Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I N DU STRITID N I N GEN NO R DÈ N
139
uppmärksammad och började närmare studeras. Följde
så vidgad användning av förvärmd luft med ty
åtföljande högre temperaturer, samt slutligen en utsträckt
användning av kolpulvereldning. Under växelvis
påverkan av den vetenskapliga forskningen och det
tekniska experimenterandet har ångpannan så småningom
undergått en delvis rätt genomgripande
omdaningsprocess, som f. ö. ännu torde vara långt ifrån slutförd.
Eldstaden för gasformiga och pulverformiga bränslen
med het strålande låga har sålunda fått en ny
utformning, karakteriserad av relativt stor volym och
vatten-klädda väggar. Samtidigt synes emellertid
stokereld-ningen med styckebränsle gå mot en renässans med
till-lämpande av forskningens lärdomar. Såsom allmänt
resultat står tillsvidare en betydligt förbättrad
pann-verkningsgrad, som för stora enheter går över 90
samtidigt som även andra i ekonomiskt avseende
värdefulla framsteg gjorts i avseende på utrymmes- och
personalbehov m. m. Utvecklingen fortgår emellertid som
nämnt alltjämt, och det går så fort, att när en talare
vid senaste bränslekonferensen i London fastslog, att
det i verkligheten inte finns en modern ånganläggning,
utan endast på ritbrädan, så var det ingen som motsade
honom.
Jag vågar nu inte längre uppehålla mig vid detta
ämne, så lockande det än vore. Vill endast omnämna
att intressanta undersökningar över flammors strålning
utförts i Sverige av T. L i n d m a x k. Vidare må pekas
på de arbeten på förbränningens teori, som upptagits av
Bone i England, arbeten åt vilka ett helt nytt
förbränningstekniskt laboratorium ägnar sig med all kraft.
Vid denna, institution har man jämväl tagit till sin
uppgift att söka utbilda en ny ingenjörstyp, en
bränsle-ingenjör (fuel technologist), ett uppslag som är värt
att taga vara på. För den uppgiften räcker icke en
kemist och icke en mekanist. Det behövs en kombination
av båda.
En annan utvecklingslinje inom ångtekniken förer
som bekant över höga tryck och höga ångtemperaturer,
varigenom totalverkningsgraden på kraftalstringen
gynnsamt påverkas. Under det att för tio år sedan ett
tryck av 15—18 kg sällan överstegs, har man till dato
kommit upp på ett standardtryck för större
anläggningar på 35—40 at, och åtskilliga försöksanläggningar
på omkring 100 at hava som bekant kommit till
utförande. Hela denna teknik är intimt förknippad med
frågan om lämpligt konstruktionsmaterial. Ett
omfattande forskningsarbete har också ägnats åt
stålmjateria-lens egenskaper vid höga temperaturer, varvid man
kommit in på mycket kinkiga spörsmål, såsom
materialets krympning, dvs successivt skeende förlängning.
Den klassiska hållfasthetslärans begrepp räcka inte
längre till att täcka de aktuella fenomenen. Mekaniskt och
termisk utmattning träda numera i allt högre grad i
förgrunden. Även i Sverige äro dessa frågor föremål för:
bearbetning under Ingenjörsvetenskapsakademiens
medverkan.
Tiden förbjuder likaledes ett fördjupande i det
intressanta ämnet om högtrycksanläggningar. Det må endast
omnämnas, att gemensamt för alla system och
konstruktioner är att en praktiskt tillfredsställande drift ytterst
hänger på matarevattnets absoluta renhet och i samband
därmed på fullständig täthet resp. korrosions frihet i
kondensorn’. Även här kommer man in på ett
metall-forskningsområde av utomordentligt stor vikt, nämligen
metallernas korrosion. Ett oerhört omfattande arbete är
redan nedlagt på dessa spörsmåls bearbetning, men
mycket återstår tydligen ännu att utforska, innan fältet är
klarlagt.
Inom järnindustrien har särskilt i Tyskland, men
även i Amerika, gjorts väsentliga framsteg i fråga om
ekonomi både med bränsle och andra faktorer. Den
fysiska utvecklingen karakteriseras av en långt gående
systematisk samverkan mellan masugnsverk, stålverk
och koksverk under utnyttjande av allt s. k.
avfalls-värme.
Ett led i denna utveckling utgör den bekanta,
fjärr-gasledningstekniken. (Forts.)
Katadyn, ny metod för
vattensterilisering.
I Chemiker-Zeitung för den 10 april beskrives en ny
metod för sterilisering av vatten, uppfunnen av
ingenjören Georg A. Krause i München. Håller
metoden verkligen vad sonx lovas, torde man kunna
beteckna den som epokgörande. Men tillsvidare kanske
man gör klokt att instämma i Chemiker-Zeitungs lilla
reservation: »Självklart måste metodens tillförlitlighet,
isynnerhet sommartid under abnorma
temperaturförhållanden, ännu en längre tid provas i
försöksanläggningar, innan man kan tänka på att sorglöst införa
katadynmetoden för rening av dricksvatten i stort.»
Steriliseringen sker medelst metalliskt silver, som för
erhållande av stor yta sprutas på olika bärare. Silvret
antager härvid på underlaget formen av ytterst fina.
rakt upp stående lameller, vilka bäst kombinera
kemisk och katalytisk verkan. Från dessa ytor gå helt
ringa silvermängder i lösning i vattnet, högst 0,015 mg
Ag pr liter, mängder som praktiskt äro fullkomligt
betydelselösa. Men ännu vid hundradelen av denna
silverhalt har vattnet en avsevärd oligodynamisk
verkan. För sterilisering av vattnet är det tillräckligt att
vattnet är i beröring med silvret några få timmar eller
rent av minuter. Man kom vid ett försök till det
förvånande resultatet, att 21 miljoner bakterier pr
kubikcentimeter dödades på 48 timmar. Uppgår vattnets
infektion till »blott.» 1 milj. bakterier pr kbcm, är
steriliseringen färdig på några få timmar.
För uppfinningens praktiska utförande utfälles
kata-dynsilvret på små formkroppar av porslin, vilka sedan
fyllas på behållare, i vilka vattnet förvaras, eller i
filteranläggningar, genom vilka vattnet får passera.
Vatten, som behandlas på detta sätt, förblir varaktigt
sterilt, men får dessutom egenskapen att sterilisera
föremål, som kommit i beröring med detsamma.
Bakteriologiska kontroller dogo i glaskärl, som förut varit i
beröring med aktiverat vatten. Häller man steriliserad eller
pasteuriserad mjölk på kärl, som rengjorts enligt
vanliga metoder, så inficieras mjölken likväl i flaskorna
genom ännu befintliga bakteriebon. Detta sker icke, om
flaskorna legat flera timmar eller en natt i aktiverat
vatten. Av övriga tillämpningar av uppfinningen kan
nämnas rening av vattnet i simbassänger, det aktiverade
vattnets användning för sköljning av tvätt, disk, för
tillverkning av bakteriefri is, mineralvatten, osv. För
närmare detaljer hänvisa vi till den citerade tidskriften.
Wt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
