Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
69
traktör vid Sätra brunn, men seclan ett år tillbaka bott
bär i Sala. Han hade genom drift och möda samlat sig
en tämlig förmögenhet, hade en tio års vacker och
beskedlig dotter, samt en god lantegendom i grannskapet,
där ban tänkte tillbringa sina övriga dagar. Då vi på
många år knappast råkats kunde vi ej känna igen
varandra vid det här helt oförmodade mötet, som för oss
båda var särdeles angenämt.
Eftermiddagen besågo vi, efter en god
middagsmåltid, silvergruvan, med därvid varande
hantverksinrättningar, vilket allt av konststigaren Ortman visades.
Klockan 8 hemkommo vi trötta efter denna nära
halvmilslånga promenad till fots, varefter vi superade och
intogo vårt goda nattläger.
Söndagen den 12 juli
voro vi hela förmiddagen hemma för att vila. Vi voro
ock av vårt honetta värdfolk inbjudna till middags- och
kvällsmåltid. Vi njöto hos dem den utmärktaste
välfäg-nad och complisance. Eftermiddagen besöktes jag av
herr bergmästaren Hjorth af Ornäs, vilken jag aftonen
förut hade vid gruvan låtit anmäla mig hos. Av honom
fick jag nu alla Sala gruvas kopparpoletter. Därefter
besågo vi, i sällskap med vårt värdfolk, stadens kyrka.
Den var stor och ljus. Hade ett orgelverk om 27
stämmor, som förut ägt numera bortstulna trenne
silverpipor. Altaretavlan var skänkt av drottning lllrica
Eleonora d. j’. Den föreställde i vacker målning nattvardens
instiftande. Predikstolen är i blått och förgyllt
bildhuggeri. Ett prydligt epitafium av marmor över
bergsrådet Johan Bergenstjerna var i kyrkan uppsatt.
I kyrkan visades bl. a. en kalk, arbetad i basrelief
av elfenben, med silverinfattning.
Därefter förfogade vi oss andra gången till gruvan,
där vi sågo arbetarnes nedfart och silvermalmens
uppfordrande med tunnorna. Nedfarten börjar kl. 6 och
uppfordringen varje afton kl. 8, och continuerar den
senare seclan till kl. 4 om morgonen bela året igenom.
Arbetarna i gruvan ombytas varje afton kl. 6, men på
lördags- och söndagsaftnarna sker ej därstädes något
arbete. Det av Polhem upprättade ypperliga
vattenupp-fordringsverket och de övriga mekaniska inrättningarna
besågos mi allt nogare; även den vackra gruvsalen, där
vi med vinkallskål undfägnades. Här sågo vi den nya
sköna gruvkartan, som bergmästare Bergström ifrån
Falun mot en belöning av 500 rdr förfärdigat. Den bestod
av en i franskt band inbunden stor atlas av många blad,
på mörkblå taft uppklistrad, som föreställde gruvan
med alla cless schakt och sänkningar, utskurna gradvis,
ända upp från dagen till nedersta botten. Vi sågo ock
här i taket tvänne s. k. kungstunnor uppsatta. Uti den
ena hade konung Carl XI 1687 (som inskriptionen å
vers på mässing utvisar) här igenomfarit. I den andra
prins Fredrik Adolf av Östergötland. Denna senare var
ock ämnad till vår nuvarande konungs nedfärd, och
visades även de kläder av svart och eldrött sidensarg, som
lian skulle haft på sig, om ej hertig Carl. såsom hans
dåvarande förmyndare, avstyrkt denna vådliga
underjordiska resa. Uti en glasask med silverinfattning
visades oss även ett par handskar, vilka drottning Kristina,
vid sin härvaro kommit att nedsläppa i gruvan.
På branta och ojämna stentrappor förfogade vi oss
alla. härefter ned uti den gamla igenfallna herr Stens
nu ödelagda gruva, på 20 famnars djup, under öppen
himmel, men seclan genom ingången till cle mörka,
underjordiska valven fingo vi ha tända bloss i händerna.
