Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN 164
Härefter vidtog den egentliga diskussionen.
Ombudsmannen refererade skriftliga inlägg i frågan
av greve G. Trolle-Bonde, som ägnat sitt intresse
huvudsakligen åt formen för laboratoriets m. m.
finansiering. Det vore väl en allmän åsikt, att de värden,
som kunna finnas i uppslag till nya uppfinningar, böra
på bästa möjliga sätt tillvaratagas. Men det läte
knappast tänka sig, att staten skulle vilja medverka till ett
initiativ för tillvaratagande av dylika uppslag,
uppfinningar eller idéer. Däremot kunde det tänkas, att, om
en på frivillighetens väg tillkommen institution sådan
som det föreslagna s. k. uppfinnarelaboratoriet funnes,
och det kunde konstateras, att den väl fyllde sin
mission, staten då så småningom kunde komma att lämna
ett anslag. Detta bleve emellertid antagligen ej så stort,
och det bleve ju beroende av vissa villkor. För övrigt
komme man nog få höra, att eftersom patentskydd
finnes till uppfinnareverksamhetens fromma, så .må det vara
nog. Enskild men samfälld verksamhet för
uppfinningars tillgodogörande vore antagligen bästa utvägen.
Mest tilltalande sj-ntes vara, om man i första rummet
försökte lägga saken på rent affärsmässig bog. Skulle
icke ett aktiebolag, avsett att exploatera uppfinningar
— inklusive utexperimentering av de idéer eller uppslag
som av experter ansågos värdefulla, kunna hava utsikt
att hålla sig uppe? Ett företag, för vilket det icke
skulle gälla — såsom ofta brukar vara fallet — att
exploatera mera uppfinnarne än uppfinningarna, men
vilket å andra sidan icke heller finge vara någon
välgörenhetsinrättning i annan mening än indirekt för
obemedlade uppfinnare. Det skulle arbeta som andra bolag i
aktieägarnas intresse. Det skulle basera sin framgång i
främsta rummet på uppfinnarnas förtroende. Bolaget
skulle lämna skälig andel av royalty till dem, vars
uppfinningar det inköpt efter utexperimentering av
desamma. Det viktigaste med bolagets konstruktion vore
emellertid, att det på ett intimt sätt bleve förbundet med
Svenska upp finnareföreningen, helst såsom ett slags
»Svenska uppfinnares affärsaktiebolag». Dettas
beroende av uppfinnareföreningen skulle säkerställas.
Aktierna skulle naturligtvis i första hand erbjudas till
uppfinnareföreningens medlemmar. Ett aktiekapital på 200—
300 tusen kr minimum vore måhända lagom. Av
synnerligt stor vikt vore bolagsstyrelsens sammansättning,
så att denna karakteriserades av teknisk, praktisk och
merkantil kompetens; samtliga ledamöter skulle givetvis
vara utsedda bland uppfinnareföreningens medlemmar.
Emellertid finge å andra sidan uppfinnareföreningens
samband med bolaget självklart ej hava sådan form
och innebörd, att föreningens karaktär av ideell
sammanslutning förvanskades; föreningen skulle alltjämt
förbliva vid principen att varken direkt eller indirekt
bedriva affärsrörelse.
Ingenjör J. H ä r d é n påpekade åtgärder, som
företagits i England, vilka kunde hos oss i vissa avseenden
tagas till föredöme. Där hade man exempelvis försökt
sig på skolkurser till uppfinnareverksamhetens speciella
främjande. Med avseende på åtgärder i Tyskland ville
tal. erinra, att förhållandena där ej vore desamma
som här.
Hr Jons ansåg att man borde frångå tanken
på ett centralt uppfinnarelaboratorium utan i stället
sörja för att laboratoriearbetena förlades till olika
platser inom landet, där behovet hade framträtt.
Ingenjör H. Håkanson framhöll de anordningar
man träffat i Tyskland, vilka verkade ungefär i
analogi med det föreslagna uppfinnarelaboratoriet.
