Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan, adr.
Holländaregatan 20,
Stockholm. Publikationsorgan för
Svenska Uppfinnareföreningen.
Bilaga: Svensk Tidskrift /är
Industriellt Rättsskydd,
innehållande redogörelser för
patent m. m. utfärdade av
K. Patent- och Registreringsverket
Nr 23 STOCKHOLM DEN 5 JUNI 1929
Innehåll bl. a.: Nyhetshinder eller ej? Av Sd. — Television, syst. Baird. Av fil. dr A. Gradenwitz. — Ny lag om patentavgifterna. — Några
felaktigheter vid ångpannor. — Manganmetallens användning och pris. — Litteratur. — Beskrivningar över nya svenska patent (i bilagan).
NYHETSHINDER ELLER EJ?
OLIKA UPPFATTNINGAR I TYSKLAND OM TRYCKT SKRIFT SÅSOM NYHETSHINDER
FÖR PATENTERBARHET.
Är en uppgift i tryckt skrift, att ett visst beskrivet
förfaringssätt ej är att förorda, nyhetshindrande eller
ej för en senare ingiven patentansökan rörande samma
förfaringssätt? Denna fråga är föremål för ett inlägg
av M. Mintz i »Gewerblicher Rechtschutz und
Urheber-recht».
En uppfinnings objektiva nyhet bildar i
patentlagstiftnings- och patenträttsfrågor den väsentliga
grundvalen för uppfinningens patenterbarhet. I en
kommentar av Pietzcker till den tyska, patent- och mönsterlagen
av år 1929 uttalas emellertid en åsikt, som synes
innebära ett avsteg från denna princip, för vilket avsteg
Mintz känner sig manad att uttala en, som det synes
berättigad varning, särskilt av den anledning, att
Pietzcker synes hava medverkat vid utarbetandet av
den nya lagen.
Pietzcker framför i en anmärkning i sin kommentar
sin åsikt och stöder denna på en dom av Reichsgericht
av den 1 juli 1914. Om redan denna dom i och för sig
är ägnad att väcka uppmärksamhet, så ger den av
Pietzcker dragna konklusionen av denna dom så
mycket mera anledning till betänkligheter.
Domen ifråga rörde ett tyskt patent nr 227248
beträffande ett förfaringssätt att framställa konststen
genom blandning av kiselsyrehaltigt puzzolan, trass
osv med kolhydrat. En sådan blandning var redan
omnämnd i ett tidigare offentliggjort föredrag men
uppgavs ej vara att särskilt förorda. Enligt Reichsgerichts
motivering kunde det ej förnekas, att den som följde
Meurers (föredragshållarens) anvisningar, även skulle
kunna komma till (»dazu kommen konnte») att
använda förfaringssättet enligt patentet. Senare förekommer
i domen följande mening: »Det måste å andra sidan
erkännas, att Meurer icke särskilt förordar blandningen
av kalkhydrat med trass osv. Det kan dock
ifrågasättas, huruvida icke patentet skulle kunna upprätthållas,
under den förutsättning, att medelst det patenterade
förfaringssättet ett oväntat stort resultat uppnåddes».
(Att så i verkligheten vore fallet förnekades
emellertid.)
Härtill fogar Pietzcker följande reflexion:
»Har ett mycket avsevärt framsteg uppnåtts, så
ändras i viss mån bedömandet av uppfinningen. Ett mycket
avsevärt framsteg har den verkan, att man kan bortse
från andra svagheter i uppfinningen. Det inträder ett
slags utjämnande mellan det som i andra hänseenden
fattas och det mera betydande framsteget. Ett visst
mått av något förtjänstfullt erfordras för
uppfinningens patenterbarhet. Detta mått kan uppnås genom ett
litet framsteg jämte hög uppfinningskvalitet men ock-
så genom ett stort framsteg jämte en obetydlig
uppfinningskvalitet. Liksom vid ett utomordentligt stort
framsteg uppfinningskvaliteten icke kan förnekas, vill
man icke gärna erkänna anteciperandet genom ett
pap-perspatent; man sätter sig över tekniska
ofullkoinlighe-ter, allt ur den synpunkt, att stora uppfinningar i varje
fall böra beredas ett effektivt patentskydd.»
Med anledning av detta yttrande framhåller Mintz,
att det visserligen måste erkännas, att ett mycket
avsevärt framsteg genom en uppfinning bör kunna
överskyla andra svagheter, men att man måste skarpt
opponera sig mot, att ett patent med hänsyn till ett oväntat
stort resultat skulle kunna beviljas (resp.
upprätthållas), även om föremålet för patentet redan vore förut
känt. Detta skulle leda till att, om den patenterade
uppfinningen redan entydigt vore bedriven i förut
offentliggjord tryckt skrift, skulle patentet likväl kunna
upprätthållas, om patentinnehavaren genom
exploaterandet av sin uppfinning har vunnit ett oväntat stort
resultat, eller om den patentsökande under
patentansökans behandling kan göra ett sådant resultat troligt.
Härav skulle följden kunna bliva, att
patentmyndigheten och Reichsgericht även måste anse ett skickligt
ekonomiskt utnyttjande av länge sedan kända
uppfinningar såsom patenterbara. Mintz anser emellertid, att
Reichsgerichts på grund av sitt yttrande, att det icke
kunde förnekas, att den som följde Meurers anvisningar
skulle kunna komma till att använda förfaringssättet
enligt patentet, icke ansåge Meurers föredrag såsom
ett angivande av uppfinningen, varigenom denna kunde
anses vara förut känd, och att därför Reichsgericht ej
torde kunna anses hava avvikit från den ståndpunkten,
att ett tidigare offentliggörande av en uppfinning är
nyhetshindrande, även om den icke alls haft någon
verkan på teknikens utveckling och aldrig blivit utnyttjad.
Mintz slutar med att framhålla att, så erkännansvärd
patentmyndighetens och domstolarnes inställning på
att blott med stor försiktighet låta värdet av teknik på
papperet med hänsyn till nyhetsskadlighet gälla än är,
så vore det dock farligt att lämna den objektiva
nyhetens fasta mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
