Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303 INDUSTRITID N INGEN NORDEN
legas utsago varit »mindre för sig», hade då liksom flera
gånger förut vägrat att avlägsna sig från slänten. När
laget vid 11-tiden återkom till kolslänten, kunde N ej
upptäckas. Vid närmare undersökning befanns då, att
en mellanbalk brustit och ett kolras ägt rum. N
anträffades död under mellanbalken, över vilken ett omkring
5 dm tjockt kollager hopat sig.
Orsaken till olyckan synes vara, att mellanbalken
mellan facken varit för svag och brustit, när vid
tömning av kol ur det ena facket trycket från kolmassan i
det andra blivit för stort.
Olycksfallet har genom byggnadsavdelningens
försorg föranlett skärpt tillsyn och förstärkning av
konstruktionens svagare punkter, varjämte ombyggnad av
kolfickan med solidare konstruktion kommer att
igångsättas under sommarens lopp.
Lövsågklingan.
En var av oss känner ju till lövsågbladet, denna lilla,
till utseendet obetydliga ståltrådstrimma med små fina,
taggiga tänder, och hur ofta ha vi ej förargat oss över
att det antingen varit för hårt eller för mjukt eller så
skört att det vid minsta påfrestning sprungit i flera
stycken. Detta lilla oansenliga verktyg har dock blivit
oss ett oumbärligt hjälpmedel, som kan skära ut de
finaste genombrutna öppningar i de skarpaste vinklar.
Före sågklingans tid var utförandet av genombrutet
arbete både mödosamt och tidsödande. Antingen fick
man använda stickel eller borra ett hål med drill och
därefter mecl nålfilen utvidga hålet i önskad fason.
Föregångaren till metallsågbladet var träsågbladet, som
utarbetades ur en strimma järnbleck eller valsad järntråd,
vari tänder infilades. De första som gjorde dessa
primitiva lövsågblad voro bröderna Ullrich i den gamla
vin-staden Bacharach vid Rhen. Här började flera av
invånarna den ene efter den andre tillverka de alltmer
efterfrågade sågbladen. Av sina vindyrkande grannar
fingo dessa öknamnet »sågmakare», vilket dock snart
nog förvandlades till hedersnamn, ty man såg
nämligen att sågbladstillverkningen var inkomstbringande.
I början av 1860-talet började man framställa sågblad
för mjuka metaller såsom guld, silver och messing. Som
material härtill användes handvalsad ståltråd och varje
tand filades för hand. Ånga användes då endast för
stora driftsmaskiner och gas hade ännu icke tagits i
bruk.
På 70-talet blev efterfrågan så stor, att verkstäderna
icke kunde framställa tillräckliga mängder, utan
hemarbete måste tagas till hjälp, men därvid blevo
sågbladen åter mera ojämna och vid härdningen i blybad
utvecklades skadliga blyångor. Den fortsatta
utvecklingen ledde emellertid till upprättande av med
specialmaskiner försedda fabriker, där blad av fasonerad tråd
med bred snittplatta och smal rygg tillverkades.
Härigenom kunde bladen lättare svingas och skära. På 80-talet
kommo bladen med rund rygg. Numera tillverkas
me-tallövsågar i flera olika tyska städer, medan däremot
träsågbladen företrädesvis ännu göras i Sydtyskland.
Man använder nu automatiska filmaskiner,
tillverkade i därtill speciellt inrättade fabriker och utförda
mecl den sinnrikaste konstruktion och reglerbarhet.
Av största vikt har alltid varit och är allt framgent
härdningen. Varje fabrik har därvid sin egen lilla
speciella hemlighet, som den söker bevara med den allra
största omsorg.
(Efter »NordüJc Guldsmedstidn.» ur »D. G. Z.»)
Litteratur.
Per Hilleström och haas braks= och
bergverksmålningar. Av fil. lic. Sixten Rönnow. Nordiska Museets
förlag (i distribution). Tryckt hos Nordisk Rotogravyr,
Stockholm, 1929. Pris 33 kr.
Detta Rönnows samlingsverk av clen del av
Hilleströms kulturbilder i färger, som skildrar arbetet vid
svenska bergverk och bruk, ter sig nog från teknologiskt
håll minst lika imponerande, som man kan finna clet
från kulturhistoriska och litterära synpunkter. Arbetets
betydande omfång, 481 sidor i stort praktverksformat,
med ett 40-tal planscher, återgivande Hilleströmska
målningar inom ämnet för förfrs framställning, bildar
ramen kring och belysningen över ett synnerligen rikt
textinnehåll, där bergsingenjören och teknikern över
huvud taget finner talrika data, beskrivningar och
episodskildringar, som utgöra en fängslande läsning.
Konst-och kulturanalyserna äro givetvis intressanta även för
den teknologiske fackmannen. Texten — efter den
inledande illustrationsavdelningen — är uppdelad i
följande kapitelavsnitt: Introduktion, översikt av den
europeiska bildkonstens smedje- och bergverksbilder till
omkr. 1800, Pehr Hilleströms liv och verksahet 1732—
1816, översikt av Pehr Hilleströms konstnärsskap,
överblick av Pehr Hilleströms smedje- och
bergverksmålningar, sedda i deras ikonografiskt-konsthistoriska
sammanhang, Pehr Hilleströms målningar från Falu
koppargruva, hans arbetsmålningar från svenska järnbruk och
smedjor, Kungsholms glasbruk i Hilleströms måleri,
Pehr Hilleström och kritiken, slutord. Härpå en
sammanfattning på engelska språket, noter, bilagor,
målningsförteckningar, källförteckning och register.
Pehr Hilleström var, säger förf., en anspråkslös och
godhjärtad man. utgången ur enkla borgerliga kretsar
och själv från början konsthantverkare.1 I motsats till
de flesta av den nöjeslystna gustavianska epokens
konstnärer var han en stilla hemlivets man. Betecknande för
hans konstnärskynne och arbetssätt är följande drag. Då
Hilleström den 28 juni 1781 besökte Falu koppargrava
pågick ett livligt och omfattande arbete därnere med en
stor arbetarestam, som enligt utsago skulle omfatta ca
1 000 man. »Av allt att döma stannade konstnären
därnere en 5—8 timmar, och fyllde raskt skissboken med
hastigt gjorda utkast, vilka han sedan, hjälpt av sina
minnesbilder, utarbetade i Stockholm till oljemålningar.
Svårigheten att göra figurstudier nere i cle fuktdrypande
gruvrummen vid blossens oroliga, otillräckliga sken
skulle avskräckt vilken annan målare som helst utom
den folkligt enkle och ambitiöse Hilleström.»
Vi avsluta detta alltför kortfattade omnämnande av
det märkliga arbetet med att erinra, hurusom under
mars och april innevarande år utställdes i Liljevalchs
konsthall i Stockholm av Nordiska museet i samverkan
med bl. a. Tekniska museet 400 Hilleströmsmålningar,
däribland de som återgivits i clet föreliggande bokverket.
Chr. S.
Samarbetets psykologi och förvärvslivet. Av
lektor Emilia Fogelklou. Kooperativa förbundets
bokförlag, Stockholm. Pris h. kr 1: 50.
»Om en företagare satte en hackelsemaskin att
fungera som vävstol eller lät ett verktyg nötas tio gånger
mera än som behövdes, då skulle litet var säga: Den
där människan har mist sitt förstånd. Men om en le-
1 Han blev slutligen kungl, hovmålare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