Radio-kurser vore jämväl att betrakta såsom ett lämpligt me-
del till uppfinnareverksamhetens stödjande. Ansåg att
man borde sätta sig i förbindelse med verkstäder, som
vore villiga att till skäligt pris åtaga sig
experimentuppdrag. Tal. tillstyrkte kommitténs förslag.
Ingenjör Chr. Sylwan fann det märkligt, att
kommittén funnit som resultat, att ett
uppfinnarelaboratorium ej vore möjligt, Med sådant sätt att se saken
hade väl knappast ett Ingenjörsvetenskapsakademins
laboratorium kunnat inrättas — och dock vore ju detta,
såsom föreningens medlemmar själva nyss kunnat
konstatera, en påtaglig verklighet. Den av hr Jons
förordade samverkan med ett antal verkstäder trodde tal.
skulle bli mycket komplicerad och kostsam för
uppfinnareföreningens administration. En början med ett
mindre, centralt mekaniskt laboratorium — naturligtvis i
huvudstaden, där patentmyndigheten har sitt säte
—-vore administrativt sett lättare realiserbart än ett system
av kontrakt med olika verkstäder, och kunde antagligen
för måttliga kostnader åvägabringas.
Fabrikör C. R. Nyberg befarade, att svårigheterna
att praktiskt lösa problemet skulle bli mycket stora.
Man vet ju, att även en helt liten mekanisk verkstad
kräver en ganska betydande utrustning.
Hr Betulander underströk den föregående
tal: s betänkligheter. Ett mekaniskt laboratorium kan
ej reda sig med blott en liten utrustning. Det erfordras
en ganska stor anskaffning av verktyg och maskiner.
Bättre vore att man förlade uppfinnareexperimenten till
några verkstäder under uppfinnareföreningens kontroll.
Ett observandum vore, att det måste ordnas så, att
uppfinnaren-kunden ej finge upptaga plats i laboratoriet
resp. verkstaden hur länge som helst.
Ingenjör C. Möller anmärkte från sin erfarenhet
som kommissarie vid den s. k. uppfinnareutställningen
i Stockholm för några år sedan, att man till en
institution sådan som det föreslagna uppfinnarelaboratoriet
hade att förvänta även en hel del mindre bra saker,
beroende bl. a, på, att uppfinnarna ofta ej arbeta i sitt eget
fack. Anslöt sig till tanken att uppfinnareföreningen
borde liera sig med någon verkstad eller flera sådana.
Fabrikör J. A. Andersson trodde att
inrättandet av ett. uppfinnarelaboratorium skulle medföra
alltför stora risker.
Ingenjör W. Ax:son Lindberg uttalade som
sin åsikt, att ifall uppfinnareföreningen själv inte
ådagalade intresse för laboratoriesaken så kunde heller icke
påräknas något stöd från annat håll. Kunde ej ansluta
sig till kommitténs och hr Möllers uppfattning.
Laboratoriet behövde ej vara fullständigt från början utan
borde då etableras endast i liten skala.
Ingenjör K. W. Lindman ansåg, att
uppfinnareföreningen ej borde släppa tanken på en
laboratorieinstitution. Man borde inrikta sig på att vinna industrins och
statens bevågenhet för saken och försöka få medel,
såsom en första etapp ex. 100 000 kr i fonder.
Civilingenjör O. Stålhane trodde det vara
alldeles utsiktslöst att räkna med statsanslag, ej ens i form
av lotterimedel. Man finge gå fram, åtminstone till en
början, på privat väg och starta så smått —
Ingenjörs-vetenskapsakademins laboratorieverksamhet hade börjat
i ett kök! Uppfinnarelaboratoriets problem vore
emellertid synnerligen svårlöst.
Hr L i n d m an genmälde att bidrag från
statsmakterna nog kunde tänkas såsom möjliga. Emellertid måste
man bibringa industrin i stort sett intresse för saken.
Ordföranden, ingenjör C. A. Hult ansåg det bliva
ms-cket svårt att få till stånd ett mekaniskt laboratorium
i den mening, som skisserats av hr Sylwan vid före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
