Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan, adr.
Holländaregatan 20,
Stockholm. Publikationsorgan för
Svenska Uppfinnareföreningen.
Bilaga: Svensk Tidskrift får
Industriellt Rättsskydd,
innehållande redogörelser för
patent m. m. utfärdade av
K. Patent- och Registreringsverket.
Nr 9 STOCKHOLM DEN 27 FEBRUARI 1929
Innehåll. Ind. Norden: Den nutida upptinnareverksamheten och dess sammanhang med vetenskapen. Av kommerserådet, verkst.
direktören i Ingenjörsvetenskapsakademien Axel F. Enström. — Plätering av metallplåt. — Stockholmsutställningens programunderlag.
Ur ett föredrag av til. dr Gregor Paulsson. — Daniel Neschers bergs.agsresa 1801. Meddelat av Pehr Johnsson. — Varumärkesskyddet
bör utvidgas. — Fords experiment mot arbetslösheten. — Litteratur — Föreningsmeddelanden. — Nya svenska uppfinningar. — Notiser. —
Sv. tidskr. f. ind. rättsskydd: Patentbeskrivningar. — Kungörelser ang. patent. — Eftertryck utan angivande av källan
förbjudes. — Red. påtager sig ej någon obligatorisk åsiktsöverensstämmelse med äracle förf:s uttalanden.
DEN NUTIDA UPPFINNAREVERKSAMHETEN OCH DESS
SAMMANHANG MED VETENSKAPEN.
Av kommerserådet Axel F. Enström.
Det torde icke ha kunnat undgå uppmärksamheten,
att utgångsläget för dem, som syssla med
uppfinningar, i väsentlig mån förskjutit sig sedan ett par
decennier tillbaka och alldeles särskilt under de senaste
åren. För 25—30 år sedan kunde det gå att med
relativt enkla hjälpmedel utveckla en spontan idé till en
teknisk realitet. I närvarande tid är det en sällsynthet,
om något sådant skall kunna lyckas, om jag tillsvidare
bortser från en särskild kategori av fall, som jag sedan
skall åtekomma till.
I allmänhet äro de tekniska anordningar, från vilka
såsom utgångspunkt det nu gäller att skapa något nytt,
så pass komplicerade, att den uppfinnare, som skall ha
utsikter att lyckas åstadkomma något, måste vara i
rätt hög grad specialutbildad inom facket. Och för att
pröva idén behövs som regel en systematisk
undersökning av de olika faktorers inflytande, som kunna
misstänkas ha betydelse i sammanhanget. Man har inte
längre att göra med en enkel ekvation med en obekant,
utan som regel med en funktion med flera variabler.
För att klara den situationen behövs vanligen både
ett gott teoretiskt underlag, kunskaper i fysik, kemi,
matematik, termodynamik, vågteori eller vad det nu
kan vara, och dessutom vana vid experiment, vid
systematisk forskning.
Det är därför lätt förklarligt, att den förr rätt
talrika klass av uppfinnare, som utan att äga särskilt
vetenskaplig eller teknisk träning, sysslade med att
kläcka ut idéer än på det ena, än på det andra området,
numera sjunker tillbaka i mer eller mindre vanmakt
inför det hopplösa i att bemästra de uppgifter, som
numera uppställa sig. Man behöver bara tänka på sådana
uppfinningar som den Platen-Munters’ska kylprocessen,
nyare radioframsteg, bildtelegrafi etc etc för att få
en föreställning om den grad av vetenskapligt
underlag, som erfordras för att komma någon vart.
Det kan därför inte undvikas, att
uppfinnareverksamheten till mycket stor del kommer att bli förlagd
till de industriella företagen och deras
medarbetare-staber. Tanken har ju varit uppe att söka åstadkomma
ett uppfinnareinstitut med laboratorium för att ge
fristående uppfinnare en chans under de nya
förhållandena, och jag har själv länge förgäves brottats med det
problemet. Tyvärr torna svårigheterna upp sig i sådan
omfattning, att jag tvivlar på att en lösning är
möjlig. Man behöver bara tänka på den mångfald av
hjälpmedel, som skulle erfordras, olika för varje fall. Och
om vederbörande uppfinnare icke själv är en skicklig
experimentator i besittning av tillräckliga kunskaper i
den moderna fysiken o. dyl. utan skall förutsättas få
bistånd av någon annan, som har denna förmåga, huru
stor andel kan då den ursprungliga idén till slut anses
ha i resultatet? Det blir ingen lätt uppgift att knäcka.
Det föreligger redan nu både vid vetenskapliga
institutioner och inom industrin ytterst vanskliga situationer,
då det gäller att sortera ut, huru stor del av ett
framkommet resultat, som är att hänföra direkt till den
arbetande individens idéinsats.
Det finns emellertid ett mycket vidlyftig! fält för
sådan påhittighet och uppfinningsrikedom, som inte
precis är parad med teknisk-vetenskaplig utbildning,
och det är applicerandet av kända hjälpmedel i nya
sammanhang, — jag tänker särskilt på åtgärder till
rationalisering, arbetsbesparing och förbilligande av
driftförfaranden, det må gälla även helt enkla
förhållanden såsom i hantverk, jordbruk och hushåll.
Det anses kanske på det hela taget inte så ärofullt
att komma med en idé, som innebär en ny användning
av en i sig känd sak, som att skapa ett nytt objekt, en
ny process el. dyl. Men det får jag nu säga är ganska
felaktigt resonerat. Det ena slaget av uppfinning kan
ha precis lika mycket nsdietsvärde som det andra och
precis lika mycket värde såsom intelligensprestation. En
uppfinning, som går i rent ekonomiserande riktning, bör
såsom varande direkt praktiskt nyttig och värdefull
under alla förhållanden vara ägnad att skänka sin
upphovsman den allra största tillfredsställelse. Jag
misstänker, att på detta område skulle behövas en
omvärdering av begreppen.
Jag är övertygad om att på det område jag nu
antytt ligger ett utomordentligt viktigt och tacksamt fält
för en hel del uppfinnaretalang, varpå vårt land ju
är rikt. Och här kan talangen väl som regel göra
sig-gällande utan att behöva köra fast på alltför invecklade
hinder av vetenskaplig eller teknisk art. Jag skulle
vilja varmt rekommendera denna synpunkt till
allmänt beaktande.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
