Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN 102
högsta Tabergskullen. Enär alltså naturen där liksom
med yttersta krafter sökt att driva Taberget till den
högsta resningen, tröttnar clen alldeles av och på en
gång störtar med en tvär brant emot S. S. O., allt
neder till Månsarpsströmmen, och på det stället, där
jag åberopat uppmärksamhet’.
Härvid får jag berätta, att jag på tvänne ställen,
innan jag hann till Taberget, tecknade av bergets
utseende. Taberget är icke någon enstaka rund
bergskulle, utan av lång sträckning, och att den branten,
som en Tesande merendels ensamt fäster ögonen uppå,
är ej att considerera annorlunda än som profilen av
hela sträckningen, och en för ändan av samma sträcka
uppstigen, men sammanhängande kulle.
Innan vi vandra neder från högsta ryggen, måste
vi begagna tillfället och betrakta det nedanför
belägna landet. Då finna vi huru Taberget på hela västra
och sydvästra sidorna är sammanhängande med andra
immerfort vidtagande berg och höjder, utan att någon
märklig dal skiljer Taberget och de andra höjderna åt,
utan vid den strömmen, som väster och S. V. om
Taberg framlöper till vid pass x/4 mils avstånd och börjar
kring Karshult. Små dältor förefalla väl, men av
ringa tydning som naturliga gränser, skiljande Taberg
från de andra bergshöjderna . . .
På östra och norra sidan däremot öppnar landet sig,
till mera starkt liggande landskap allt fram till
Jönköping, och ehuru där en hop långsluttande
bergshöjder förefalla, så kunna de dock, i anseende till
Taber-gets egen höjd, och den på baksidan om Taberget
förefallande bergiga trakten, för helt ringa anses.»
Kilomantimmen — en ny mätare
av industriell effektivitet?
»Kilomantimmen» är i USA den nyaste mätaren på
industriell effektivitet -—■ en mätare som givit
sensationella och för framstående industriledare icke alltid
smickrande resultat, meddelar S.-A. N.
Kilomantimmen är det arbete en person utför på
tusen arbetstimmar, och clen nya metodens upphovsmän
äro två kända ingenjörer L. P. Alf ord och J. E.
Han-num, den förre vicepresident i Ronald Press Co.,
utgivare av »Manufacturing Industries» och erkänt
framstående författare på det tekniskt ekonomiska området.
Under årslånga undersökningar ha de inom ett
hundratal olika branscher tillämpat sitt system på 13 285
fabriksanläggningar, sysselsättande sammanlagt 1 683 221
personer, och deras jämförelser ha täckt 3 V2 miljarder
arbetstimmar.
Resultaten ha nyligen framlagts inför Society of
Me-ehanical Engineers, där den nya mätningsmetoden
betecknats som revolterande. De tillgängliga siffrorna
visa, att höga löner och ökat utbyte per arbetare följas åt,
och att små anläggningar ofta ha den största
effektiviteten. Den första slutsatsen har ju delvis praktiskt
bekräftats av Henry Ford, som förvånade den industriella
världen genom att som minimilöner tillämpa
konkurrenternas maximilöner, och den har länge förfäktats av
Society of Mechanical Engineers medlemmar, som trots
stark opposition understött den ännu ej allmänt
omfattade teorin att låga framställningskostnader följa med
höga löner. När med användande av den nya
måttstocken hundra industrigrupper jämfördes med varandra,
visade det sig, att vissa grupper producerade varor för
tjugu gånger högre värde än andra per kilomaritimme.
En jämförelse mellan företag inom samma grupp
lämnade än mer slående resultat: vissa metallfabriker
erhöllo i värde 93 gånger så stort utbyte som deras
svagaste konkurrenter. Ur de sammanställda tabellerna kan
anföras att bilindustrin i medeltal betalar 683 dollars
per kilomantimme och för samma arbete kan
tillgodo-skriva sig en värdestegring av 2 190 dollars, medan per
kilomantimme pappers- och massaindustrierna betala
465 dollars och erhålla 1 800 i värdestegring.
Bomullsindustrin betalar 273 och erhåller 493 och skofabrikerna
betala 272 och erhålla 556 dollars.
Tydligt är •— anser nämnda källa — att denna metod
lämnar ett klart begrepp om arbetarens och
arbetsskicklighetens värde. Ilen den lämnar också ett direkt mått på
ledningens effektivitet, som förr huvudsakligen indirekt
bedömts ur industrins nettovinst. Industrier, som cle
senaste åren uppvisat gynnsamma resultat, återfinnas
högst upp i tabellerna över produktionsvärde i
förhållande till använda arbetstimmar och de för svag
affärsställning notoriskt kända företagen anträffas längst ned.
Även en serie av rektorn för New York-universitetets
handelsskola, John T. Madden, utarbetade tabeller
styrka, att de industrier, som lämnat clen största
avkastningen, också äro cle som erhålla det största
produktionsvärdet per tusen mantimmar. Så producera exempelvis
färgindustrierna i genomsnitt för 9 800 dollars värde per
kilomantimme och komma i den grupp, som lämna 10 %
utdelning, medan garn- och trådfabrikernas produktion
per kilomantimme blott uppgår till 548 dollars och
deras utdelning föga överstiger 4 %. I motsats mot den
allmänna föreställningen kommer bilindustrin först på
åttonde plats i fråga om produktionsvärde per
kilomantimme. Inom denna industri är skillnaden så stor mellan
cle olika företagen, att de bästa erhålla trettio gånger
högre produktionsvärde per kilomantimme än de
svagaste. Jämnast är stålindustrin med blott 50 % stegring
från det lägsta till det högsta värdet.
Alfords och Hannums undersökningar synas kasta
över’ ända den gängse föreställningen att de små
företagen alltid äro ekonomiskt ineffektiva. Uti 35 av 53
olika industribranscher hade gruppens minsta bolag
högre produktionsproportion än det största företaget och i 16
fall högre än samtliga andra företag inom gruppen.
Endast i tre fall hade däremot gruppens största bolag det
största utbytet per kilomantimme.
I industriella kretsar anses allmänt, att man i
kilomantimmen för första gången funnit ett index eller en
måttstock, som med den största klarhet lämnar
anvisningar om ett företags produktiva effektivitet, men det
saknas icke heller röster, som utan att underskatta denna
mätningsmetod påpeka att det måste finnas andra
faktorer, som tydligen inverka för att hålla företagens
nettovinster inom så pass likformig marginal som nu är
fallet,
Ett konstindustriela rättsskyddsprejudikat. Göta
hovrätt har avkunnat utslag i processen mellan Orrefors
glasbruk och Johansfors glasbruk angående plagiat, som
av Johansfors glasbruk gjorts av arbeten utförda vid
Orrefors glasbruk av Edvard Hald. Johansfors glasbruk
har dömts att till Orrefors utbetala ett skadestånd av
3 000 kr, att förstöra lagret av de plagierade pjäserna
och att böta 200 kr. Processen är den första som föres
efter lagens om den konstnärliga äganderätten
utsträckande till att gälla även konstindustri, och utslaget
anses vara av prejudicerande betydelse. (Sv. D.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
