Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITIDNINGEN N OR DEN
327
Teknikens varningar.
(Ur yrkesinspektörernas rapporter ang. svårare
olycksfall i arbete.)
Vid en gruva var en maskinborrare N jämte ett par
arbetskamrater sysselsatt med att i dagen bygga bro över ett
schakt. För anbringande av cle härvid behövliga
stämplingarna användes ett spel och spellina. När arbetarna
sträckte upp händerna för att draga till sig mera
slak-lina, missuppfattade spelstyraren detta tecken och trodde,
att detta var den signal, som betydde, att linan skulle
sträckas. Han satte därför spelet i gång, varvid N fick
ett så kraftigt slag av linan, att han kastades över på
andra sidan schaktöppningen, varifrån han föll ned i
schaktet, där kroppen stannade på en bro 30 m under
dagen. Han avled ett par timmar därefter.
I spelhuset fanns spelklocka för ljudsignaler, men vid
arbete ovan jord brukade gruvbyggarna i cle flesta fall
giva signal med armarna.
En montör W var sysselsatt i ett ställverks
strömbrytarevåning (6 kV). En kabel var upplagd, vilken
sedermera skulle anslutas till tre stycken i taket liggande
blanka skenor. W höll på att passa till en 5,5 mm
koppartråd, som skulle användas för jordning av den
blivande kabelmuffen, dvs förbindning av densamma mecl
byggnadens järnkonstruktion. Han råkade under
arbetet med tråden beröra skenorna, så att kortslutning
uppstod med ljusbåge, som brände honom på bägge
händerna och i ansiktet.
W hade tidigare utfört motsvarande arbete i ett
annat fält av ställverket, vars skenor voro spänningslösa.
Förmannen hade vid tillsägelsen om arbetets utförande
avsett, att den nya förbindningen med den redan färdiga
som modell skulle utföras i verkstaden, men nämnde
intet därom till W. Vid övergången till det nya arbetet
förbisåg W, att skenorna voro spänningsförande, ehuru
ett anslag därom på vanligt sätt var uppsatt. Då han
steg upp på en trappbock av trä med clen delvis
tillboc-kade tråden i händerna, inträffade olyckan med nämnda
påföljd.
Kortslutningen blev synnerligen våldsam. En av
skenorna (av 6 x 50 kvmm koppar) avbrändes helt och
en närliggande delvis. På de bägge skenornas
genomföringar till den ovanför belägna samlingsskenevåningen
bortsprängdes cle från taket utskjutande
porslinsdelarna. De uppkomna metallgaserna fördes, trots en
mellanvägg i taket, av luftdraget till ett angränsande fält,
där ljusbågen följde skenorna ned till
oljeströmställa-ren, vars isolatorer även skadades.
W uppgives vara en kunnig och eftertänksam
arbetare. Det inträffade måste anses bero på förbiseende av
honom själv och möjligen dessutom på bristande
instruktion.
Olycksfall av detta slag inträffa ej sällan vid arbete
i ställverk, bl. a. då två personer komma överens om
visst arbete eller den ene ger order därom till den andre.
Missförstånd uppstå ytterligt lätt, och det delade
ansvaret minskar uppmärksamheten hos den ene eller båda.
Det är därför av synnerlig vikt, att varje arbete i
ställverk planlägges och utföres med yttersta omsorg och
försiktighet och att utdelade order äro absolut klara och
repeteras av mottagaren till undvikande av varje
missförstånd.
Vid en såg användes för driften en lokomobil. Efter
några timmars körning sprang plötsligt vattenstånds-
glaset på lokomobilen sönder. Bitarna av glaset
slungades mecl kraft åt båda sidor. En maskinist J, som stod
2 à 3 m på sidan av lokomobilen, träffades i högra ögat
av en större bit från glasröret. Utom kontusion åstadkom
den varma glasbiten skada å ögats hornhinna. J erhöll
läkarbehandling men hade vid yrkesinspektörens besök
ännu ej återfått full synförmåga på ögat.
Av yrkesinspektören lämnades anvisning om
insättande av effektiv skyddshylsa för glasröret.
Helium i fast form.
Koldioxiden förvandlas vid 0° till vätska genom ett
tryck av 34,3 atmosfärer. Vid 31,9° erfordras 77 atm.
och vid ännu högre temperatur kan icke det största tryck
göra den gasformiga koldioxiden flytande. 31,9° är
koldioxidens kritiska temperatur. För helium ligger den
kritiska temperaturen 268° under noll, och först år 1903
lyckades Kamerlingh Onnes i Leyden kondensera
he-liumgasen. År 1926 kunde Keesom vid en temperatur
av —272° à 268,8° genom tryck på 25—140 atm.
överföra det flytande helium i fast tillstånd.
Ett ämne kan således vid en temperatur över den
kritiska icke ens genom de största tryck göras till
vätska; men är måhända det fasta kristalliniska tillståndet
möjligt? Några iakttagelser syntes tala. härför.
Tam-mann och Bridgman kunde göra koldioxiden fast ett par
grader över dess kritiska temperatur genom det oerhörda
trycket av 12 000 atm. Nyligen påvisades av Franz
Simon och hans medarbetare existensen av ett ämnes fasta
kristalliniska tillstånd högt över dess kritiska
temperatur. Heliumgas med den kritiska temperaturen av
—268° blev fast vid det flytande vätets temperatur
(—258° à —253°) med tillhjälp av tryck av
storleksordningen 1 000 atmosfärer. Slutligen lyckades det
också att vid — 231° överföra helium i fast form genom
det enorga trycket av 6 000 atmosfärer.
De experimentella svårigheterna voro naturligtvis
mycket stora. Nya manometrar och ventiler måste
konstrueras och för säkerhets skull utgjorde
kompressions-kammaren endast 0,1 kbcm, i vilka 600 kbcm
heliumgas inpressades. Så kunde konstateras, att helium
existerar i fast form vid en åtta gånger högre temperatur än
dess kritiska, och man beräknar att det vid vanlig
temperatur skulle vara fast vid ett tryck av 100 000
atmosfärer.
Även kväve och argon kunde Simon överföra till fast
form vid temperaturer över deras kritiska. Redan vid den
’flytande luftens temperatur överfördes väte och neon
genom de största tryck till fast form.
Man måste således göra sig helt nya föreställningar
om de olika aggregattill-ståndens existensmöjligheter.
Medan man hittills tilldelade det kristalliserade
tillståndet ett relativt litet existensområde vid låga
temperaturer, följer av de nya försöken, att det kan bestå viel
mycket högre temperaturer än clen kritiska.
Av dessa laboratorieförsök kan man draga
intressanta slutsatser angående beskaffenheten av jordens inre.
Vid clet där rådande oerhörda trycket av omkring 2
miljoner atmosfärer måste temperaturen vara alldeles
osannolikt hög, om jordens inre skulle vara flytande.
Jordens inre är säkert fast, och härmed stämmer ju bra,
att jordbävningsstötar fortplanta sig genom jordens inre
såsom genom en fast kropp.
(Die Umschau.)
Wt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
