Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN 100
Beskrivning över Taberget i Småland.
Författad av Daniel Tilas 1757.
(Meddelad av Pehr Johnsson.)
År 1757 gjorde bergsrådet Daniel Tilas en resa
genom Småland, därunder han besåg det i Månsarps
socken och Tveta härad belägna Taberg och den
malmbrytning, som där under bemälta tid förekom.
»Jag har hört så många idéer och berättelser om det
namnkunniga Taberg», skriver han i manuskriptet (K.
bibi.), »att jag bra mycket längtat, för min egen
underrättelses skull, att en gång själv få taga det i
ögna-sikte, i synnerhet som jag i början av detta år 1757
kom därom med en av mina vänner, en vitter och
skarpsynt bergsman, att föra en lång brevväxling, som
dock för bristande upplysningar och några
otillräckliga upplysningar stannade utan slut och utan att
kunna formera mig någon säker idé om detta malmberg.
I denna sommar och höst har jag haft den lyckan
att så ställa min resa, det jag på några timmar fått
förnöja min nyfikenhet, och göra för mig så många
anmärkningar, som jag tyckt nödvändiga; dels till
kunskap i mitt ämbete, dels göra slut på den omförmälta
korrespondensen. Tänkte därvid ingenting mindre på,
än att samma malmberg skulle vara i publika
handlingar beskrivet, och allraminst, att en främmande
behedrat samma ort med sina anmärkningar.
Vid hemkomsten till Stockholm vistes mig, att herr
Peter Aschanius, dansk medicine doktor, som någon tid
med mycken heder och distinktion uppehållit sig vid
K. akademien i Uppsala, hade till K. engelska
vetenskapssocieteten uppgivit en beskrivning över Taberget,
med bifogad teckning över bergets utseende, som
finnes införd uti »Philosophical Transactions», vol. XLIX,
part 1., pag. 30, och lyder uti översättning från
engelskan sålunda:
’Min herre!
Härjämte sänder jag eder en kort och tydelig
berättelse och uttydning över den ritning jag viste Eder, då
jag hade det nöjet, att se Eder mineralsamling och vi
därom taltes vid.
Ämnet är ej ovärdigt Eder uppmärksamhet och
lärdom, om vilken jag länge hört talas, men nu haver den
fägnaden att närmare lära känna.
Denna korta beskrivning liavér jag utdragit ur min
resedagbok, och den torde till äventyrs bliva nyttig för
någon, som hädanefter kommer att resa och kunde få
lust att besöka samma ort.
Beskrivning på ett berg, som helt och hållet består
av järnmalm, beläget i Sverige och Småland, semit
hädanefter kallas Taberg:
Svenska gruvorna hållas med rätta för bättre än
de flesta i andra länder. Deras järngruvor äro mest
namnkunniga. Ibland de märkvärdigaste av dem är
Taberget, om det egentligen kan kallas en gruva.
Svenska järnet har och har alltid varit begärligt uti
de flesta delar av Europa, och profereras före allt
annat järn, för många orsaker, som den dagliga
förfaren-heten besannar.
De flesta., dock icke alla järnmalmer, dragas av
magneten. Att somliga ej dragas, tyckes komma därav, att
uti dem ej äro några nativa eller gedigna
järnpartiklar, eller att malmen ej är nog i dein mineraliserad.
De svenska järnmalmerna dragas nästan alltid av mag-
neten, och den egenskapen tages av skickliga
mineralogi icke utan orsak för ett prov av svenska järnets
förträfflighet.
Taberget är beläget uti ett sandigt land, vars sand
är ovanligt fin. Mitt emot berget är en däld, varigenom
en liten å framrinner. Bergets perpendiculära höjd är
över havet 400 fot. Dess omkrets en halv svensk eller
tre engelska mil. Hela berget är en massa av rik
järnmalm, som på somliga ställen är blandad med partiklar
av gediget järn. Wallerius i dess Mineralogie species
254 varietas 2, kallar det Ferrum mineralisatum, varest
han ock nekar, att denna järnmalm drages av
magneten, fast alla de stuffer jag försökt ha.va blivit därav
dragne. Malmen i brottet glittrar med skinande
partiklar, stundom skilda trappvis, stundom strålvis.
De omkring berget befintliga småberg och klippor
bestå av en gråaktig stenart, suxum purum. För vid
pass 200 år sedan (ty så länge bar detta berget varit
bearbetat) började man här bryta malm, men berget
är dock föga minskat, undantagandes på låga eller
håliga fälten vid foten av berget, som ligger emot dälden.
Av vad sagt är förstås, att malmen ej ligger uti
regulier strata, som på andra orter, icke heller är över
allt av lika godhet. Där äro många både
perpendicu-laire och horisontela sprickor över hela berget, som
äro fyllda av samma sand, reducerad till ett slags
gyttjelik deg. Men ingenstädes är denna sand
impregnerad med den minsta particule av den järnmalm, som
är i berget, utan är av samma art och renhet med den
sand, som finnes på sjöstränder, varifrån han, för dess
lätthet, ofta föres av vinden, och övertäcker samt
fördärvar bela trakter av lancl, såsom det sker i Skåne,
på Seland och Holland. Inuti bergsprickorna finnas
ofta ben av djur, såsom hjortar och andra sorter,
inbäddade i sanden.
Ingen malm finnes utom foten av berget, ej heller
på slätten där omkring, så att det ser ut, som hade
berget med konst blivit satt ovan på sanden, ty det har
ingen rot, eller berget går icke ned på djupet, som en
del andra berg.
Malmen brytes lätteligen, och vad som brytes vid
sidan av berget faller av sig själv ned till foten. I det
stället man i andra gruvor med mycken möda och
kostnad måste framskaffa malmen utur jordens djupa
inälvor. Den enda olägenhet, som härav händer, är att.
sanden, som i stor myckenhet ligger uti bergsrevorna,
faller ned tillika med malmen till foten av berget och
övertäcker eller nedgräver malmen, så att man nödgas
gräva upp honom igen; för vilken orsak de alltid bryta
malmerna nederifrån och uppåt, till gruvarbetarnes så
mycket större bekvämlighet, och att hindra sandens
överhopande på bottnen. De föra sedan malmen till
nästa masugnar, varest han rostas, bokas, blandas med
limsten och kolstybb samt smältes till järn.
Dessa omständigheter, noga betraktade, göra denna
massan, eller detta järnmalmsberget, icke allenast till
ett mj^cket märkvärdigt naturens alster ibland de
svenska naturliga rariteter, utan ock till ett av de
märkvärdigaste på jordklotet. Detta bergets generation och
belägenhet äro ganska svåra att förklara. Det
sannolikaste system synes vara att hava tillflykt till någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