Anförda av konststigaren genomvandrade vi nu par
om par dessa tämligen vidsträckta och fuktiga
förutvarande Svea rikes skattkamrar. De liknade i det mesta
gamla välvda svenska källare, och skulle de för mig
varit mera än tillräckliga för förvarande av hela mitt
vinlager. Uti den stora öppningen under öppna himmeln
här utanför, där denna gruva fordom nedrasat, lågo
ännu stora malmhögar, utur vilka det dugligaste
godset sedan blivit utletat och uppfordrat, Ibland dessa
ruiner växte mycket smultron, vilka mina gossar med
begärlighet plockade, ehuru stadda 60 alnar under
jordytan. Trötta uppstego vi igen utur dessa hiskliga
Vul-cani boningar, vilade oss i gräset på gruvbäcken och
spatserade kl. 9 om aftonen åter till staden. Så denna
som föregående afton hade vi av den gamla tjänstaktige
konststigaren Ortman bekommit flera slags
malmstuffer, och fått den nogaste handledning och upplysning oni
allt vad vi besågo. Han hade nu, som han berättade oss,
37 år tjänat viel gruvan och därvid varje söckendag
farit ned i densamma. Hemkomna spisade vi hos värden
en skön aftonmåltid, nedpackade så våra saker och
begåvo oss först kl. 1 på natten till sängs.
Måndagen den 13 juli.
Sedan vi av vårt goda och frikostiga värdfolk, i
stället för likvid för logi och förtäring, åter blivit med en
delikat frukost undfägnade, och seclan vi betackat dem
för all deras oförskylta hövlighet och välfägnad vi
gratis åtnjutit, foro vi kl. 10 fm från Sala i sällskap med
herr Strandstedt, dennes dotter samt magister Frännell
med dess disciplar, baronerna De Geer och Sparre (som
legat här om natten och nu skulle återresa till Uppsala)
och stannade vid Silverhyttan, mil från staden
belägen, där vi noga besågo vask- och smältverken, samt
en del av proceduren härvid. Här fingo vi ock av
hyttmästaren flera prov på cle förmedlingar silvermalmen
uti röstningar, vaskning och smältning genomgår,
innan den som silver kan nyttjas. Efter ett förnyat ömt
och förbindligt avsked av den välmenande och
förbindlige Strandstedt, fortsatte vi vår resa och kommo om
em. till Broddbo och senare på kvällen till Viggorna
och Avestad.
Där inlogerade vi oss på värdshuset, efter att under
den dagen rest Ii/o mil och ej spisat, emedan den
överflödande frukosten hos traktören Strandstedt i Sala, var
oss även tillräcklig för middagsmåltid. Som hastigast
besågo vi sedan om aftonen kyrkan i Avestad, vilken oss
av organisten Lindström vistes. Denne sade sig förut ha
varit engagerad vid riksgäldskontoret i Stockholm och
vara bror till clen arresterade kommissarien Lind vid
samma verk, vilken han ock till utseendet fullkomligt
liknade, att jag var villrådig om, att det icke var denne
bedragare själv, då jag talade vid honom. Kyrkan var
ljus och vacker, fullbordad 1655, på myntmästare
Marci Kocks bekostnad, vilken ock, med sin fru
Elisabeth von Eyck, under sakristiegolvet haver sin grav, med
en gjuten järnhäll betäckt, samt på kyrkoväggen där
invid ett vackert epitafium av svart marmor.
Manner-heimarnes och Cronströmmarnes vapen voro ock på
kyrkväggarna uppsatta. Altaretavlan av dålig
komponerad målning, föreställande nattvardens instiftande
och Kristi uppståndelse, var tillika med predikstolen av
på vit botten förgyllt bildhuggeri, hitkommet från
Tyska kyrkan i Stockholm. Ett litet orgelverk om 8
och 4 stämmor var insatt 1734.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
