Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
181
varigenom bottenplåten i så hög gracl försvagades, att
den slutligen gav vika för trycket, böjdes ut och
lösrycktes från pannan.
Det inträffade fallet visar önskvärdheten av att
dylika pannor uppställas på ett sådant sätt, att de bliva
åtkomliga för tillsyn även under bottnen.
Med anledning av under året inträffade tillbud till
olyckor på grund därav att en ångledning brustit vid
infästningen av en rörfläns vill föreningen
framhålla vikten av, att rörledningar konstrueras så, att en
nödvändig expansion blir möjlig samt att de utföras på
ett fullt sakkunnigt sätt. Särskilt vid cle höga tryck,
som nu förekomma på många håll, är clet framför allt
viktigt att rörens inpressning i flänsarna sker med
största omsorg och med iakttagande av cle
säkerhetsåtgärder, som stå till buds till förhindrande av en
lösslitning.
I detta sammanhang må även påtalas den rent av
lättsinniga användning av svetsningsförfarandet, som
på senare åren förekommit på en del håll viel
utförandet av rörledningar, även för ganska höga tryck.
Svetsningen är visserligen en i många avseenden förmånlig
arbetsmetod, men på grund av svårigheten att
kontrollera det utförda arbetets kvalité och hållbarhet bör
svetsning tillämpas med största försiktighet, —-
Till frågan om materialets försämring genom åldring
och utmattning i en ångpanna eller annat kärl under
tryck har föreningen under clet gångna året sökt
bidraga genom utförandet av undersökning av plåtprov,
som uttagits ur en utrangerad 40 år gammal
sulfat-kokare, vilken använts för sammanlagt ca 50 000 kok.
Den utförda undersökningen, som omfattat drag-,
bocknings- och rödskörhetsprov samt mikroskopisk
undersökning, har givit vid handen, att materialets
hållfasthetsegenskaper icke i någon nämnvärd grad
undergått försämring.
Mangan-metallens användning och pris.
Uti en redogörelse »Världens
manganmalmstillgån-gar». meddelad i »Jernkontorets annaler» av
bergsingenjör Harald Carlborg, lämnar förf. bl. a. en översikt på
manganens användning samt några prisuppgifter, vilken
del av artikeln vi här tillåta oss med några uteslutningar
återgiva, —
Manganmalm finner användning i elektriska element,
inom den kemiska industrin för framställning av
mangansalter och färgämnen samt vid glasfabrikation och
inom keramiken, för framställning av manganmetall
samt slutligen och framför allt inom stålindustrin. Man
brukar särskilja tvenne huvudslag av malm, nämligen
kemisk, där huvudvikten ligger på stor halt av mangan
med hög syrsättningsgrad, och metallurgisk, för vilken
halten av metallisk mangan är den viktigaste faktorn.
För elektriskt ändamål bör manganmalmen helst
utgöras av möjligast ren mangandioxid. Förbrukningen
är ganska avsevärd, särskilt för torrbatterier, och icke
minst rundradions stora utbredning har bidragit till att
öka efterfrågan. För dylik malm brukar i Förenta
staterna specificeras min. 86 % M11O2 och max. 1 % Fe.
I England synas i vissa fall fordringarna vara något
lägre, nämligen min. 85 à 86 % MnOa och max. 2 % Fe.
Fattigare malm kan användas om den har lämplig
porositet, Koppar, nickel, kobolt och arsenik äro skadliga
och böra ej förekomma i större mängd än 0.05 % vardera
Även fordringar på ännu mindre halter bruka
uppställas. Malmen levereras ofta och användes alltid i målet
tillstånd.
Vid glasbruken begagnas manganmalm som
oxidationsmedel för att borttaga den gröna färg, som beror
på närvaron i glasmassan av ferroföreningar, genom att
uppoxidera dessa till ferrisalt, varvid kvantiteten
givetvis ej får vara så stor, att den av manganen själv
meddelade färgen gör sig gällande. Det är självklart, att
malmen måste hava låg järnhalt, i allmänhet tillåtes
högst 1 % Fe. Manganhalten bör vara minst omkr. 80
% MnCk
Särskilt förr fann manganmalm användning viel
klor-och bromframställning. Det är därvid, som i föregående
fall, syrehalten som är värdefull. Halt av järn är
skadlig och halten av M11O2 bör givetvis vara hög, ehuru
detta ej är ett oeftergivligt villkor. I allmänhet torde
fordras 60—80 %.
Mangansuperoxicl och andra manganföreningar
användas som sickativ för fernissa och oljefärg.
Som färgmedel för glas, emalj och keramik samt för
bruna, gröna och violetta färger för målning och
tex-tilfärgning finna åtskilliga manganföreningar
användning.
Vid smältning av bly- och silvermalmer tillgriper nran
ibland manganmalm som slaggbildande beståndsdel.
Inom metallurgin har mangan fått användning i vissa
legeringar med koppar, t. ex. i manganbrons och
silverbrons, men många s. k. manganbronser hålla, endast
några tiondels % Mn. Manganin är en elektrisk
motståndsmetall med 82 % Cu, 15 % Mn och 3 % Ni och
Fe. Det är egentligen blott för framställning av dylika
legeringar, som metallisk mangan finner användning i
de fall, då ferromangan på gruncl av järnhalten ej
lämpar sig.
Inom stålindustrin är clet dock, som mangan fått sin
största betydelse, och 90 à 95 % av världsprocluktionen
torde konsumeras för detta ändamål. Metallen spelar roll
dels som ett slags renare och dels som legeringsmetall.
På gruncl av sin större frändskap till syre lämpar den
sig nämligen till att vid götstålsframställning
sönderdela förekommande järnoxider, binda en del svavel och
förslagga en del närvarande kiselsyra, så att denna
lättare kan avlägsnas ur stålet. Någon fullgod ersättare för
mangan i dessa hänseenden har ej påfunnits.
Vanligen användes vid smältningen mera mangan än
som är nödigt enbart för ovannämnda ändamål, och
ordinärt stål brukar hålla ända till 0.7 à 0.8 % Mn.
Härigenom ökas sträckhållfastheten och elasticiteten i
ungefärlig proportion till manganhalten, medan
tänjbarheten minskas, varjämte stålet blir mindre känsligt för
hög temperatur. Svenskt stål torde i allmänhet hålla
mindre mangan än utländskt.
Egentligt manganstål eller hadfieldstål, så kallat
efter upptäckaren sir Robert Hadfield, som utförde cle
grundläggande undersökningarna därå år 1882, är ett
manganlegerat stål med 12 à 13 % Mn och 1—1.3 % C.
Det har hög tänjbarhet och hållfasthet samt mycket
stor hårdhet, samtidigt som proportionalitets- och
sträckgränserna äro låga, Det var länge omöjligt att bearbeta
i kallt tillstånd, men detta kan numera, ske med hjälp
av bl. a, den hårda legeringen widia. Hadfieldstålet är
vidare nästan omagnetiskt. För att dess företräden i håll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
