerat eller fyllt med argon, helium eller
annan dylik gas av lågt tryck. Cellen genomsläpper vid
belysning ström i riktning från tråden eller gallret till
den speglande ytan eller, med andra ord, vid belysning
utsänder den speglande ytan, den s. k. katoden,
elektroner. Cellens ledningsförmåga varierar således med
belysningen, strömimpulser kan då erhållas svarande mot
bildelementen. Dessa impulser äro givetvis svaga men
kunna utan större svårighet förstärkas till lämplig
styrka, för att sedan påverka sändaren på liknande sätt
som de svaga mikrofonströmmarna nu förstärkas vid
rundradiosändaren.
Mottagaresidan.
Mottagaren, en vanlig radioapparat, upptager de
högfrekventa svängningarna och omsätter desamma till hör-
Fig. 1. Fotoelektrisk cell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
